Fallet ser ut att bli tungt.

Om vi ska fungera som ett demokratiskt land, måste alla ha rätt att uttrycka sina åsikter. Ja, det var vad ledarskribenter och politiska reportrar skrev, efter tårtmarodörens angrepp på Åkesson. Många politiker har stämt in i kören, de upplever att även de själva kan bli drabbade. Osäkerheten om vad som kan hända, är någonting alla tvingas leva med i dagens samhälle.

Den allt hätskare stämningen i vårt samhälle, kan ha sin grund i att alldeles för många människor känner sig pressade. Och pressade blir de när politiker går ut och säger hur svenska folket ska göra, tänka eller tycka. Tydligen har politikerna inte fattat att det inte längre finns någon politisk rätt åsikt om hur vårt samhälle ska styras, det är invånarna som avgör det. Av den anledningen skär det sig numera, när politikerna ikläder sig rollen att styra och bestämma över invånarnas liv.

Man kan ju fråga sig med vilken rätt, makthavande politiker tror sig kunna bestämma hur invånarna ska passa in i vårt nuvarande samhälle. Den frågan har blivit aktuell genom de försämrade trygghetsförsäkringarna, som inte kan ses som annat än bestraffningar av utsatta människor. Det visar inte bara på fullständig avsaknad av empati, det visar också att många beslutsfattare inte är lämpliga för sina uppdrag.

Vad som borde gjorts för länge sedan, är att ta bort alla politiskt tillsatta generaldirektörer och landshövdingar, de har inte de kunskaper som erfordras och visar det öppet. Generaldirektören för Kriminalvården visade med all tydlighet hur byråkrater struntar i vad makthavande politiker säger. De regerar över sin alldeles egna lilla sandlåda. Inte undra på att det slösas med skattebetalarnas pengar. Efter vad som framkommit ska en sådan person omedelbart avskedas, innan han ställer till med större skada. För att kriminalvården ska fungera, räcker det gott och väl med de chefer som rekryterats på grund av sina kunskaper och meriter.

Tyvärr är det alldeles för vanligt inom vår byråkrati, att det figurerar maktmissbruk. Men även regeringen kan anklagas för maktmissbruk, det är inte politikers uppgift att skapa regler och lagar som inskränker invånarnas frihet. I en politikers uppdrag finns inskrivet i lagen, att förvalta skattepengarna på bästa sätt. Det innebär att försämringen av trygghetsförsäkringarna samt sänkning av pensioner på grund av bromsen i pensionssystemet bryter mot denna lag.

Att förvalta skattepengarna på bästa sätt, borde vara en enkel uppgift. Man fördelar helt enkelt pengarna efter det behov som finns. Som de makthavande politikerna nu gör, utgår de från de fasta kostnaderna för att hålla i trådarna som politiskt ansvariga, det som blir över fördelas. Det är en ansenlig summa som på det viset, inte fördelas till det invånarna betalar skatt för att få utfört.

Det går inte längre att mörka politiska misstag, inte heller när skattepengar används på felaktigt sätt. Massvis med kommunpolitiker använder skattepengar till att bygga monument över sig själva och partiet. Många tveksamma investeringsbeslut försvaras med, att det kommer att vitalisera arbetsmarknaden. Om inte något privat företag satsat på objektet, kan man anse det vara olönsamt.

Problemet är att politiker måste visa att de kan åstadkomma någonting som syns, för de flesta av oss människor, måste se för att kunna tro. Förändringar i människors vardag är ingenting som syns, men det påverkar deras liv. Är det så att beslut påverkar människors liv negativt, uppfattas de beslutande politikerna som någonting negativt.

Efter några års skattesänkningar för de med ett arbete, är det nu dags för alla att betala notan för festen. Kommuner och landsting tvingas höja skatten, det finns ingen annan utväg enligt de ansvariga politikerna. Ingen kan i dag säga vad som händer alla de som inte fått ta del av skattesänkningarna, de som offrats för att jobblinjen skulle kunna bli verklighet. Det är inte staten i första hand som kommer att få ta smällen, det är kommunerna.

Redan i nuläget har den kommunala servicen till invånarna försämrats så kraftigt, att det inte går att försvara en skattehöjning.  Enda lösning som står till buds, är att politiker betalar en extra skatt för att visa sitt sociala ansvar. Invånarna däremot ska betala skatt efter bärkraft, annars är vi tillbaka i det svenska bidragsberoendet igen. Jag förstår att Borg stirrat sig blind på just bidrag, eftersom de är fruktansvärt dyrt att administrera, det dubblerar kostnaden.  

Sänkta skatter för de som måste ha bidrag för att överleva är betydligt billigare. I samma veva kan man baka ihop även övriga bidrag, så skulle alla bidrag försvinna i ett nafs. Det skulle inte bara vara en förenkling, utan det avlastar också den i dag nödvändiga administrationen.

Alliansregeringen har satsat på att förändra vårt land och faktiskt lyckats. Inte på det sätt som var tänkt kanske, men så fungerar det ju här i livet. Men vem kunde tro att alla skulle bli beroende på något sätt. Det borgerliga experimentet som till en början höjdes till skyarna, är nu på väg åt rakt motsatt håll. Och fallet ser ut att bli tungt, för alla i vårt land.