Att vårt land ställer upp med ett veteranlag mot proffs känns inte bra.

Får skylla på det gråtrista vädret att jag hamnat framför datorn igen, Men också våldet som skapar braskande rubriker på löpsedlarna. Vansinnesdådet i Trollhättan är bara ett i raden av alla de som hänt under året. Är det verkligen Sverige vi lever i, det ska ju vara ett fridfullt land? Det kanske var det förr, men nu verkar allting ha spårat ur på alla håll och kanter.

Men lugnet och friden är borta, för visst jäser det ute i landet, i alla fall i min del av det. Att regeringen gick LO till mötes och höjde taket till a-kassan gav inga politiska poäng i det forna röda Gävleborg, för alla långtidssjuka och de med sjukbidrag fick ingenting. I vårt län finns många långtidssjukskrivna och de som är allvarligt sjuka och fått sjukbidrag. Varför det heter sjukbidrag blir jag inte klok på, förr hette det förtidspension.

Synen på de som blivit sjuka är minst sagt förbryllande, är inte de som blivit sjuka lika mycket värda som de arbetslösa? Det är ju den signal regeringen skickar ut genom att sjukförsäkringen ligger kvar på en så låg nivå att människor har svårt att få det gå ihop till det nödvändigaste. När inte en regering ens kan ta hand om de egna invånarna som råkat bli sjuka, hur ska den då kunna ta hand om alla flyktingar som kommer hit?

När Löfven sträcker ut handen mot Allianspartierna för breda lösningar när det gäller flyktingarna, vänder han pensionärerna ryggen. Kanske är det just de styrandes syn på pensionärer, som fått många av dessa att se sig om efter ett bättre liv. Många nyblivna pensionärer har "emigrerat" till varmare länder för att njuta av den tid som är kvar. Dessutom får de en inte föraktlig minskning av skatten. Men statskassan får mindre förstås.

Naturligtvis har de som "emigrerat" haft ekonomiska möjligheter att göra det, samt en väl tilltagen pension. Men landets fattigpensionärer, ska de försöka ta sig till ett annat land och söka asyl eftersom de diskriminerats av vårt lands regering? Många flyktingar från krisländer vill till Sverige, för att det anses vara ett humant land, men den bilden stämmer ju inte alls. Här diskrimineras sjuka och gamla, den som inte arbetar skall inte heller äta.

Men ingen politiker tar upp denna viktiga fråga. Det politiska käbblet visar istället tydligt vilket förakt våra politiker visar för de svaga grupperna och av sjukdom utsatta människor. Var finns vår så omtalade välfärd och demokrati där folkviljan styr? Helt öppet visar partiernas företrädare att folket inte har någon talan, om de inte är politiskt aktiva.

Klyftan som skapats av det politiska etablissemanget har fått invånarna att känna det, som att beslut i viktiga frågor tas över huvudet på dem. Vad som ingår i de politiska uppdragen är att informera invånarna hur läget ser ut och vad det kan föra med sig. Men i kampen om makten ges istället massvis med desinformation och rökridåer läggs ut för att undanhålla invånarna de fakta som finns.

Att nu även Moderaterna dragit öronen åt sig är inte förvånande, inte minst verkligheten och ungdomsförbundet trycker på. Men partistyrelsen är mäktig så ungdomarna får nöja sig med att markera. Men ungdomsförbunden är viktiga, för det är ute i verkligheten det går att pejla vad som blivit fel i vårt land, vilket går helt förbi de som vistas i maktens korridorer. Den partiledning som inte lyssnar och tar till sig vad folk på gatan pratar om och är förbannade över, har ingen framtid.

Nu börjar Moderaterna ta flyktingströmmen på allvar, men skadan är redan skedd. SD var med på tåget redan från början och behöver inte göra reklam för sig, det sköter de andra partierna om. Eftersom KD redan tagit ställning i flyktingfrågan kliver de in på SD:s planhalva. Om det blir fler får vi se, välbetalda jobb står på spel om partierna krymper.

Alla bör vara medvetna om att de flesta människor behöver se för att tro, men det de ser stämmer inte alls med den bild våra politiker retoriskt målat upp. De strömningar som nu märks allt tydligare beror på att folk ser en helt annan bild av vårt land och oroas över det som väntar framöver.

Naturligtvis kommer alla flyktingar som kommit till vårt land att kosta pengar och människor ställer sig frågan på vilket sätt de kommer att påverkas. Redan kan vi se resultatet av hur kommuner förtvivlat försöker göra det bästa möjliga av en pressad situation. Många av kommunledningarna har inte invånarna bakom sig, de tvingas till beslut som kommer att straffa sig senare. Men redan nu sätts flyktingboenden i brand, vi kanske bara sett början av vad regeringen inte ens kunnat ana.

Ingen jag talat med tror att regeringen kommer att sitta kvar fram till nästa val. De ser det också som en katastrof om den kommer att göra det. I vår stad finns många gamla trogna sossar som försvarat partiet i vått och torrt, men så är det inte längre. De mest kritiska är dessa gamla trogna sosseväljare, som öppet säger att de ska rösta på SD vid nästa val. Anledningen är inte bara de flyktingar som kommit till staden, utan också en tydlig bitterhet man kan höra när det gäller hur de som pensionär behandlas.

Det finns många pensionärer i vårt land, men ingen som företräder dem i Riksdagen. Tvärtom ses pensionärerna som en belastning för samhället av de styrande och beskattas därför hårdare än de som arbetar. Ingen tänker på att alla dessa pensionärer fött landet med höga skatter under många år. Utan deras arbetsinsats och genom att betala höga skatter, hade det inte funnits någon välfärd.

 Men som det ser ut blir pensionärerna tungan på vågen framöver. En som röstat på sossarna i hela sitt vuxna liv, lägger inte sin röst på något av de gamla etablerade partierna. De är ute efter att hämnas på hela det gamla politiska etablissemanget som förskingrat deras pensionspengar i flera omgångar och även sänkt pensionerna. Den politiker som inte fattar allvaret i pensionärernas protester är inte bara dum, utan dessutom fullständigt omdömeslös.

Tyvärr är det så att många politiker fått fortsätta år efter år. De politiska uppdragen har blivit slentrian och det ses som nödvändigt ont att behöva genomlida omröstningar och att läsa in allt material framtaget av tjänstemän. Det politiska uppdraget har helt enkelt blivit en vana som gör att allt sker på rutin.

Men Horace Mann skrev för länge sedan: Vanan är en kabel. Vi väver in en tråd i den varje dag och till sist kan vi inte slita av den. De politiker som varit med för länge är alltså en fara för landet. De kan inte tillföra landet någonting, för att kunna möta den förvandling både vårt land och omvärlden står inför. Det är inte gamla trötta politiker som kan ta oss ur den kris vi nu står inför, det måste till nya friska krafter och nya idéer. Om man gör en jämförelse med idrotten, ställer vårt land upp med ett veteranlag mot proffs och det känns inte bra.