Intelligensnivån hos våra politiker måste ifrågasättas.

Så här en vecka efter valet när det hela sjunkit in, känns alltihop som ett enda stort skämt. Om man bortser från SD, finns det ingen vinnare, bara förlorare. Kanske ska man se det som att misstron mot vad politiker egentligen kan göra för vårt land, blir det som kan urarta i ett politiskt kaos.

Som vår avgående statsminister sa, folket har sagt sitt. Jodå, visst är det så, men ingen hade nog räknat med att så många, var missnöjda med hur vårt samhälle blivit. Moderaternas hårda arbetslinje var någonting som ruskade om svenska folket, det har skördat alldeles för många offer.

Att intelligensnivån inte är speciellt hög bland våra politiker har bevisats många gånger. Efter att ha läst och hört politiker kommentera valutgången, inser man att de inte ens har en susning om vilka spelreglerna är i demokratiskt land. Oavsett hur folk har röstat ska de politiskt aktiva acceptera det slutliga resultatet. Det ska inte vara möjligt att "portförbjuda" ett parti som inte passar in i svensk politik. Det är inte  politikers sak att avgöra det, det är folket.

Hörde en politiker säga: Kan det verkligen finnas så många rasister i vårt land? Naturligtvis borde frågan istället varit, kan verkligen vara så många, som tycker att vårt land tagit emot tillräckligt många invandrare och flyktingar? För de som anser att det får vara nog, finns inget annat alternativ än SD, de andra partierna vågar inte ens diskutera problemet.

Tyvärr har det blivit så att det som är okej i Fjollträsk, inte är samma sak på "landet", som huvudstadens invånare kallar en enorm yta av vårt land. I storstädernas myller märks inte några hundra invandrare och flyktingar, men på mindre orter påverkas befolkningen på ett helt annat sätt. Vad många känner är maktlöshet efter att ha körts över av politiska beslut och många röstade därefter.

Nog om det och över till problemet att skrapa ihop en regering. Trots den gröna framtoning MP vill visa upp, är de ett rött skynke för de som bor i glesbygd och på mindre orter. Mest beroende på att MP utgår från storstädernas problem, men glömmer bort att ute på landsbygden, kan inte folk ta sig fram på samma sätt som i städerna. Varje extra beskattning som drabbar deras livsnerv bilen, upplever de som ett straff.

Men det är inte bara MP som retar många, alla de etablerade partierna får kritik. Det märks tydligt att folk bildat sig en egen uppfattning om hur det vill att vårt samhälle ska vara. Inte minst de äldre är trötta på att höra hur vi svenskar ska tänka och tycka. De ser försämringar som våra politiker blundar för och därför inte ser. Att många tidigt helt öppet talade om att de skulle rösta på SD, borde inte minst de lokala politikerna ha reagerat för.

Det här nya tänkandet måste ses som att den politiska makten, inte är samma sak som att det är de som bestämmer. Jag har en känsla av att nästa val blir en riktig rysare, inte minst efter Billströms syn på inte bara SD, utan även F!. Naturligtvis ett utbrott från en dålig förlorare, men själv har han säkert gjort att partiet mist många väljare.

Överlag kan man säga att de etablerade partiernas företrädare uppträtt som småungar som fått sitt lördagsgodis indraget. Istället för att rannsaka sig själva, vänder de sin ilska mot alla de som valt att lägga sin röst på SD och F!. Jag beklagar verkligen att inte F! kom in i Riksdagen, kvinnorna behöver kunna göra sin röst hörd. Alla de kvinnor som inte trodde det var möjligt att komma upp i fyra procent, kommer säkert att stödja partiet vid nästa val.

Som det ser ut kan ett nyval komma ganska snart, ingen är nöjd med det dödläge som blivit resultatet av valet. Någon majoritet tycks inte den fackligt erfarna förhandlaren få ihop, det enda som står till buds är kohandel. De krav som finns från MP och V, kommer knappast att accepteras av svenska folket. Återstår bara ett alternativ för att undvika ett nyval, att samregera med Moderaterna.

I och för sig ett samarbete som kan fungera, båda partierna brukar kopiera varandras idéer. Det skulle ge Moderaterna en möjlighet att komma ur den hårda arbetslinjen med hedern i behåll. Dessutom sätta press på Socialdemokraternas ekonomiska tänkande, att höjda skatter kan lösa landets många problem.

Dessa båda partier kan också genom sin majoritetsroll börja montera ner vår enorma byråkrati, vilket skulle omfördela skattepengar till rätt områden. Den tekniska utvecklingen kommer visserligen att göra samma sak om några år, men det är nu pengarna behövs. Inom båda dessa partier finns hör och häpna även förespråkare för Basinkomst. Visserligen inte många, men de som gjort det har insett att jobb kommer att försvinna i större omfattning än nya kan skapas.

Jag kan ha missuppfattat signalerna fel, men det lutar åt att S och M mer eller mindre tvingas till att ta ansvar för Sverige gemensamt, istället för att slåss mot varandra. Det är ju faktiskt en överlevnadsfråga för hela det politiska etablissemanget.