Framtiden är här, jösses vad fort det gått!

Det börjar kännas otrevligt på alla sätt och vis, inte minst att de gamla partierna ger SD skulden för de bränder som fått stor uppmärksamhet. Att de själva bär ett ansvar genom att inte tagit tag i problemen, låtsas de inte om. Men det hela har ju drivits till sin spets genom att invandrar och flyktingfrågan inte tagits upp till debatt.

Varför det jäser lite här och var i landet, beror på att våra makthavande politiker inte frågat folket hur de ställer sig till invandring och flyktingmottagning. Regeringen vet inte hur invånarna ute i kommunerna ställer sig till att regeringen beslutar att deras kommuner tvingas ta emot flyktingar. Att många inte tycker som den nuvarande regeringen kan man utläsa vid opinionsundersökningar, därför är det en så känslig fråga, att den borde avgöras genom en folkomröstning. Tidigare har avgörandet skjutits över på invånarna när det gällt för landet så allvarliga beslut som kärnkraften, EU-medlemskap och euron, det här är lika viktigt för många.

Varför flyktingbostäder satts i brand vet vi inte. Snedvridna hjärnor finns det tyvärr gott om i vårt land numera, men det är ingenting som våra politiker tar på sig skulden för. Men hur är det med V där ungdomsförbund och vänsteraktivister tar till våld mot politiska motståndare? I det spända läge som uppstått är det inte omöjligt att det hela övergår i våld som drabbar tredje person, om två ytterlighetspartiers anhängare förklarar krig mot varandra .

Ideologier är ingenting annat än en tro på någonting som utmålas som någonting fantastiskt. Det är med andra ord samma sak som med de olika religioner som finns. Varje parti har sin tro och partiets medlemmar är deras förkunnare. Men inom politiken handlar det om önskedrömmen att erövra makten att styra samhället, ingenting annat. Men det blir toppen av partipyramiden som skördar frukterna, de som hjälpt dem dit får nöja sig med smulorna som blir över.

Vårt land sägs vara en demokrati, men många underligheter motsäger detta. Hur våra politiker kunnat genomdriva att offentliga myndigheter alltid har rätt till dess motsatsen bevisas, är minst sagt märkligt. Oavsett vad det gäller ligger bevisbördan på invånarna, det vill säga myndigheter kan påstå vad som helst utan att presentera några bevis. Det här skapar misstroende mot rättsstaten, står rättvisan på myndigheternas eller invånarnas sida?

Den myndighet som skapar flest problem i nuläget är Försäkringskassan. Politiska direktiv har tolkats av generaldirektörens stab, men hur ser de politiska direktiven ut? Försöker man ta reda på det hamnar man i en verklig djungel. Inte ens de som varit med om beslutet om den försämrade sjukförsäkringen, har en aning om vad de egentligen beslutat.

I samband med försämringarna av trygghetsförsäkringarna (a-kassa och sjukförsäkring) visste inte ens ansvarig minister, att det handlade om försäkringar invånarna betalade till. Samma person är nu ekonomisk talesman för Moderaterna, vilket kan förklara partiets nuvarande ekonomiska politik. Det skrämmande är att denna person, fortfarande försvarar den dåvarande regeringens brottsliga handlande.

Tyvärr är det så att regeringar struntat i gällande lagar under många år. Medvetet eller omedvetet är svårt att säga, men visst luktar det maktmissbruk. Men var verkligen Alliansregeringen omedveten om, att försämringen av trygghetsförsäkringarna var samma sak som att ta pengar från det invånarna betalat in till sig själva? Nåja, det är ju samma sak med pensionspengar som också konfiskerats och använts av staten.

Men de politiska misstagen är många. Resultatet av de senaste tio årens förändringar av vårt samhälle är inte smickrande precis. Vårt land ligger i topp när det gäller stress på arbetsplatser, inbesparingar och vändande på stenar för att minska de fasta kostnaderna resulterar inte alltid i vad det borde göra. Alla de som lägger ner arbete på att vända alla stenar, bortser från sin egen kostnad. Är deras politiskt skapade jobb viktigare, än det arbete människor som jobbar på golvet inom exempelvis skolan, vården och omsorgen utför?

Jag har under många år pekat på att det är de politiska uppdragen som måste skäras ner, de är en ekonomisk belastning för de offentliga verksamheterna. Men utvecklingen har gått åt det andra hållet och antalet politiskt skapade jobb ökar hela tiden. Det är i dag svårt att överblicka hur många som genom politiska uppdrag eller politiskt skapade jobb, belastar verksamheter som behöver både mera pengar och personal. Enda sättet att undvika skattehöjningar är att drastiskt minska antalet heltidspolitiker och politiskt skapade jobb.

