Politiker lär sig aldrig av misstagen.

Politiker lär sig aldrig av de misstag som gjorts, det är en av anledningarna till att det svänger i opinionsmätningarna. Det räcker inte att lova förbättringar, det måste märkas hos invånarna. Människan är så skapad att den måste se för att kunna tro, med det invånarna kan se hur vårt samhälle förändrats till det sämre är knappast imponerande.

Men vad ska våra så kallade förtroendevalda göra för att stryka svenska folket medhårs? I mina kontakter med äldre människor har jag fått klart för mig, att de inte ska göra som Löfven. En gammal man kallade Löfven för Predikanten, som ständigt predikar om hur allt ska vara, men det är invånarnas ansvar att det blir gjort och betalar för det.

Den nuvarande regeringen har gått som katt runt het gröt, när det gällt att göra någonting åt orättvisorna och de usla pensionerna. Det räcker inte att säga att pensionärerna ska få upprättelse och mera att leva av, gamla människor har varken tid eller lust att vänta på ett bättre liv. Många vet att de kanske inte ens lever fram till nästa val.

Men om de gör det, kommer de troligtvis att hämnas på sina före detta politiska företrädare. för vad har de att förlora? Det de byggt upp med höga skatter byggt upp under sina liv, har bit för bit raserats av politiker som sagt sig företräda dem. Hur över två miljoner pensionärer kommer att lägga sin röst vid nästa val, borde skrämma livet ur de som under många år levt gott på att ha politiken som yrke.

Men orättvisorna gäller inte bara pensionärer. Lägger vi dessutom till de långtidsarbetslösa och de som efter ha slagits ut av sjukdom tvingas leva på en bråkdel av vad de en gång hade i lön, blir bilden ännu mer skrämmande. Det kommer att bli de sämst ställda som blir tungan på vågen vid nästa val, de vill ha en förändring innan det är för sent.

Valet i England visar med all tydlighet hur snabbt det kan svänga inom politiken. Människorna är trötta på den ständiga kampen om makten, som gjort dem till brickor i ett spel, där de själva inte har någon vinst att hämta. Behandlar man människor som ett medel att utöva makt, är alla förlorare.

Det parti som har förutsättning att skapa ett rättvisare samhälle är Socialdemokraterna. Eller borde vara det rättare sagt genom sin gamla ideologi, men det skulle behövas helt andra partiföreträdare än dagens minst sagt inkompetenta. Dagens översta skick i partiet är knappast någonting att hänga i julgranen. Det räcker inte längre med ett välsmort munläder, det gäller att kunna utföra någonting också.

Ett stort parti på gränsen till egen majoritet, skulle få de små partierna att tvingas ta skeden i vacker hand. Det skulle innebära slutet på alla kohandel som skadar landet och invånarna. Gränsen för att komma in i Riksdagen borde höjas till minst sex procent, det skulle sålla bort partier som i dag kostar skattebetalarna mycket pengar. Riksdagen skulle kunna mer än halveras, bara det en betydande kostnadsbesparing.

Jag har många gånger ställt mig frågan om det verkligen behövs så många partier i vårt lilla land. Den politiska ledningen för de flesta kommuner och landsting innehåller representanter från flera partier. Dessa småpartier vill ha igenom sina förslag för att visa att de finns till, vilket leder till kompromisslösningar som ingen vet konsekvenserna av.

Den senaste mätningen visar att det är handling som är avgörande för invånarna. Inte som nuvarande regering håller på med, lite "duttande" här och där med pengar. Några miljarder hit och dit visar att allt blivit eftersatt, det gäller att lägga rejält med pengar på en sak i taget. Det gäller att bestämma vad som är mest akut.

Efter allt som hänt under åren, har allt fler kommit underfund med att de inte behöver några politiska företrädare, de kan lika gärna ta saken i egna händer. Det är vad de dagligen tvingas göra i takt med den försämrade servicen i vårt land. Hur många jobb har försvunnit i takt med försämrad service?

De flesta verkar vara överens om att det politiska system vi har, inte har med demokrati att göra. Besluten sker över huvudet på invånarna istället för efter en dialog om hur invånarna vill ha det. Det är invånarna som vet bäst hur de vill leva, sedan är det upp till styrande politiker att uppfylla deras önskan. Om inte, hamnar det politiska etablissemanget i den osäkra sits de nu hamnat i.