Det är dags att våra politiker släpper taget om invånarna.

När invånarna kan se vad en regeringen inte kan se, är de styrande illa ute. Beskedet som hela tiden ges när flyktingar väller in i vårt land är: Det är lugnt, vi fixar det här. I helsike heller säger folk på gatan. Vad de kan se är att hela problemet är på väg att lastas över på invånarna. De besked som ges ger en känsla av att regeringen fullkomligt struntar i, vad både kommuner och invånarna tycker och tänker.

Tyvärr är det som händer orsaken till varför Socialdemokraterna hela tiden krymper, de kan inte hantera krissituationer. Vem minns inte Estonia och Tsunamikatastrofen som fick dåvarande regering att framstå som virrhjärnor. Det mest förvånande för mig är att Ingvar Carlsson fortfarande tycks ha inflytande i partiet, han har ju varit en ledande figur inom partiet när många av misstagen gjorts. Det är sådana personer partiet måste klippa banden med, annars går det inte att ändra till modernt tänkande.

Nåja, Socialdemokraterna är inte ensamma om att sitta fast i gammalt tänkande, alla de gamla partierna sitter fast i ett mönster de inte kan bryta. Beklagligt nog är det orsaken till att inget av de gamla partierna insåg vilken farlig väg de trädde in på, när de samstämt kritiserade de som såg vart det bar hän. Kritikerna som hävdade att vårt land inte var rustat, att kunna ta emot för många människor från andra länder och kulturer.

Vad det än gäller måste det som sker vara organiserat, men eftersom den politiska styrningen gjort landet till ett bland de mest oorganiserade, kunde det inte bli annat än oreda redan från början. När det nu övergått i fullständig kaos är det omöjligt att hantera. Det som händer gynnar inte landet, det kommer att skapa fattigdom och vårt samhälle kommer att falla sönder och samman.

Man lär så länge man lever är ett uttryck man ofta hör och visst är det så. Genom att samla på sig erfarenheter ändras också värderingarna. Som ung är det lätt att vara optimistisk om framtiden, men livet och verkligheten består av många besvikelser och motgångar som de unga bortskämda inte är rustade för. Många har växt upp i en miljö där ingenting saknats, vilket bäddar för stora problem vid en kris. De som växt upp i en fattig miljö är bättre rustade, de är vana vid att leva under knappa förhållanden.

Att vårt land splittrades i närande och tärande var ett enormt misstag Moderaterna får ta på sig. Pådrivna av Moderaterna skapade Alliansen en konstlad ekonomisk tillväxt och välfärd för de med ett arbete, men alldeles för många drabbades av de reformer som genomfördes. Nu är det dags för den nuvarande regeringen att ta tillbaka det som frikostigt delats ut, det skapar helt nya problem som inte kan överblickas. Men att fortsätta med ytterligare jobbskatteavdrag skulle vara förödande för landet.

Det sägs att vi är ett rikt land, därför är det oroande att så många människor (både unga och gamla) lever på och till och med under fattiggränsen. De senaste åren har de fattiga blivit betydligt flera, det är dags att de politiska makthavarna inser vad det kan betyda för dem själva. Med den politik som förts och de beslut som aviserats ska tas, matas bara SD med fler sympatisörer.

Efter att DÖ nu inte längre gäller, kan man ta på den osäkerhet våra politiker utstrålar. Det är ju makten som är viktig, det är den de politiska partierna kämpar om. Men nu återstår ingenting annat än att blocken måste samarbeta, det gäller att hålla SD utanför. När flyktingkrisen nu diskuteras är inte SD inbjudna, det skickar signaler till folket som gör att det går kalla kårar utefter ryggraden. Att inte låta ett parti som en runt femtedel av invånarna sympatiserar med vara med i diskussionerna är ett stort misstag. Det ökar den misstro som finns mot vad våra så kallade förtroendevalda håller på med. För det de etablerade partierna håller på med har ingenting med demokrati att göra, därför finns risk att de gräver sin egen grav.

Talade med en som jag ser som en auktoritet inom nationalekonomi och han varnade för att det finns en stor risk att vårt lands ekonomi, kommer att rasa ihop inom bara några år. Det är inte bara alla flyktingar som kommer hit som är hotet mot vår ekonomi, utan också den enorma skuldbörda svenska folket dragit på sig. Förslagen om amorteringstvång och slopande av ränteavdragen kommer flera år för sent.

Man kan fråga sig hur det kunnat få gå så långt, men visst anar våra makthavare att det de nu står inför att besluta om, kommer att påverka konsumtionen och därmed också den ekonomiska tillväxten. Men någonting måste göras för att visa att det finns en regering, men ibland är det klokt att vänta. Faktum är att det inte går att överblicka konsekvenserna av de beslut som ska fattas, utan regeringen verkar hoppas på det bästa.

Våra makthavande politiker är säkert medvetna om att de beslut som kommer att fattas, kan innebära att många jobb försvinner. När dessutom storföretag signalerar kärva tider reser sig verkligen nackhåren. Och det var ju jobben som var så viktiga vid maktövertagandet, nya skulle skapas så att omvärlden skulle förvånas. Men det var då det, nu finns en betydligt allvarligare verklighet. Egentligen är de åtgärder som presenterats som att sätta plåster på någonting som måste sys ihop. Kortsiktigt ekonomiskt tänkande gör att varje beslut måste ses som en chansning, går det så går det.

Den budget som ska läggas fram, kommer att drabba företag som säljer tjänster och är beroende av att folk har pengar att anlita dem. Man kan förstå de som kliar sig i huvudet och funderar hur fasiken det här kunnat dyka upp, men egentligen är det som ett långsamt smygande gift som börjat verka.

Varningar har basunerats ut av Riksbanken i flera år men ingen har tagit dem på allvar. Det fanns ingen bostadsbubbla på väg att blåsas upp, försvarade Anders Borg sin ekonomiska teori. Kanske var det ingen teori han lutade sig emot, utan en kristallkula att läsa framtiden i. Av dålig kvalitet dessutom, det mesta har ju inte blivit som han lovade svenska folket, men mycket elände ställde han till med genom den ekonomiska politik som fördes.

Det för tankarna till den egentliga orsaken till vårt lands kris, nämligen det politiska kontrollsystem som skapats under åren. Vad våra politiker nu står inför är någonting alla förhoppningsvis lär sig under ett liv, när det är dags att släppa taget. Dessutom bör de tänka över vilka konsekvenser det får, att inte göra det. Genom att hålla fast vid någonting som visat sig orsaka mer skada än nytta och dessutom orsakar att pengar rinner ut ur stora hål i statens kassakista, dras landet in i en ännu värre kris.

Enda möjligheten att stoppa upp landets kräftgång, är att det omfattande kontrollsystemet luckras upp och att vår enorma byråkrati bantas. När invånarnas frihet inskränks och möjligheten att påverka är obefintlig, tar invånarna saken i egna händer. Den moderna människan har i den stressiga och pressade värld vi nu lever i fått en väldigt kort stubin, det kan smälla när man minst anar.