En politisk bakläxa.

Visst är den pågående Coronakrisen en prövning för alla, men samtidigt en väckarklocka som bör få folk att vakna och inse vilken otrolig bubbla som egentligen skapats. Man börjar fundera över hur en så vansinnig idé som att privatiseringar var framtidens lösning på alla ekonomiska problem. Min enda önskan just nu är att alla lobbyister och deras uppdragsgivare drabbas hårt, de bär skulden till det samhälle som visat sig så lätt kan falla ihop som ett korthus.

Världen var ganska trygg för människorna så länge vi var ett industrisamhälle. Trygga anställningar och även om lönerna inte var någonting att skryta över visste folk att de skulle ha pengar till mat, kläder på kroppen och tak över huvudet. Ja, det gällde de som rättat in sig i ledet och kämpade på till dess de fick guldklocka för lång och trogen tjänst inom våra industrier.

Att IT-bubblan sprack var bara ett litet bakslag för de som såg en framtid för mer privatisering istället för statliga monopolföretag. Privata aktörer skulle kunna släpa in mycket mer pengar till staten som drevs av byråkrater utan kunskaper om hur man gör affärer. På sätt och vis alldeles rätt, det var bara det att det var en del av svenska folkets trygghet.

Tjänstesamhället växte fram utan en tanke på om det skulle kunna bli hållbart eller inte. Med lite sunt förnuft skulle de makthavande insett att det hela mer liknade ett Pyramidspel, de som satsat sina pengar vill ha rejält tillbaka på sina investeringar. Människor är minst sagt naiva och det var invånarnas ekonomiska upplåning och höga konsumtion som höll det hela flytande. Till dess Coronaviruset stack hål på bubblan, vill säga.

När det talas om miljarder för att hjälpa företagen är vi tillbaka till när varvsindustrin hölls under armarna trots att den var dödsdömd. Eller saneringen av bankernas och statens urusla ekonomier i början på nittiotalet. Ser man till resultatet har det varit förödande för invånarna men lukrativt för banker och dess ledningar. Riksdagsledamöter med för den delen men i övrigt har det varit tunnsått med förbättrade levnadsvillkor för de flesta.

Det som nu händer i krisens spår är ingenting annat än en sanering av inte livskraftiga företag, det är så man krasst måste se på det. Tjänsteföretag är helt utlämnade till att någon köper deras tjänster, med ett samhälle där de flesta lever ur hand i mun får ingenting hända som rubbar jämvikten i ekonomin. Tänk tillbaka på alla lugnande besked som getts både från regering och banker, de har varit livrädda för att någonting sådant här skulle hända.

En politisk bakläxa är det i alla fall och där får hela det politiska etablissemanget ta åt sig. Tanken slår mig att gör vårt land verkligen rätt, eller har de makthavande ställt till det för invånarna igen? Svaret har vi kanske tidigast under hösten, men fram till dess kommer svenska folket att få leva med oro och ovisshet. Vi får hoppas att det experiment vi nu är utsatt för inte får en katastrofal upplösning, våra politiker leker verkligen med en krutdurk.