Arbetslöshet skapar ännu mer arbetslöshet.

Man kan med fog säga att det aldrig blir, som det en gång var. Det kommer att bli annorlunda, men vi vet inte på vilket sätt. Orsaken till det är EU, där delegaterna inte fattat vart Europa är på väg. När medlemsländernas ekonomer kom överens om att truga på krisländerna en "medicin" som skulle bota det hela, visade det sig istället ge fruktansvärda biverkningar. Anledningen till misstaget var att "medicinen" skulle sväljas av invånarna, istället för bankerna och de ansvariga politikerna.

De lånade pengarna är det meningen att invånarna ska betala tillbaka, de måste därför rätta mun efter matsäcken. Naturligtvis skulle samma krav ställts på de politiska makthavarna, det är enda möjligheten att räta upp finanserna. Den slutsats man kan dra är att politiker som medverkat till att länder hamnar i ekonomisk kris, inte ska ha någonting med återuppbyggnaden att göra.

Om ett lands byråkrati blir för omfattande, är det största hotet mot ett lands fortlevnad. Byråkratin har en förmåga att växa utan att makthavande är medvetna om det. Cameron tycks ha stångat pannan blodig mot landets byråkrati och vill skrota den innan det är för sent. Lyckas Cameron, blir det säkert flera länder som följer efter och gör samma sak.

Effekten av den höga Europeiska arbetslösheten är först och främst att miljontals människor berövats sin levnadsstandard. Konsumtionen minskar i takt med att alla dessa människor tvingas leva på och under fattiggränsen. De som tycker sig sett en ljusning i efterfrågan på varor och tjänster har inte insett, att effekten av arbetslösheten smyger sig på undan för undan. Det kan med andra ord bli värre, istället för bättre.

Många ha svårt att förstå vilken kedjereaktion arbetslösheten skapar, att det skapar nya arbetslösa. Alla företag, stora som små drabbas. Ändå fortsätter politiker hela tiden att tala om, att det måste skapas nya jobb. Men hur skapas nya jobb när företagen har fullt upp med att försöka behålla den personal de har?

Räntan är otroligt låg för tillfället och många försöker att genom lån hanka sig fram, till dess det vänder uppåt. Nu vill storföretagen att räntan ska sänkas ytterligare, de förlorar miljarder på den starka kronan. Men en svag krona gör att importvaror blir dyrare, så för invånarna kan det få vara som det är.

Men visst har företagen enorma problem, inte bara med valutakursen. När inte säljarna kan skaffa tillräckligt med order, måste företagen ytterligare se över sina kostnader. Om det går utför med de viktiga privata företagen, drabbar det också de offentliga verksamheterna.

Knappast någon makthavande politiker trodde att det skulle kunna gå så här illa. Tillfälliga konjunktursvackor har inträffat tidigare, men det har alltid vänt och tagit fart igen. Nu ser det betydligt mörkare ut genom att så många miljoner människor knappt har råd med mat för dagen. Att alla som fått det bättre senaste åren ska kunna bära upp det hela, får ses som en önskedröm.

Kanske är det som många befarar, att de forna industriländerna har haft sin storhetstid, men att den

nu är över. Undantaget tycks vara Tyskland, men inte ens det vet man med säkerhet.