Vad händer när de intelligenta maskinerna tar över?

En god vän som trots relativt hög ålder avled alldeles för tidigt, lade ner mycket tid på att skapa ett nytt lönesystem. Ett lönesystem, som skulle råda bot på det orättvisa vi har med ökningar i procent. Varje löneökning har inneburit att de lågavlönade halkat efter för varje år. Tre procent på tjugotusen ger mindre ökning än tre procent på trettio, det begriper alla utom de som förhandlar om löneökningar i procent. Att använda procent är alltså förkastligt och vidgar löneklyftorna.

Som gammal metodstudieingenjör (MTM) hade han inte bara en förmåga att tänka rationellt, han kunde också räkna fram att ständigt ökande kostnader för att driva landet (byråkrati och administration mm), vilket var en fara inte ens ekonomer ägnat en tanke. Staten, kommunerna och landstingen har räknat med ständig tillväxt och därför inte ägnat en tanke åt de ständigt ökande kostnaderna. Detta förbiseende har gjort, att det ekonomiskt undan för undan påverkar hela vårt välfärdssystem som lever ur hand i mun.

Jag minns att han förutspådde att vår stads stolthet Sandvik, där han under de verksamma åren jobbade, före år 2025 skulle vara en skugga av vad det en gång varit. Inte lönsamhetsmässigt, eftersom den tekniska utvecklingen och rationaliseringar skulle få lönsamheten att öka, genom betydligt lägre personalkostnader. Redan finns tecken på att han hade rätt och vad det betyder för kommunens framtid är skrämmande.

Under åren har jag hört många politiker säga att företagen måste ta sitt sociala ansvar, vilket visar hur otroligt naiva politiker kan vara. Företagsledningar kan inte se till statens, kommunernas och landstingens bästa, deras uppgift är att få företagen lönsamma för att kunna överleva i den mördande konkurrens som ingen vet vart det leder.

Naturligtvis är det skrämmande när Kina börjar få problem. Antagligen större problem än vad vi får höra talas om. De flesta av de stora västerländska företagen har kunnat hävda sig i konkurrensen, tack vare produktion i länder med billigare arbetskraft. Med lägre priser har det satsas på kvantitet istället för kvalitet, ju fortare sakerna går sönder, desto fortare måste folk köpa nya. Ja, så kanske det inte var tänkt från början, men girigheten har fått många företag att den vägen skapa större vinster.

Det såg ut att gå som smort, men så började effekterna av arbetslöshet och ökande fattigdom att visa sig. Att köpa en billig klocka för en hundring och den håller ett år må så vara, men en telefon för runt niotusen kronor som är modern i högst ett år, blir till slut för magstarkt för en mycket stor grupp. En bildrörsteve kunde hålla femton år, hur länge håller en teknikfylld platteve för si så där femtontusen?

Om människorna blivit konsumtionströtta, eller helt enkelt insett att de bara kastar pengar i sjön är svårt att säga, men det blir allt svårare att sälja i samma takt som tidigare. Det har lett till sjunkande produktion vilket i sin tur påverkar i flera led, från transport till försäljning. På något sätt verkar många företag ha blivit tagna på sängen, men det är ju faktiskt kunderna som avgör om företagen ska få sälja sina produkter eller inte.   

Det låter långsökt, men allt det här trodde min vän skulle kunna undvikas med ett helt nytt lönesystem, där alla skulle ha samma grundlön och därefter påslag efter utbildning och kompetens. Hans beräkningar visade någonting man inte tänker på, nämligen att kostnadsläget rättar sig efter vad folk har råd med. Att det är kundernas privatekonomi och köpkraft som styr det hela.

Tyvärr räcker det inte att ett nytt lönesystem införs i vårt land, andra länder har ju sina egna. Men det var hans förhoppning att det skulle spridas och på det sättet skulle kostnadsläget smidigt korrigeras inom EU:s medlemsländer. Vad han inte räknat med var att vår värld skulle förändras som den gjort under åren sedan han gick bort. Men han var inne på rätt spår om att det måste ske en förändring och en bättre fördelning av pengarna.

Allt fler länder räknar nu på hur Basinkomst ska kunna införas och finansieras, men vårt land verkar som vanligt inte vara med på tåget. Jag ser likheter med de tankar min vän hade om ett nytt lönesystem. Lönerna har skenat oroväckande vilket gör produkterna dyrare och i slutändan får alla betala detta genom högre priser. Vi binder helt enkelt ris åt vår egen rygg.

Med hans lönesystem var det tänkt att det skulle bli lättare för unga att komma in på arbetsmarknaden. Att kunskaper skulle kunna föras vidare till de unga av yrkesskickliga människor. Han såg också möjligheten att med hjälp av nya fantastiska tekniska hjälpmedel kunna utveckla idéer och på så sätt få nya företag att växa fram. Med även om det finns idéer tar det tid och kraft för den som tvingas till lönearbete för att förverkliga dem. Införandet av Basinkomst, skulle ge möjligheten att lägga tid och kraft på att utveckla idéerna.

Sättet de gamla företagen växte fram och har kunnat leva vidare i så många år, kommer inte att fungera i framtiden. De nya revolutionerande uppfinningarna har vi redan klarat av, nu kopieras och förbättras redan befintliga. Det är bara att titta på de moderna bilarna där snart sagt alla verkar vara stöpta i samma form. Om tio år kanske det går att köra en elbil även i tjugo graders kyla, men med avvecklingen av kärnkraften i vårt land, vad händer om hundratusentals bilar ska laddas samtidigt?

För att överleva kommer företagen att tvingas bli flexibla och snabbt kunna ändra till nya produkter. Arbetsmarknaden står inför en förändring som redan börjat genom att timanställda ligger och kramar telefonen för att inte missa ett SMS om att de ska rycka in med kort varsel. I ett samhälle där människor i princip har jour och inte kan planera sina liv, rasar både systemet och människorna ihop. Vårt lands invånare är redan på väg att stressas sönder.

Allt fler börjar hacka på den svenska modellen, att den är boven i dramat. Hur mycket kreativitet som går förlorad genom den svenska modellen kan vi inte ens ana oss till. När den mänskliga friheten begränsas blir människorna apatiska. En dag har det gått så långt att människorna tänker: Kan inte bli sämre än så här, kanske bäst att allt rasar ihop och vi får börja om från början. Som det ser ut kanske den dagen inte ligger längre bort, än då de intelligenta maskinerna tar över.