Vet någon hur vår värld ska räddas?

Om det finns någonting politiker kan vara överens om, är att säga sig göra en sak är lätt, men betydligt svårare att göra det. Det har fått mig att fundera över hur helt vanliga människor, kan ta på sig det stora ansvaret att tjäna invånarna. De har genomsnittliga kunskaper om vad de tvingas läsa på inför viktiga beslut och måste därför förlita sig till, att de som utformat beslutsunderlagen vet vad de håller på med. Att tvärsäkert säga att rätt beslut fattas, är därför minst sagt naivt.

Vår värld är i dag så komplicerad att inte ens experter är eniga om vad som måste göras. Det stora problemet att se till att alla invånare ska ha det drägligt, stämmer inte överens med hur de politiska partierna vill ha det. Politiker brinner för att förändra vårt samhälle, utan att veta vad deras förändringar kan ställa till med.

Men det finns alltid de som tror sig veta hur det ska bli bättre och kanske också har rätt. Men så fort någon kommer med ett förslag, sablas det ner av oliktänkande med den svepande formuleringen att det är populistiskt. Vad är det för fel med populistiska förslag? Det betyder ju att förslaget bör gå hem hos de flesta. Vänder man på det, måste de som är emot ett populistiskt förslag vara i minoritet, även om de befinner sig i maktställning. Att vända sig mot folket är verkligen inte smart i långa loppet precis.

Mycket har hänt sedan kärnkraftsomröstningen för runt fyrtio år sedan. Hela vårt samhälle är elberoende, inte minst våra industrier. Statens enorma byråkratiska apparat, kommunerna och sjukvården, skulle klappa ihop utan en fungerande elförsörjning. Läste för inte så länge sedan att svaret på den tekniska utvecklingen, kan bli att vi måste gå tillbaka till gamla hederliga skrivmaskiner, papper och penna. Risken för elbrist kan vara ett faktum inom tjugofem år.

Naturligtvis viftas en sådan förutsägelse bort av både politiker och miljöorganisationer, allting kommer att drivas med sol och vindkraft. Om det blir verklighet, kommer vårt land att se helt annorlunda ut. Faktum är att vårt land från luften skulle likna rena rama snurren om det placeras ut vindkraftverk över hela landet. Vad skulle hända med fågellivet, eller alla övriga djur? Ja, vad som händer med människorna vet vi ju inte heller.

Att värna om vår miljö har varit viktigare, än att ta hänsyn till de människor som drabbas. Ändå är det människorna som får bekosta det experiment som ska förhindra att jorden förintas genom naturkatastrofer. Sedan miljötänkandet började har världen drabbats av ett allt mer oberäkneligt klimat, det kan bli så när ingen vet vad omställningen orsakat.

Ständigt nya miljöpåhitt har gjort allting krångligare och dyrare. I en allt hårdare värld gäller var och en sig själv närmast, vilket betyder att människorna söker det billigaste sättet att överleva. Det finns de som har råd med att skaffa solpaneler på taken för att vara garderade, men hur gör de som lever under knappa förhållanden?

Mitt i allt miljötänkande behövs fler i arbete. Hur mycket luftförorening som orsakas enbart genom resor till och från jobbet har ingen räknat ut. Det finns de som tvingas pendla runt tjugo mil om dagen eftersom inget arbete finns på hemorten. Fler i arbete kan alltså betyda försämringar för miljön, de politiska budskapen går inte ihop.Miljön är inte det viktigaste, det är skattepengarna.

Har hört miljövänner säga att alla borde cykla eller åka kommunalt, de borde prova på att bo i en glesbygd några år, istället för i Stockholms innerstad. Vi ska inte äta kött, det är inte bra för miljön. Kanske vi ska lägga till ärtsoppa, bruna och vita bönor också, för visst måste väl pruttande människor vara ett miljöhot. Till och med miljövänner och vegetarianer släpper en fjärt några gånger per dag.

Eftersom våra välbetalda politiker inte kan komma på annat än det ena mer vansinniga än det andra, gör det mig melankolisk. Det känns som om någonting brister inombords. Endera sätter mans sig och gråter, blir ursinnig, eller sätter igång kaffebryggaren. Det senare brukar vara det jag använder mig av, kaffe ska ju vara bra mot cancer har jag läst någonstans. Men det finns säkert folk som är av annan åsikt, konstigt vore det annars.

Efter att ha talat med en avdankad politiker, fick jag förklarat för mig att det är vårt bedrövliga klimat som gör att vi svenskar blivit både grinigare, sjukare och misstänksamma mot de så kallade förtroendevalda. De långa kalsongernas natt börjar inte längre i november, den börjar tidigare och håller på till efter midsommar. Förra sommaren vill de flesta glömma, ingen global uppvärmning i sikte förrän i augusti. Efter förklaringen jag fick slog det mig: Varför bekämpar vi den globala uppvärmningen?

Bronsålderns vackra varma väder var en fantastisk period, men efterträdande järnåldern var både kall och blöt, ungefär som de flesta upplevt vårt lands väder de senaste tio åren. Kanske är Bronsålderns vackra varma period på väg tillbaka, lagom till det nya ”högteknologiåldern”.

Varför ingen tänkt tanken att vi kanske är på väg in i en ny varmare tidsålder, istället för att koldioxid och växthusgaser ställer till med global uppvärmning är minst sagt märkligt. Men det är klart, det finns inga pengar i att vår jord är på väg mot en naturlig förändring.

Egentligen vet vi ingenting om vad som orsakar naturliga förändringar, vi är ju liten kula i det universum vi befinner oss. Vi tror oss vara medelpunkten allting kretsar omkring, men inte ens det vet vi med säkerhet. Hur vet vi då på vilket sätt jorden ska kunna räddas? Vet någon?