Tyvärr är det här någonting som ingen politiker i ledande ställning vågar föra fram, men det vi står inför kommer att tvinga fram det våra politiker aldrig trodde skulle kunna hända. Som heltidspolitiker har det varit en trygg tillvaro med väl tilltagna löner, förmåner och en pension som ger en tryggad ålderdom. Det finns knappast någon fattigpensionär bland före detta heltidspolitiker. Men det trygghetssystemet är nu i fara.

Man kan därför förstå oron inom inte minst de två än så länge största partierna. Kampen om makten har ju handlat om vilket av dessa två som ska inneha den yttersta makten, men nu börjar marken skaka under deras fötter. De båda blocken kommer allt längre från att uppnå majoritet och värre kommer det antagligen att bli. Vad kan man säga annat än, välkommen till världen vi alla andra tvingas leva i. Det vill säga oron över skulder, jobb, en framtida pension, men också att bli allvarligt sjuk.

Den utbredda missuppfattning som finns bland våra politiker med höga förtroendeuppdrag, är att de tror sig vara folkvalda, vilket är helt felaktig. De är utsedda av sina partier och genom väljarnas ointresse att stryka namn på listan som partiet föreslagit, sitter många kvar år efter år. Vad som händer vid ett val måste ses som att köpa grisen i säcken, vilket också visat sig under alldeles för många år.

Men nu är inte längre den politiska rejält tilltagna kakan säker, vilket tydligt märks genom hur partierna försöker profilera sig. Nu är det inte höger vänster som gäller, nu handlar det om politisk överlevnad. Ingen tänker på att den politiska kamp som pågår drabbar landets invånare, men så är det ju faktiskt.  

Under många år har det talats om tillväxt i ekonomin, men ingen har blivit klok på nyttan av ekonomisk tillväxt. Det är ingenting som kommit invånarna till del, det har bara varit ett betyg på den ekonomiska politik som förts. Men hög tillväxt under en längre tid för med sig problem, vilket inte minst har visat sig i Kina.

Vårt lands regeringar har också stirrat sig blinda på tillväxt i ekonomin. Men istället för en tillväxt på runt tre procent, handlar det nu om att inte hamna under strecket. Riksbanken utkämpar sin egen kamp och har fattat många underliga beslut i sina försök att få upp inflationen. Men tittar man bara uppåt är det lätt att stå på näsan, för det finns massvis med ojämnheter på den väg vårt land tagit. Folk är inte dummare än att ökad inflation betyder ökade kostnader, vilket de politiska makthavarna måste korrigera för de sämst ställda.

Tyvärr handlar allt om pengar numera. Varför regering efter regering förlitat sig till marknadskrafterna är svårt att förstå, eftersom det är någonting som alla är en del av. Hörde en politiker som trodde att det privata näringslivet och marknadskrafter var samma sak. Men förenklar man det hela har det att göra med konsumtion, när konsumtionen minskar ute i världen påverkas alla. Det är alltså alla människor på jorden som är marknadskraften. Minusräntan ska därför också ses som ett försök att få fart på konsumtionen, vilket verkligen är en desperat chanstagning.

Egentligen ska det som nu händer ses som att vi tagit ut framtiden i förskott och att vi nu trätt in i den framtid vi trodde låg långt borta. Med andra ord har framtiden kommit oss in på livet och ändå är det bara början. De verkligt omvälvande förändringarna väntar enligt experter kanske bara inom tio år. Det är då de intelligenta maskinerna på allvar börjar ta över många av de arbeten som i dag görs av människor.

Ibland slår mig tanken att jag föddes i rätt tid och haft turen att fått uppleva en värld fjärran från den vi nu har. Men samtidigt finns en oro för barn, barnbarn och barnbarnsbarn om hur deras framtid kommer att se ut. Men om människan kommer att kopplas bort från lönearbete, kanske det är ämnat att vara så, för vad vet vi om högre makter.

 
Det kan knappast vara meningen med livet att människan föds för att försörja ett stort antal människor utöver sig själva, för det är ju så vårt politiskt uppbyggda samhälle fungerar. Vem kunde tro att maskiner en dag skulle överta rollen att försörja både staten och invånarna. Men det är väl så det måste bli, eller …?