Regering efter regering vill helst glömma bort de som gått i
pension, de kostar pengar. De skattepengar som kommer in under året ska ju
bekosta så mycket. Sparade pengar att ta av finns inte, pensionspengar har nämligen
av politiker setts som en buffert att ta av. Pensionspengar är det som räddat vårt land flera gånger.
Att allt fler blir äldre hotar hela samhällsuppbyggnaden, klagar politiker. Men sanningen är att en höjd pensionsåldern
är ett måste, för att de själva ska få någon pension. En höjning av
pensionsåldern är en kortsiktig lösning, som bara förlänger fristen för de
politiska makthavarna. Vårt moderna samhälle och sättet att leva, har fått vårt
land att skaka i grunden. Genom att rubba de grundstenar på vilket vårt land är
byggt, finns risk att det rasar ihop inom bara några år.
Det måste satsas på ungdomarna hör man ofta politiker säga.
När de säger att dagens ungdom är vår framtid, får man skrämselhicka. På vilket
sätt skall alla de unga arbetslösa kunna försörja någon? Först av allt måste i
så fall alla unga få ett jobb som kan försörja dem själva. Lägger man dessutom
till den höga skuldsättningen hos de unga, ser inte framtiden ljus ut.
I dagens konkurrenssamhälle gäller att vara ung, frisk och
stark. Men den ungdomskultur som skapats, har fört med sig att de politiska
makthavarna inte vet vilket ben de ska stå på. Landets pensionärer närmare sig
i snabb takt trettio procent av väljarkåren, dessutom är de inte längre partitrogna
som förr i världen. De gör numera precis som alla andra, röstar efter plånboken,
eller missnöjesröstar. Med sin sociala kompetens (erfarenhet av ett helt
arbetsliv), kan de sålla ut vad de politiska löftena är värda. Eller rättare
sagt, om de är genomförbara överhuvudtaget.
Ungdomskulturen har fört med sig att det inte längre finns
radio- och teveprogram för alla, minst av allt för de äldre. SR och SVT
försöker föra en ojämn kamp mot inte bara de reklamfinansiera radio- och
tevebolagen, utan också det utbud som finns på nätet. Det är inte SR:s och SVT:s program ungdomarna
ser på eller har i sina hörlurar.
Det är inte heller många äldre som i dag har radion
påslagen, det är teven som blivit deras kontakt med yttervärlden. Och man kan
förstå varför, de har växt upp med en helt annan typ av radiopratare och musik.
För många äldre är det därför en glädje, de få gånger de kan höra de gamla
melodier spelas på teve. Om de råkar spelas på radion vet de inte, eftersom de
inte har den påslagen. Vi har alltså inte längre ett folkets radio och teve, vad
de gamla vill se och höra finns inte ens med i programmakarnas upplägg.
Varför SR och makthavande politiker inte insett vilken nytta
program för äldre skulle vara, är för mig ofattbart. Hundratusentals gamla
människor sitter i dag ensamma och den enda kontakten med yttervärlden är
hemtjänsten. En stressad grupp som under sina besök inte har tid att vara
sociala, enda beviset att de varit där är fladdrande gardiner.
För att få kontakt med andra finns få möjligheter, det som
används flitigast är besök vid Hälsocentraler. Det gör ingenting om de får
vänta, alltid finns någon gammal bekant att prata gamla minnen med. Och sjukdomar
förstås, det ger alltid uppslag till nya krämpor att söka för. Att de sedan
inte har råd att lösa ut den dyra medicinen är en annan femma, Men alla dessa
besök för att få träffa folk kostar enormt mycket pengar, både för den enskilde
och vården.
Tänk om det kanske är så enkelt, att de gamla människorna känner
sig friskare, om de får en möjlighet att lyssna eller titta på program som
vänder sig till just dem. Att de på det sättet känner att de inte bara tillhör gemenskapen,
utan också att dagarna blir både trevligare och innehållsrikare. Nostalgi ska
inte underskattas, det är en del av livet att tänka tillbaka och minnas på
ålderns höst. Hjärnan fungerar så att de trevliga upplevelserna ligger längst
fram och lätt kan plockas fram, de tråkiga sakerna brukar förpassas långt bak.
Gammal musik och teveprogram som väcker minnen, kan alltså vara medicinen som
behövs för de gamla. Ska det vara så svårt för våra public service företag, att
tillgodose de äldres behov av att underhållas?
Att jag nu gett de politiska partierna ett tips om vad som
verkligen skulle uppskattas, utan att det kostar mer pengar än i dag, borde
sätta fart på partistrategerna. Att det kanske till och med sparar pengar
skulle ju vara en bonus. Det är ju så enkelt och okomplicerat, allt det gamla
finns i SR:s och SVT:s arkiv . Eller varför inte göra en helsvensk
"såpa", där humor och värme kan lätta upp den grå vardagen. Om det är
rädslan för att tappa lyssnare eller tittare som styr, oroar de sig helt i
onödan.
De program som vänder sig till de unga lockar
inte de äldre, det säger sunda förnuftet. Däremot vet man inte om program för
äldre kan locka unga lyssnare och tittare. Att överbrygga åldersgränserna och
skapa förståelse för det som en gång varit, kan lägga grunden till ett nytt och
mjukare samhälle. Det hårdare samhället vi fått står våra politiker ansvariga
för, genom att de skapat motsättningar mellan sjuka, arbetslösa, unga och gamla. Den politiska kampen förs över huvudet på invånarna, de största partierna slåss om makten, de små partierna slåss för sin existens. Men när folket splittrats i grupper, kan det inte sluta i annat än kaos, och det har vi redan märkt, att vi är på väg emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar