Värdesätt det du äger, inte vad du skulle vilja ha.

Efter den senaste mätningen av partiernas opinionssiffror, kunde man läsa i tidningar att Socialdemokraterna befinner sig i fritt fall. Jodå, det är många tidigare trogna väljare som flyr från partiet. Det var före partiets kongress, efter den vet man inte hur det ser ut. Det som sägs på gatan om Stefan Löfven och partiet är inte smickrande precis.

Egentligen började nedgången för flera år sedan, det en gång så stora partiet har haft svårt att acceptera att så många, inte har samma åsikt som partiets ledning. Även rekryteringen av partiledare har visat sig vara minst sagt underlig. Det är tydligen svårt att hitta en person med ett lysande intellekt, utstrålning och som dessutom uppfattas som folklig inom partiet.

Att leda ett land är svårt, det har vår statsminister fått en påminnelse om den hårda vägen. Kanske även partiet fått sig en tankeställare, en statsminister är en företrädare för folket som helhet, inte för partiet. En sådan person måste ha fingertoppskänsla, samt även kunna känna varifrån vindarna blåser. Det går inte att som en bulldog bita sig fast vid, att vårt land ska ha lägst arbetslöshet i Europa.

Men ska man vara ärlig har han inte mycket hjälp av sin regeringspartner, som inte gör det lättare att regera. Men varför inte tona ner jobben och försöka se till att de jobb som finns delas av flera? Det jobbas idag mer övertid än vad som någonsin gjorts bland tjänstemännen enligt facket. Visst skulle genomsnittslönen sjunka, men eftersom allt tvingas anpassa sig till inkomstläget, kan man bortse från att allting ständigt blir dyrare. Det vi kallar "marknaden", är oerhört känslig för svängningar som uppstår.

Realister har för länge sedan insett att politiska makthavares möjligheter att skapa "riktiga" jobb är försvinnande liten. Politiska makthavare kan bara skapa förutsättningar för företag inom de privata näringarna att anställa. Men även där stöter det på patrull, det kostar alldeles för mycket att ha anställda, det är också anledningen till att personal offras när det kärvar till sig.

Före valet hade rätt budskap dragit till sig många missnöjesröster till Socialdemokraterna, många hade drabbats hårt av den borgerliga regeringens människofientliga politik. Men Löfven och partiet hade inte lyssnat på det missnöje som fanns, utan hade sin egen väg utstakad. Före valet var partiets företrädare inte sena att påpeka, vad den borgerliga regeringen gjort fel, men som tillträdande regering insett, är alldeles för jobbigt att rätta till.

Flyktingmottagningen har ingenting på kongressen att göra fick en representant för Sandvikens Arbetarkommun höra. Hon är väl medveten om att invånarna i Sandviken fått nog, men det är svårt att få gehör för en sådan åsikt. Att SD kan växa snabbt i kommunen är nu alla medvetna om, till och med ledande politiker. Även i andra kommuner kokar det, Socialdemokraterna är på väg att bygga upp SD till ett parti som inte kan nonchaleras.

Men det är inte bara flyktingmottagningen som irritera en allt större del av befolkningen. De minst sagt konstiga saker som kom till invånarnas kännedom vid regeringsförklaringen, gjorde att många drog åt sig öronen. En majoritet av invånarna ställde sig frågade till vad vårt land hade med Palestina att göra. Det ligger ju inte i Sverige och vårt land har massvis med egna problem som måste lösas.  De gamla trogna sossarna kliade sig i huvudet och funderade vad partiets ledning höll på med. Sedan kom uttalandet om Saudiarabien från vår utrikesminister och en massa folk har fått jobba häcken av sig för att gjuta olja på vågorna. Det är mänskligt att vara klantig, men inte om man sitter i en regering.

Att vilja men inte kunna, kan ställa till med mycket. Har man dessutom en sned bild av Sverige, kan det ställa till med mycket elände. Vi är inget föregångsland som andra vill ta efter, för alla kan se att vi är ett land, där allting håller på att rasa ihop. Det spelar knappast någon roll vilka stöttor som sätts under vårt knakande samhällsbygge, det måste byggas en ny grund.

