Sorgerliga saker hända ...

Det som nu händer är fruktansvärt och en smärtsam påminnelse om att allting inte varar för evigt. Den moderna människan i farten har inte haft en tanke på vad de har, utan strävat efter att få mer. Ingen har tänkt att det kan gå åt andra hållet, att man kan mista det man har. Men det är ju så livet ser ut för de som får leva tillräckligt länge.

Vi äldre hade vår smärtsamma period under andra världskriget där de allra flesta hade det lika dåligt ställt, vilket skapade en förståelse för hur andra hade det. Ur det väcktes känslan att vara solidariska med varandra. Att våra politiker efter hand ändrade det till att vi skulle vara solidariska med de politiska företrädarna, har lett fram till det samhälle som nu står inför en kris av oanade mått.

Den utopiska drömmen om alla i arbete förblindade de politiska företrädarna och orealistiska mål sattes upp. Nyliberala experiment sjösattes utan att ens utforska deras konsekvenser, men som nu skördar offer tack vare ett sketet virus. För en stabil ekonomisk tillväxt ansågs att de rika och de med ett arbete måste uppmuntras. Rent och skärt skitsnack, det handlade om att köpa röster och på den vägen är det.

Som enda land kör vi nu med ett experiment som skall släta ut sjukdomspuckeln genom långsam spridning. De experter som fört fram teorin har gjort oss till försökskaniner och våra politiker anammade experternas råd eftersom utegångsförbud skulle leda till en ekonomisk katastrof för både landet och invånarna. När vi står med facit i hand är det för sent att ändra på det hela.

Men det blev inte som tänkt var att landet skulle rulla på som vanligt och istället för att basunera ut allvaret skröt ansvariga ministrar att vår beredskap var god. Då fick höra vad höra mer om det som hände i Kina började folk bli nervösa.. När Löfven äntligen trädde fram för att lugna invånarna hade en stor del av befolkningen redan drabbats av panik. Det gällde att hamstra för att överleva isolerad avskild från omvärlden ett tag och då behövdes också massvis med pasta, ris och toapapper av någon anledning.

Har läst ilskna artiklar av annars vettiga journalister som skäller på äldre för att de går ut för att handla! Hur många ensamstående gamla utan någon som kan hjälpa dem finns det i vårt land? Dessa gamlingar är tvingade att gå ut av den anledningen att vi sedan många år varit ett människofientligt land där invånarna setts som ett redskap för fortsatt ekonomisk tillväxt. I många fall har våra regeringar sedan lång tid behandlat de äldre som att de vill bli av med dem!

Men de som sliter i sitt anletes svett om dagarna inom de offentliga verksamheterna behandlas inte ett dugg bättre. Redan före viruset har de som blivit sjuka straffats av Försäkringskassan och regeringar har blundat. De som arbetar har även blivit blåsta på en vettig pension den dag de gjort sitt. Välkommen i klubben säger vi gamlingar.

För de äldre har pensionerna släpat efter och det har sparats in på massvis med saker som måste anses vara en nödvändighet. Det säger sig själv att kort lagerhållning är någonting företag sysslar med, men knappast vår offentliga sektor som bekostas av invånarna. Skall det sparas in så är det i toppen med ständigt ökande antalet chefer av alla de slag.

Miljön har tagit stor plats inom politiken, det gav inga politiska poäng att alla började kalla sig feminister. Men miljön var ett tämligen säkert sätt att kunna suga ut skatter av invånarna, de allra flesta skulle aldrig få uppleva om det blev någon naturkatastrof eller inte. Vad allt gick ut på var ju egentligen att få ner koldioxiden till noll och det måste alla människor och företag fixa själva.

Nu har miljön fått hjälp på traven av ett virus och miljövänner klappar händerna över att luftföroreningarna har minskat i Kina. Vad de minskade utsläppen för med sig kanske också kommer som en obehaglig överraskning i någon form, man vet aldrig.

Att subventionera elfordon var en vansinnig idé, men det skulle förvåna om vi kommer att se någon försäljning alls i efterdyningarna av det som nu händer. Någon kommer att få ta smällen när alla de som leasat Volvo, BMW och Audi tvingas lämna tillbaka sina leasade bilar. Eller blir fråntagna dem. I många fall kommer det att hända om botten går ur aktiemarknaden och småföretag kommer att få svårt att överleva. Skatter som skulle behövts till subventionerna kommer att minska betydligt..

Det som nu händer är ingenting som blåser över så snart faran upphört, för många kommer det att påverka under flera år framöver. Beroende på hur stor den ekonomiska skadan blir kommer våra politiker att ställas inför den tuffa uppgiften att fatta beslut som sätter invånarna i första rummet. Det blir tufft att kunna få invånarna att känna sig trygga. Vad som än händer skall de alltid vara garanterade att inte kunna vräkas från sina bostäder eller gå hungriga vid en ny kris. För en sådan kommer, men vi vet inte när.

Helikopterpengar, det vill säga att pengar skickas ut till alla för att kunna överleva är inte bara för individernas bästa, om de är utan pengar får affärer slå igen. Affärerna finns där för kunderna, om de uteblir måste affärerna slå igen. Det vet alla regeringar och efter den här virussmällen kommer de att tvingas anpassa den förda politiken efter invånarnas behov.

I framtiden håller jag inte för otroligt att invånarna får dela på de pengar staten får in, det finns inte många andra sätt att lösa det på. För människors sätt att tänka kommer att förändras efter det som nu händer, egoisternas tidevarv är över därför att tillsammans är vi betydligt starkare. Osökt hörde jag en gammal melodi i huvudet: Sorgerilga saker hända, än i våra da'r minsann.