Det rör på sig i virustider.

Upptäckte att Bloggagratis inte var säker och kommer framöver därför att använda Blogger igen. Varför jag bytte till Bloggagratis har jag inget minne av, men nu är jag tillbaka där jag började för många år sedan.

Från åskådarplats kan man ha mycket roligt om man tittar på det som sker inom politiken. Det här med PK-maffian är intressant eftersom man nu börjar se vad det handlat om när några partier inte längre är politiskt korrekta. En för alla, alla för en har varit parollen men så kom SD in i bilden och hela den under så många år uppbyggda säkra tillvaron började krackelera.

Men egentligen hade det varit på gång sedan runt tjugo år tillbaka, de olika partierna började klampa in på varandras områden. Det förde med sig att alla partier sa sig vara feministiska och det bättrades på med att vara miljövänliga. Kvinnor är mer svårflirtade än män när det gäller politiska sympatier, de har börjat ta för sig mera och är nog de som är modigast när det kommer till kritan.

Kvinnorna är negativt inställda till SD och antagligen är det deras intuition som säger dem att partiet inte går att lita på. Trots att de i toppen blivit kostymnissar, ses de som ulvar i fårakläder. Men sannolikheten om partiet växer och blir största parti vid ett val, gör att de kommer att visa sitt verkliga jag. Precis som en zebra går ränderna aldrig ur och det har ju visat sig i uttalanden från partiets företrädare och ivrigaste supportrar.

Men egentligen har inte SD någon plattform att stå på, sympatisörerna består till största delen av en klick på några tusen personer, resten är missnöjda och förbannade personer som fått nog av de övriga partierna ständiga svek och beslut som påverkat deras vardag. Vad SD lever högt på är de övriga partiernas oförmåga att rätta till vad de tidigare gjort fel. Att segla upp som största parti kan också bli det som får partiet att minska i samma takt som det ökat.

Det parti som gör att SD växt är socialdemokraterna vars makhunger är större än kunnande och förstånd. Inom S ropas det nu högt på Löfvens avgång, men vem skall kunna ersätta honom? Det är en sorglig samling av inkompetenta företrädare som genom dubbla budskap och bortförklaringar  utöver svikna löften, blivit en kvarnsten runt halsen på Löfven och partiet. Den enda sosseideolog som såg vartåt det barkade var Håkan Juholt. men han fick löpa gatlopp i media och förnedrades till och med av det egna partiet.

Vi ser lite av det även nu när kommunalråd ute i landet vill ha bort Löfven, de har börjat känna marken gunga under deras fötter. Ett krympande parti är en fara för deras position i samhället när det  förlorar mandat efter mandat. Alla dessa verkar totalt omedvetna om att de själva är en del i den nedåtgående spiralen för partiet. Det är de som är ansvariga för det som händer inom sjukvården och hemtjänsten där de anställda slits ut fortare än ett par strumpor. Problemet finns alltså inte bara i den politiska ledningen, den finns hos alla de företrädare partiet fört fram till förtroendeuppdrag och där visat sig inte hålla måttet.

Har tidigare varnat om hur lite det behövs för att rubba balansen i den globala ekonomin. Ett pyttelitet virus har visat sig även kunna påverkar aktiebörserna runt om i världen. Den som tänker efter inser säkert att det här kan vara början på någonting betydligt värre. Det är inga småsummor precis som placerare förlorat på kort tid, för att inte tala om företagens aktiekurser som drabbas av placerarnas panikåtgärder.

Tror inte ens de ekonomiska experterna blir klok på hur placerarna tänker men när panik uppstår gäller inga ekonomiska regler. Har sett flera artiklar där framstående personer försöker lugna de som har placerat sitt pensionssparande i aktier. Hur mycket det har kostat pensionsfonderna visar sig först senare och då kanske i ännu lägre pension.

Har kommit underfund med att det inte finns någon som helst gardering mot om lånebubblan skulle spricka. Vår finansminister har lugnat alla med att en sådan bubbla finns inte, det är lugnt. Men om den finns där, vad händer då? Skall svenska folket rädda staten och bankerna ännu en gång? Hur skall invånarna kunna gardera sig eftersom de är de minst informerade?

Hur står vårt land rustat om det fruktade viruset fortsätter att breda ut sig över landet, eller varför en ny finanskris som kan komma i kölvattnet? Den som visste det, vår beredskap är god var det någon som sade men är den lika god som vid Estoniakatastrofen, tsunamin i Thailand och storbränderna vi hade bör varningsflagga hissas.

Vår finansminister bollar med siffror som i själva verket är gissningar om utvecklingen både i landet och globalt. Det som händer globalt kan vi inte göra någonting åt, det är bara att följa med och se vart det leder. Många av de ekonomer som höjt ett varnande finger har säkert säkrat sina tillgångar, men de som inte gjort det kan råka riktigt illa ut.

Mitt i allt detta uppmärksammas nu vad som händer i kommuner där SD har makten. Maktberusning är farlig och SD:s företrädare säger rent ut att det inte bryr som om regler och bestämmelser. Det är det som är så farligt med makt och om dessutom de som har den inte inser vad som är rätt eller fel, blir det bara en period de får leka makthavare. Så länge som de var en slagpåse var sympatierna på SD:s sida, nu hamnar de i samma sits som övriga partier.

Men det är väl som alltid sagts, ju större de är desto tyngre faller de. Titta på socialdemokraterna där företrädarna blivit en black om foten för partiet. Och om det är någonting svenska folket retar upp sig på är det översittare som tror sig veta bäst. I många kommuner har socialdemokratiska representanter uppfört sig så, nu uppträder representanter för SD  som översittare i kommuner där de lyckats bli största parti. De bör nog njuta av sin makt så länge det varar.