Det är dags att våra politiker lyssnar på invånarna, istället för att lyssna på sig själva.

Man blir inte klokare av att fundera för mycket, det väcker bara nya frågor. Men det är märkligt hur lätt det är att fastna i gamla vanor. Osökt slog det mig att det är precis vad våra politiker har gjort, de flesta har formats genom att hjärntvättats att följa gamla banor inom sina respektive partier. Den politik som förs i dag av Socialdemokraterna är ett arv sedan femtiotalet, en tid då de styrande tog åt sig äran av det uppsving landet fick, vid återuppbyggnaden av ett sönderbombat Europa.

I princip var vårt land en enpartistat och någon ändring fanns vid den tiden inte i sikte. När de övriga länderna kom ikapp och i många fall förbi, hade därför de styrande svårt att ställa om sitt tänkande. De hade svårt att acceptera att vårt lands storhetstid blev så kort och statens intäkter intecknats för en lång tid framöver. För att hålla det hela igång blev invånarna världens högst beskattade.

Först var det Folkhemmet, sedan ändrades det till att vår välfärd måste räddas och det var häftigt att betala hög skatt för detta ändamål. Men skattepengarna bara försvann av någon anledning och kom inte invånarna tillgodo som tänkt var. När det hela blev ohållbart måste staten och bankerna urusla finanser saneras och det blev invånarna som fick stå för notan.

Femtiotalet minns vi gamlingar med glädje, men sedan fick vi vara med om den bedrövliga resa vårt land genomgått sedan sextiotalet. Många började misstro det stora partiet redan i början på sjuttiotalet, det borgerliga övertagandet av makten kom inte som en överraskning för många av dem. IB affären och skandaler inom partiet som tystades ner, sågs som maktmissbruk. De ledande hade helt enkelt fått storhetsvansinne.

Partiet blev lamslaget efter valförlusten på sjuttiotalet och har inte hämtat sig sedan dess. Jag har förvånats över hur svårt partiet haft att förnya sig, istället har dess företrädare försökt skapa en myt om sin egen förträfflighet och hur partiet byggde upp landet. Det har retat många, eftersom den stora efterfrågan på svenska varor de första drygt tio åren efter kriget, var som ett självspelande piano. Men problemen började redan i slutet på femtiotalet.

Redan i början på sextiotalet stod det klart att Folkhemmet aldrig skulle bli av, men då hade massvis med partitrogna tilldelats förtroendeuppdrag för att förvalta invånarnas skattepengar. Många av dessa politiskt skapade jobb finns kvar än i dag, i form av politiskt tillsatta chefer över anställda ofta handplockade kvalificerade. Märkligt att så få reagerat över detta vansinne.

Med lite självrannsakan borde partiet för länge sedan insett, att kommuner styrda av Socialdemokrater har haft svårt att anpassa sig till den nya tiden. Den öppna fientligheten mot privata företag har gjort att arbetslösheten bitit sig fast i många av de kommuner där Socialdemokraterna varit största parti. Man kan säga att partiets lärobok orsakat inte bara ett antal kommuner, utan även vårt land stor skada.

För mig är det här sorgligt, eftersom jag växt upp och bott i en kommun där de styrande gjort misstaget att följa sin ideologi. Sandviken är i dag en döende stad i mina ögon och har ingen framtid. De unga som har en utbildning som kan ge jobb någon annanstans flyr fältet. Och jag kan förstå dem. Sandvik, det stora företaget som tyvärr blivit allt mindre med åren, står inför en utmaning som kan betyda att många anställda kommer att mista sina jobb.

Framtiden ser med andra ord dyster ut för kommunen, många av de som riskerar förlora sina jobb är högavlönade. Lägger man till det skattebortfall flytten av huvudkontoret till Stockholm orsakade kommunen, förstår man allvaret. Med en befolkning som till stor del består av gamla, sjuka, arbetslösa och nu även ett stort antal flyktingar, kommer det att bli svårt att få ekonomin att gå ihop.

Vad kan man begära av politiker på kommunal nivå? Det är inte några briljanta hjärnor som får de höga förtroendeposterna, de har blivit utsedda av partiet på grund av lojalitet och sagt ja och amen vid beslut tidigare under åren. Dessa personers kvalifikationer är höljt i dunkel för alla som inte är involverade i det politiska arbetet, där det inte är utbildning och betyg som gäller.

Kan verkligen en samling förtroendevalda utan högre utbildning hantera det minst sagt komplicerade samhälle som växt fram? Naturligtvis inte, därför har anställda tjänstemän blivit viktiga och är de verkliga makthavarna. Det är deras utredningar som ligger till grund för de beslut som ska fattas.

Ofta har det antytts att landets kommuner inte har ett demokratiskt styrelsesätt, utan är tjänstemannastyrt. De som ska fatta besluten har inte de kunskaper som krävs för att förstå konsekvenserna av det de ska besluta om. Det hela är som en pjäs där kommunstyrelser läser ur manuskript, författade av anställda tjänstemän. Demokratin har satts ur spel, eftersom det inte är folkviljan som förs fram till beslut.

Det här pekar inte bara på hur föråldrat vårt styrelsesätt är, utan också hur det fördyrar för invånarna. Numera dräller det av kommunalråd och oppositionsråd som i princip inte skulle behövas. De finns där bara som täckmantel för det som händer bakom kulisserna, det vill säga de som ser till att siffrorna ska gå ihop.

Jag har många gånger hört politiker försvara att de politiska uppdragen blivit flera, med att det stärker vår demokrati. Men faktum är att det istället försvagat vår demokrati, det är ytterst sällan förslag klubbas igenom där ledande politiker har invånarna bakom sig. Tjänstemännen ser till kommunens bästa, inte invånarnas, men det är ju vad de har betalt för att göra. Detta trots att de avlönas med invånarnas skattepengar.

Med stöd av historien kan man förmoda att vi står inför en tid, då någonting förutbestämt händer. Mäktiga riken ha fallit tidigare och det gäller också stora företag. Konkurrensen är stenhård inom alla områden, vilket leder till att vissa slås ut, vilket även påverkar de kvarvarande. Den nedåtgående spiralen är redan igång, vilket betyder att i stort sett alla kommer att drabbas.

Naturligtvis kommer det att drabba de stora företagens kapitalägare, men även de som i dag sitter på en stor del av det globala kapitalet. Arbetslöshet och medelklassjobb som försvinner gör att företagen får allt svårare att kunna sälja det de producerar. Det i sin tur kan betyda att deras pengar till stor del bundna i värdepapper kan bli värdelösa.

Visst låter det som ren fantasi, ändå är det vad många ekonomer allt ivrigare varnar för kan hända. Genom enkel (eller antagligen invecklad) matematik blandad med sunt förnuft, har de insett att alla måste ha pengar till det mest nödvändiga. Minskad konsumtion bär med sig att ytterligare människor blir utan jobb, det är ju så det fungerar. Företagen tänker inte så långt, att avskedanden gör att ytterligare jobb försvinner genom minskade konsumtionsmöjligheter.

Taget ur ett sammanhang av någonting som skrivits av Thucydides, förstår man bättre det motstånd Löfven och regeringen nu möter genom sitt agerande. Citatet lyder: Varje gång vi tvingar någon mot hans vilja spänner vi en båge av motstånd som förr eller senare avskjuter en pil mot oss till vedergällning. Det är många bågar som spänts mot Löfven, genom att han återkommande talar om för svenska folket hur de ska tänka och göra. Den moderna människan kan tänka själv och sätter sig därför på tvären, när de politiska makthavarna försöker styra hur den ska tänka och göra.