Stackars de som blir Herre på täppan efter valet.

De flesta politiker har gått den långa vägen via partiernas ungdomsrörelser. De som gått den korta vägen, hänvisar till att ha det i blodet, det vill säga någon av föräldrarna har varit politiker och hjälpt in dem. Med andra ord består en stor del av våra aktiva politiker av människor, som har väldigt dålig kännedom om hur verkligheten fungerar.

Verkligheten är att det inte är som förut, eftersom helt nya förutsättningar allt oftare måste hanteras. Det som var sant för bara några år sedan, stämmer inte alls längre. Det mest oroande är hur våra politiker fastnat i det som kallas arbetslinjen. Och det trots att allt fler varnar för hur de gamla traditionella jobben kommer att försvinna.

Många politiker fick skrämselhicka av forskarrapporter som förutspådde en klimatkatastrof om sisådär en fyrtio år. Här pratar nu ekonomer om vad som kan hända, när utvecklingen gör att miljontals jobb försvinner inom de närmaste tjugo åren. Sådana rapporter får våra politikers ansikten att se ut som fågelholkar. det kan inte vara möjligt!

De ekonomer som nu tvivlar på framtiden, har tidigare varit mitt uppe i smeten och alldeles säkert försvarat tillväxttänkandet. Nu måste de ses som "visselblåsare", men någon lösning kan de inte ge oss. Det hela är så komplext att det är upp till varje land, att själva försöka lösa det problemet.

Naturligtvis har vi svårt att tänka oss in i att vissa yrken kommer att försvinna, men efter att ha tänkt efter lite, finns det faktiskt jobb som redan i dag är helt onödiga. Det finns folk som gjort bort sig, eller blivit över inom politiken, men ändå fått någon form av politiskt skapad reträttplats. Ett fruktansvärt slöseri med invånarnas pengar.

Att den tekniska utvecklingen skulle förändra vårt samhälle stod klart redan för över tjugo år sedan. Redan då talades det om det papperslösa samhället, men än så länge verkar det bara gälla de dagliga papperstidningarna. Digitaliseringen ser ut att ta över nyhetsrapporteringen, eftersom papperstidningen blivit alldeles för dyr att trycka och distribuera.

Våra myndigheter däremot vräker ut papper av alla de slag, till stor förtvivlan för alla de som har svårigheter att läsa utskicken. Eftersom även läskunniga har svårt att förstå den byråkratsvenska som skrivs, kommer verkligheten att tvinga fram en förändring. Myndigheterna tvingas helt enkelt att anpassa sig till de nya teknikerna och att en stor del av befolkningen inte kan läsa och skriva.

Läste för någon dag sedan ett verkligt skrämmande uttalande av en ekonom. Det han hade att säga var att en förändring av hela vår värld kan komma snabbt. Fastnade för vad som mest kunde uppfattas som en parentes, nämligen att vi måste förbereda oss på en omställning till ett helt annat levnadssätt. Det Europa som en gång blomstrade med stora vinstgivande industrier, tappar mark genom den globalisering som smugit sig på. Att alla länder numera är beroende av varandra på ena eller andra sättet, blir vi hela tiden påminda om.

Läste också att sexton tusen industrijobb försvunnit i vårt land, samtidigt som svenska storföretag ökat arbetskraften i andra länder. Billig arbetskraft och utländska företag som etablerat sig, har gjort inte minst de Asiatiska länderna till de nya industriländerna. Inte någon ägnade en tanke åt att höga löner, kunde innebära att deras jobb skulle försvinna. Den höga levnadsstandarden kräver höga löner, hur gör alla som inrättat sina liv efter inkomsten, om den kommer att falla eller de blir arbetslösa?

Tyvärr handlar allt numera om ekonomi. Pengar är makt, vill man skada någon tar det bäst att sätta in stöten mot ekonomin. Låter enkelt, men första tecknet på att ekonomiska sanktioner skadar alla, visar med all tydlighet Putins motåtgärder. Ryssland är ett stort land med enorma resurser och kan om det kniper, klara sig själva. Finland har redan kommit i kläm, andra länder kommer också att få sin släng av sleven. Vad det kommer att innebära för vårt land vet vi inte, men det ser inte bra ut.

Men våra politiker är optimistiska och slåss för fulla muggar för att få eller behålla makten. Om den nu är värd att slåss om, vill säga. Det är inte mycket en regering kan göra om det saknas pengar. Hur den som blir herre på täppan ska kunna tackla alla problem, har jag svårt att se. Våra politiker har lärt sig hur man strör ut pengar och få det att se ut som om de själva betalar, men hur man bantar ett lands byråkrati och administration har de inte lärt sig. Den situationen kan de ställas inför inom bara ett år.

Med allt som händer just nu och som troligtvis kommer att hända framöver, kommer det att bli en alldeles för tung börda för svenska folket att bära. Att det är för få som måste försörja alldeles för många har vi hört i många år. De som pekats ut som barlast av våra politiker har varit pensionärer, arbetslösa och långtidssjukskrivna. När ska politikerna se sig själva som en tärande grupp?

Försämringar som gjorts måste ses som rena rama diktaturfasonerna. Det är inte statens pengar som förbättrat ekonomin med miljarder, det är pengar stulna av invånarna. Nuvarande regering är inte ensam om att konfiskera pengar de inte har rätt till, det gjorde sossarna också med pensionspengarna för förbättra statens ekonomi.

Så glöm att vi lever i en demokrati, våra politiker ägnar sig åt maktmissbruk av värsta sort. Något samvete tycks inte makthavande politiker ha, då skulle de inte kunna sova om nätterna. Men det ekonomiska tänkandet raderar tydligen ut allt, de verkar inte ens inse att allt fler människor hamnat på och till och med under fattiggränsen. Eftersom det ändå inte går ihop, är det inte invånarnas fel, utan de som har makten.