En fundering i sista minuten.

Vi står inför ett nytt år där osäkerheten om vad som kommer att hända, gör att vi måste inrikta oss på att vad som helst kan hända. Den mall de politiska makthavarna gått efter har visat sig inte alls stämma, de hade inte räknat med att invånarna skulle splittras i grupper som inte passade in i några mallar. När verkligheten blir inblandad visar det sig att teori och praktik är två vitt skilda saker.

Våra politiker tror blint på att insamlad information i form av statistik ska kunna vägleda de beslut som ska fattas. När det nu visar sig att statistik bara visar vad som hänt men inte alls stämmer med det som fortlöpande händer, uppstår en osäkerhet och beslutsångest. De makthavande har sett vad felaktiga beslut kan ställa till med, de är därför numera ute på minerad mark. Minsta felsteg kan göra att de ryker all världens väg.

Ja, det är ju valår nästa år och jag vågar påstå att ett osäkrare val har nog aldrig vårt land upplevt. Glöm alla opinionsundersökningar som kommer att göras, de kommer i alla fall inte att stämma i slutändan. Många av de jag talat med har sagt att de inte kommer att rösta, det finns inget parti som har visioner om ett samhälle de vill ha.

Våra politiker är eniga om att vi måste jobba längre och att fler måste komma i arbete, men allt fler ställer sig tvivlande till att det är genomförbart. En regering kan besluta om hur mycket som helst, men får den folket mot sig faller allt platt till marken. Det är inte mer inkomster för staten, kommunerna och landstingen som är viktigast för landets framtid, det är minskade kostnader för det ständigt svällande överhänget i form av den byråkratiska apparaten.

Alldeles för stor del av invånarnas pengar går till kostnader för politiker, politiskt skapade jobb och statliga verk som inte längre har någon funktion att fylla. Det finns alla de personer som när det ska sparas pengar vänder på alla stenar, men aldrig upptäcker att det är de själva det ska sparas in på och inte det invånarna betalar skatter för att få utfört. Vår enorma byråkratiska kontrollapparat är som en snöboll som satts i rullning, den växer och växer och till slut krossa den allt som kommer i dess väg.

Många ekonomer har varnat för hur instabil vårt lands situation är, med ett alldeles för stort antal offentliganställda som avlönas med skattepengar. Jag har påpekat det många gånger att det som hållit det hela flytande, har varit omflyttning av pengar. Men för varje år har mer och mer pengar tagits från trygghetsförsäkringarna och pensioner, men även de pengar fordonsägarna betalat in vilket i sin tur påverkat underhållet av vägar och järnvägar.

I den tuffa ekonomiska värld vi alla tvingas leva i, försöker människor genom sin partitillhörighet fungera som företagsledare. Det är följden av de lönsamhetskrav många av de offentliga verksamheterna nu har på sig. Ingen förtroendevald har varken utbildning eller kunnande att hantera detta krav, varför man kan anse hela idén som dödfödd. De politiska ledningar som sitter i kommuner och landsting gör därför den ena idiotiska inbesparingen efter den andra, med följden att invånarna drabbas. Om staten anser att verksamheterna ska vara lönsamma, trots att de är skattefinansierade, måste det till kompetenta ledningar bestående av välutbildade personer.

Det här med att löner betalas med skattepengar är verkligen komplicerat, så jag har full förståelse för att det nu finns lönsamhetskrav. Matematiken för det hela är väldigt enkel, från skattepengarna betalas inte bara löner, utan också semesterpengar och sociala avgifter. För enkelhetens skull kan vi räkna med att den skatt som betalas tillbaka på lönerna blir runt fyrtiofem procent.

Det fattas med andra ord runt femtiofem procent som måste täckas upp varje år, det gäller att ständigt hitta på nya skatter och avgifter. Det är anledningen till att vårt land inte haft någon buffert att ta av sedan sjuttiotalet. Vårt land har under alla dessa år tvingats leva ur hand i mun, det vill säga de skatter som löpande kommer in till staten, kommunerna och landstingen.

Det kommer inte att räcka om invånarna orkar jobba längre, vi har redan passerat gränsen då det blivit ohållbart. Det kommer inte att finnas någon annan utväg, än att banta administrationen inom alla offentliga verksamheter. Ingen politiker kunde för runt femtio år sedan ens ana, att löner betalda med skattepengar skulle kunna växa till det enorma belopp det i dag kostar. Det har inte bara blivit fler som avlönas med skattepengar, utan också att lönerna skenat utan vett och sans.

Jag tror att till och med finansministern insett att dansen runt guldkalven snart är över och bävar för vad som skall hända när vi går in i en lågkonjunktur. Precis som Posten missat vad digitaliseringen skulle innebära, har regeringen missbedömt hur snabbt invånarna börjat utnyttja de möjligheter som erbjuds. Handeln över "nätet" väntas öka i rasande takt och butikdöden följer i dess spår.

Våra politiker trodde i sin enfald att tjänstesamhället skulle stabiliseras och ersätta de tynade jobben inom våra stora industrier. Men i takt med att vårt samhälle blivit stressigare, kommer tidsbristen att kompenseras med ändrade köpvanor. Läste att så mycket som tvåhundratusen jobb kan försvinna inom handeln under nästa år. För storstäderna skulle det skapa enorma problem, det är där de stora massorna av butiksanställda finns.

Skulle inte förvåna om vi redan nästa år kan se slutet på det politiskt uppbyggda kontrollsamhället. Alla har sett att det inte fungerar, det är nämligen det kända resultatet när ett land blivit för byråkratiskt. Istället för att styra upp allting, irrar alla runt som yra höns, eftersom ingen tar på sig det övergripande ansvaret.

Man brukar ha en nyårsönskan och min önskan är att hela det politiska etablissemanget tar sitt sociala ansvar och erkänner att de inte klarar av att hantera det nya högteknologiska samhälle som växt fram. Det är dags att det politiska maktsystem vi har, ersätts av kunniga personer som kan organisera och hantera invånarnas pengar. Det skulle definitivt bli billigare än de lager av politiska chefer som tillsätts över anställda chefer. Fördelen skulle också vara att kunniga chefer kan hantera pengar, politiker kan det definitivt inte.

Med det önskar jag alla ett riktigt Gott Nytt År!