Nu ser det ut som att pannkakssmeten är på väg att ta slut.

Jag har svårt att förstå människor som fastnar vid en sak och blir fanatiker. Men jag läste en gång för länge sedan någonting som kanske kan ses som en förklaring. Antagligen därför, har jag svårt att förstå fanatiker av alla de slag. Kommer inte ihåg ordagrant det jag läste, men andemeningen fastnade och den löd ungefär så här: Fanatiker lever på längtan, står ut med smärta. Frammanar en drömbild och förklarar den äkta.

Det första jag tänker på som passar in på det jag läste är aktivister av alla de slag. Det är lättlurade individer som förblindats av en tro på någonting, som någon matat dem med. Man skulle kunna tro att det sker i ungdomlig dårskap, men det finns massvis med människor som nått över medelåldern,  som verkligen tror på det de propagerar för.

Som det här med larmrapporterna om en förestående klimatkatastrof exempelvis. Vi har matats med att glaciärer smälter bort och att smältande is är på väg att lägga städer under vatten. Orsaken till det är den globala uppvärmningen av vår jord och orsaken till det, är luftföroreningarna i vår miljö.

Skräckscenariot har målats upp av både forskare och politiker, men syftet är lite lummigt. Den första misstanken var att någon eller några var ute efter att tjäna grova pengar. Och visst har det blivit så, men de som skott sig mest är regeringar. Skatt på arbete är inte populärt, men skatter och avgifter för att rädda vår miljö, är någonting helt annat.

I takt med att lågkonjunkturen blivit betydligt längre än väntat och att en ljusning inte kan märkas, börjar regeringar inse att det folk betalar för att rädda miljön, måste användas till annat. Det finns helt enkelt inte pengar till att både hålla länderna flytande och rädda miljön.

Så kom det verkliga dråpslaget, det är solen som är människans värsta fiende. Hudcancerfallen har ökat enormt och de flesta har märkt att solen bränner hetare än tidigare. Nu framförs det att solskydd måste sättas upp på badstränder till och med i vårt i normala fall tämligen solfattiga land. Har miljötänkandet sett till att ett viktigt skydd som funnits tidigare försvunnit?

Som grädde på moset kom en rapport om att issmältningen stannat av på ett ställe och isen ökat enormt på ett annat. Vad det beror på visar sig säkert någon gång, men just nu kliar sig forskarna i huvudet. Det stämmer ju inte alls med deras beräkningar.

Det stämmer inte heller så värst bra med att bevara de utrotningshotade vilddjuren. Vargen har spridit ut sig över hela landet och river får lite här och var. Men, det var ju meningen att de skulle leva i de djupa skogarna och äta småvilt, rådjur och älg! Att de nu tar död på både tamboskap och husdjur fanns inte alls med i beräkningarna.

Jösses, Amanda! Vad var anledningen till att vargarna var på väg att utrotas, om inte för att de gjorde vad de nu gör. Människan var helt enkelt tvungen att försvara sina tamdjur. De få vargar som råkade bli kvar höll till i de djupa skogarna av respekt för människan och vad den kunde göra med dem. Nu har vargarna upptäckt att människan inte utgör något hot och därför har det blivit som det nu är.

När människan träder in för att rädda någonting går det alldeles åt skogen. Jag minns aktionen att rädda sälarna i Bottenviken, det har nästan tagit död på kustfisket. De som tidigare kunde livnära sig på kustfiske, fungerar i dag som sälmatare. Sett ur nationalekonomiskt synvinkel, ställde sälräddarna till med någonting som kostat landet enorma summor. Den nu förda rovdjurspolitiken kostar inte bara pengar, det förstör många människors liv i de bygder där de tidigare levt i en lugn och fridfull tillvaro. Det kan inte värderas i pengar.

Sammanfattar man alla idiotier, kommer man fram till att natur- och rovdjursälskare borde pröva på att leva som de lär. Låt dem bo i glesbygd med skogen inpå knutarna med sina älsklingsdjur för att kunna på nära håll se hur det fungerar. Helst ska det vara vindsnurror inpå knuten så de kan vaggas till ro av det dova surret. Naturligtvis ska det inte vara några futtiga veckor, utan åtminstone fyra år, det vill säga lika länge som en mandatperiod.

Läste om hur miljörörelserna genom lobbyister skickligt kunnat få med regeringar på noterna. Vad som aldrig nämndes var, att det skulle kosta enormt med pengar och att miljontals människor riskerade bli arbetslösa. Då fanns det pengar, men det har blivit kärvare när den ekonomiska tillväxten tappa fart. Ju sämre ekonomi, desto mindre blir det över att rädda miljön. När valet står mellan att rädda människan eller miljön, borde det vara ett lätt val för en regering.

Eftersom alla media aldrig ifrågasatt metoderna att rädda miljön, har aldrig de hårda reglerna för bland annat bilarnas avgaser och industriernas utsläpp ifrågasatts. Miljörörelserna har seglat i medvind, men nu har den svagare ekonomin fått vinden att ändra riktning.

Margareta Ekström skrev någonting som egentligen passar in på det mesta här livet, men speciellt med saker som seglar upp som en sol och ner som en pannkaka. Hon skrev så här: Det är med tunnpannkakor som med livet – just när det börjar gå riktigt bra, tar smeten slut.

För miljövännerna ser det nu ut som, att pannkakssmeten är på väg att ta slut.