Det är inte statens uppgift att tvinga människor i arbete.

Den stora konsten att undvika se verkligheten i ögonen. Ungefär så kan den pågående valrörelsen beskrivas. Det partiernas valstrateger i förväg suttit och filat på, hamnade i papperskorgen på grund av att inte minst skolan visat sig fungera uruselt. Det var ju jobb det skulle debatteras om och vem som var bäst på ekonomi.

Ungdomarna, landets viktigaste resurs inför framtiden hade glömts bort, tåg började spåra ur på grund av bristande underhåll. Även människor fara illa på grund av jobbtvångslinjen, de behöver också underhåll. För sittande regering finns därför ingenting att skryta över, inte ens statens stabila ekonomi. Efter den senaste tidens uttalande av Borg, kommer inte pengarna att räcka mer än till det nödvändigaste.

För att vårt politiskt skapade maktsystem ska kunna fortleva, krävs att alla som kan har en anställning och betalar in skatt. För varje år har behövts mera skattepengar för att få det att gå ihop, de besparingar som gjorts har i okunskap om orsak och verkan, gjorts på fel saker.

Borg skryter med att regeringens ekonomiska politik varit lyckosam, men talar tyst om hur han fått det hela att gå ihop. Om affärerna går dåligt, gäller det att ha en vass penna. Borg har anammat just det och fört en kreativ bokföring. Det går ut på att "glömma" bort kommande kostnader och räkna in så mycket intäkter som möjligt.

Det investeringsbehov vårt land står inför börjar nu likna en hotande kärnkraftsolycka. Det är inte bara skolan som måste förbättras, bostadsbristen kräver att bostäder i hundratusental måste byggas. Innan braskande rubriker om en fruktansvärd tågolycka kablas ut över världen, måste våra mest trafikerade järnvägar rustas upp. Listan med det som måste göras, växer för varje år.

Många av de människor som är så viktiga för staten och vårt välfärdssamhälle, har gått från vidbrända till utbrända. Ingen som finns ute i verkligheten är förvånad över att sjuktalen stiger. Det är därför företagen satsar på nya tekniker som inte kräver personal, de har insett människans begränsning.

Man kan säga att dagens politiska makthavare får skylla sig själva. De borde insett att den väg deras företrädare trampat upp, och de som "lärlingar" lojalt följt, var kantad av rykande ruiner. Att de dessutom gått i en cirkel. är ju någonting som vilsna lätt gör. Kanske såg de inte förfallet efter att ha gått några varv, vad vet jag.

Att de partier som kan föda flest lojala partikamrater är de största partierna, förvånar knappast någon. Men vad händer om vårt land tvingas skära ner på antalet heltidspolitiker och politiskt skapade jobb? En intressant fråga, eftersom den kan vara aktuell inom bara några år. Det sägs att hunden inte biter den hand som föder den, men vad händer om hunden inte får någon mat ... Sticker den iväg eller biter den som stått för maten?

Hela det politiska skyddsnätet är konstruerat att skydda det politiska maktsystemet. Alla politiker, oavsett partitillhörighet är beroende av maktsystemets fortlevnad. Men grunden för systemet är bräckligt, upplägget utgår nämligen från att alla invånare fogar sig i de beslut som fattas.

Vårt land har i dag hundratusentals unga som "suttit" av sina skolår och belöningen har varit usla betyg. Det "osynliga" folket har växt för varje år, deras högsta önskan är att bli sedda. Många svär ve och förbannelse över klottrare, men egentligen söker de bara uppmärksamhet. När det gått så långt i vårt land att unga människor ignoreras av våra politiker, är man på väg mot anarki.

Tittar sällan på teve, men har sett några program av den Danska serien 100% bonde. Från början sågs han som en udda figur som lärde sig allt om hur man gjorde förr. Dessutom återanvände det som under åren lagts på hög i form av virke och annat smått och gott. Kritiker var snabba med att säga, att det fanns betydligt lättare sätt att driva ett litet jordbruk, dessutom var det olönsamt. De kallade det till och med för en pojkdröms lekstuga.

Men folk älskade programmet och den optimism den unga kille utstrålade. Det var inte pengar han var ute efter, det var att leva ett liv som han själv ville ha det. Vetgirighet och initiativförmåga är ingen dålig kombination, han har visat de kritiska att man visst kan leva som förr och få det bästa av två världar. Talade med en ung kille som inte missat ett enda program som sa, så där skulle jag kunna tänka mig att leva.

Men det kommer han naturligtvis aldrig att få en chans till, usch och fy för folk som bara vill få ihop pengar för att överleva och trivas med livet. Det är statens som ska ta ansvar för invånarnas liv, allt som inte följer arbetsnormen påverkar invånarnas ansvar för välfärdssamhällets överlevnad. Men är det verkligen invånarnas ansvar att välfärdssamhället överlever? I den självpåtagna rollen av förvaltare av invånarnas skattepengar, måste det väl ändå vara de politiska makthavarnas ansvar.

Sönderfallet av det politiskt skapade maktsystemet bevisas bäst, av de strömningar som sprids över hela världen. I många länder talas det nu om Basinkomst, det vill säga en lön till alla invånare för att det ska finnas en ekonomisk grundtrygghet för alla utan krav på motprestation. Om det finns människor som anser sig kunna överleva på den blygsamma summa det talas om, är det ingenting staten har med att göra.

Friår visade sig bli ett fiasko, men nedtrappning är någonting som man kan läsa om lite då och då. Vad det handlar om är människor som insett att arbetet tagit alldeles för stor tid från det korta liv som står till buds. Än så länge är det höginkomsttagare som har en ekonomisk buffert att luta sig emot, men genom att leva på ett helt annat sätt, har de klarat sig på en betydligt mindre lön.

Istället för fler i arbete, varför inte införa nedtrappning, att folk jobbar fyra timmar istället för åtta. Om det är så viktigt att folk är i arbete skulle kanske de arbetslösa kunna få jobba fura timmar. Det är inte antalet timmar som en människa jobbar under ett år som är intressant, det är hur många som far illa av att jobba för mycket. Det är inte statens uppgift att tvinga människor i arbete, utan att människorna ska kunna leva ett drägligt liv.