Tydligen har inte Löfven den intelligens som Göran Persson trodde sig ha. Vem minns inte Perssons uttalande att han inte ledde den mest briljanta regeringen precis. Endast en uppblåst person kan fälla ett sådant uttalande. Men man kan inte låta bli att undra över vad Persson skulle ha sagt idag, som partiledare och statsminister.

Hursomhelst är Socialdemokraterna inte ensam om att ha drabbats av förtroendeproblem. Märkligt nog Moderaterna i mindre omfattning, men det kan ha med missnöje mot den nuvarande regeringen att göra. Men när de två största partierna nu har en fjärdedel var av väljarna, visar det hur allvarligt det blivit. Enda möjligheten att få en stark regering med egen majoritet, är att dessa båda bittra fiender regerar tillsammans. Vem vet, kanske de till och med tvingas till det.

De små partierna har insett att de knappast kommer att bli större med de budskap de har till väljarna. Men deras medverkan i riksdagen har fått det hela att likna ett fartyg som är fullproppat på kommandobryggan där alla vill vara befälhavare. Fartyget ligger stilla långt från land, men de kan inte komma överens om destinationen. Trötta på att ingenting händer, har en stor del av besättningen därför firat ner räddningsbåtarna och rott in till land.

Med lite eftertanke inser man att anledningen till att det blivit så här är blockbildningen. Det har tvingat väljarna att ta ställning till om de vill drabbas av en rejäl influensa eller lunginflammation. Ingen vill ju ha något av dessa alternativ, varför de som insett det, inte röstat på något parti inom dessa block. Kan det som händer inom politiken förklaras enklare?

Problem finns det gott om även utanför landets gränser och som tyvärr kan påverka vårt land. Det har inte blivit lättare när EU plockat av silkesvantarna och hotar med storsläggan gentemot Grekland, det är trots allt Grekland som har trumf på hand. Ingen vet nämligen vad som händer om Grekland ställer in betalningarna.

Men pengar finns det gott om, hos en del. Det stora problem som hotar alla länders regeringar är nämligen att en pytteliten del av jordens befolkning, har otroligt mycket pengar. Det mest skandalösa är att regeringar medverkat till att det blivit så. Men att vara för girig kan straffa sig, de har bara pengar att försvara sig med när motståndet tornar upp sig framför dem. Vissa av dem har fattat galoppen, men de är bara ett fåtal.

Allt vackert tal om att pengarna i en kapitalistisk värld får pengar att sippra nedåt från de rika, har visat sig inte stämma alls. Mycket vill ha mer och helvetet blir aldrig fullt brukar man säga och visst är det så. De rika konsumerar visserligen lyxvaror, men de varor som håller världen flytande påverkas inte alls. Antagligen kommer dessa rika inte att reagera förrän tillflödet av pengar minskar, i samma takt som människor inte har råd att konsumera.

Det välstånd det så ofta talas måste ses som en hägring, många tror sig se det men det finns inte. Den ekonomiska tillväxt vi sett, har till största delen bekostats med lånade pengar. De som sett att välståndet inte finns, är de som ständigt saknar pengar till det nödvändiga, men även de som nekats låna pengar till saker de behövt. Det är dessa människor bankerna satt etiketten icke kreditvärdiga på. Men nu står de kreditvärdiga inför hotet om amorteringskrav på sina lån, en nödvändighet som Riksbanken påtalat i flera år. Om lånekarusellen slutar snurra, kan det gå fortare utför än vi ens kan ana.

Trösten för alla de som inte skuldsatt sig, finns i alla fall i det jag bläddrat fram ur en av mina nötta anteckningsböcker. Det var Thomas Corneille som en gång skrev: När man inte får det man älskar, så måste man älska det man har. Med andra ord, man ska värdesätta det man har och betalat för. Många har saker de lånat till, men äger dem inte förrän de betalat lånen. I många fall tar det ett helt liv.