Vi hör ständigt politiker tala om vårt välfärdssamhälle, men
finns det verkligen? Jag har svårt att se likheten mellan ett välfärdssamhälle
och ett konkurrenssamhälle, där en del lyckas och andra slås ut ur gemenskapen.
Hur kommer det framtida samhället att se ut?
Tydligen är det fler än jag som börjar bli orolig, Centern har
tydligen också oroat sig, inte bara för fortsatt existens i riksdagen, utan
också vart vårt land är på väg. Hur ska man annars tolka deras slogan: Ett
hållbart samhälle? Men hur ser ett hållbart samhälle ut och vad innebär det för
invånarna? Ska man dessutom se det som att vi nu har ett ohållbart
samhälle? Jodå, många tycker det, inte
minst de som är långtidssjuka och arbetslösa.
Men även pensionärerna har drabbats vilket är märkligt,
eftersom det handlar om en fjärdedel av väljarna. De om någon borde strykas
medhårs, eftersom deras inbetalade pensionspengar sedan många år tillbaka i
tiden gått åt till annat. Men när de kräver att få ut sina inbetalda pengar, är
de en ekonomisk belastning, som minskar utrymmet att genomföra reformer.
Nu kan det ju diskuteras vilka som är en ekonomisk belastning
för vårt så kallade välfärdssamhälle. Frågan borde istället vara om det är
försvarbart, att så mycket av de gemensamma medlen. går åt till att avlöna
politiska företrädare. Det är där besparingar kan göras så att pengarna räcker till, vad de är avsedda för.
En sak står ganska klart för alla, att som vårt samhälle
varit tänkt att fungera, inte alls passar in i modern tid. Vårt land har inte
råd med att måna om de sämst ställda, långtidssjuka,arbetslösa och pensionärerna. Invånarna
måste lära sig att bära sina egna kostnader. Antagligen betyder det att vi kan
se fram emot att alla måste lära sig, att betala för den service de offentliga
verksamheterna erbjuder och helt enkelt bli kunder vid skolor och sjukhus mm. Men
kan verkligen politiker ens inbilla sig, att invånarna är villiga att betala
för en vara som genom skatter redan betalats? Dummare idéer har kläckts av
makthavande politiker, så varför inte.
Kanske har politikerna lärt sig av bankerna. Det nya mottot
för bankerna är, att kunderna ska vara glada att de finns, för att ta hand om
deras pengar. Ja, inte kontanter förstås, det kostar alldeles för mycket. Det har
blivit så genom att bankerna i första hand slimmar administrationen, det vill
säga folk vid servicediskarna tas bort. Bankledningarna säger sig göra det för
att rädda sin fortsatta existens, de behöver varenda krona de kan spara in.
Tidigare hörde man ofta politiker och fackliga ledare
högljutt kräva att företagen måste ta sitt sociala ansvar när de avskedat folk.
Men inte numera. Om det beror på att de offentliga verksamheterna sparkat fler än
företagen vet jag inte, för då skulle det ju vara som att kasta sten i glashus.
Hursomhelst sätter det nya tänkandet en enorm press de politiska makthavarna,
de måste ju se till att invånarna överlever. Och faktum är ju, att det sociala
ansvaret inte vilar på företagen, utan på de politiska makthavarna.
Ansvar är inte politikers starka sida, det finns många bevis
för det. Och det är någonting man ofta hör nämnas, när människor står och
pratar med varandra. Man märker också att inte finns någon respekt för dagens
politiker, de äldre ser dem som snorungar som inte är torra bakom öronen. Naturligtvis
kommer det att pratas ännu mer när det närmar sig valet, det vimlar av problem
ute i landet. De problemen kommer knappast att diskuteras i valdebatterna, då
är det alla löften och överbud som lyfts fram i rampljuset.
Betydligt roligare blir det att lyssna på gatans parlament,
som alldeles säkert kommer att ha vilda diskussioner. Det som sedan förs vidare
från mun till mun är betydligt effektivare, än en välregisserad valkampanj. På
sätt och vis är det tur för politikerna, att de inte rör sig ute bland folk i
den utsträckning de borde göra. För de senaste dagarna är det pensionsbromsen
som fått många pensionärer att bli förbannade. Det är ju pengar de betalat in
det är fråga om, men de har försnillats av personer som skulle ha förvaltat dem
på bästa sätt. Det är partierna som stod bakom överenskommelsen, som kommer att
stå som förlorare vid nästa val.
Så här illa var det naturligtvis inte meningen
att landets pensionärer skulle drabbas, men visst varnades politikerna för
vilka följder det kunde få. Går det här att rätta till och ha äran i behåll?
Knappast troligt eftersom det gått prestige i det hela. Prestige är många
gånger viktigare för våra politiker, än att rätta till misstag som gjorts. Det
är därför vårt land blivit som det nu är. Ohållbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar