Folk är trötta på traditionella politiker.

Så kom den hux flux tillbaka igen, ja, jag menar naturligtvis kylan. Vintern är långt ifrån över, elmätarna rusar när kylan slår till och många svär ve och förbannelse över, att de inte bundit priset. Vad de tjänat in tidigare på det låga priset, får de nu betala med ränta. Men det är ju samma sak när det gäller att låna med den nu låga räntan, den kommer inte att vara för evigt.

Det ekonomiska tänkandet har tagit över allting, politikernas fixering vid pengar har gjort att människornas väl och ve fått en underordnad roll i samhällsutvecklingen. Regeringar ser invånarna som ett redskap att förverkliga politiska mål, vilket istället gör att målen blir alltmer avlägsna. Själva kruxet i det hela är att regeringar och invånarna, inte strävar mot samma mål.

Om våra politiker medvetet blundat för de tecken på förändring som de flesta andra sett, är det allvarligt. Men när våra politiker blivit medvetna om att de blir misstrodda, svarar de med desinformation, det vill säga lägger ut retoriska rökridåer. De sista åren av Alliansens regeringstid, matades både invånare och media med ren och skär propaganda, om hur rikt landet var och det fantastiska samhälle som var på väg att skapas. Det finns fortfarande Moderater som svalde Borg och Reinfeldts förkunnelse med hull och hår och fortsätter förkunna den.

Vad som slog hål på förkunnelsen var den splittring den förda politisken skapade. Den ställde vänner mot varandra, den ena fick mer i plånboken den andra betydligt mindre, beroende på ödet. Vad ödet har i beredskap åt oss vet vi ju inte och det fick många att tänka. Det som hände släkt, vänner och bekanta, kunde även drabba dem själva. Istället för trygghet skapades en osäkerhet om framtiden och skaran av oroliga började växa.

Det finns många oroande saker att se fram emot, inte bara att vi kan bli allvarligt sjuka, utan också vad som kommer att hända med den globala ekonomin. Europa försöker fortfarande kravla sig tillbaka där vi var före 2008. Vår egen konstgjorda tillväxt genom hög konsumtion var antagligen bara tänkt att vara högst ett par år, sedan skulle övriga länder komma igång igen och hjälpa oss. Det var alltså en tillfällig nödlösning, ingenting annat.

Men det kom så mycket emellan och det var svårt att få fart på någonting som stannat upp. Hela Europa hade en alldeles för stor dödvikt att släpa på, inte minst i form av Grekland. Greklandskrisen ställde till det för andra länder och EU tappade helt greppet om situationen.

Sista kvartalet förra året var tillväxten inom EU lägre, än innan krisen bröt ut. En del länder har studsat tillbaka, men inom EU:s medlemsländer har det gått trögt. Flyktingkrisen har nu dessutom skapat slitningar mellan medlemsländer och hotar spräcka hela unionen. Det står fortfarande skrivet i stjärnorna, vad som kommer att hända i England. Efter den senaste tidens kaos är det inte omöjligt, att Engelska folket vill dra sig ur EU. 

Många jobb har försvunnit för gott och arbetslösheten har bitit sig fast på en hög nivå, varför Europas svårigheter att få fart under hjulen skapar oro om den globala ekonomin. Löfvens löfte om lägst arbetslöshet i Europa var förhastat, men han kanske trodde på det Borg och Reinfeldt sagt, om hur rikt landet var.

Arbetslösheten är varje lands interna problem, inte någonting som kan lösas av andra länder, trots att vi numera hänger ihop som ler och långhalm. Men går det dåligt för en del, drabbas även alla andra. Risken finns att inte bara vårt land, utan även övriga EU-länder drabbas av samma långvariga stagnation som påverkat Japan.  

Vad som händer med jobben när maskinerna tar över, är alltså än så länge inte det största bekymret.  Ser man bara på vad som mycket väl kan hända under det här året, går det kalla kårar utefter ryggraden. Aktiebörsen har blivit lite som att spela på enarmad bandit, det är bara att glömma att aktier ska vara ett långsiktigt sparande. Ändå är det just aktiemarknaden som är så viktig för vårt pensionssystem, för skulle en börskrasch inträffa ryker en stor del av invånarnas pensionspengar.

Ofta hör jag människor som funderat över varför vi har politiska företrädare som förvaltar invånarnas pengar. Att politiker många gånger uppträder som överförmyndare och talar om att så och så ska vi göra. Det behövs ingen högre utbildning, för att komma underfund med, att våra politiker tänker på samma sätt som banker och försäkringsbolag, det vill säga försöker hitta på kluriga avgiftssystem. De skatter och avgifter som betalas in borde räcka till ett dubbelt så stort land, ingen förstår varför det inte gör det.

Jag vill inte som vår utrikesminister lägga mig i vad andra länder gör, det räcker med att jag lägger mig i våra egna politikers förehavanden. Men varje dag blir jag påmind om det kommande presidentvalet i Amerika. Jag har sedan sjuttiotalet följt med i vad som händer därborta, men nu är det lättare än tidigare. Allt finns bara några knapptryckningar bort.

 Skatter är inte populära i Amerika. Ja, inte i vårt land heller för den delen, eftersom skattepengarna används på fel sätt. Det är väl det valet i Amerika kommer att handla om i slutändan. Oavsett vem som kommer att bli Amerikas nästa president, kommer det att påverka alla länder. Förr sa man att om Amerika fick snuva, drabbades vårt land av lunginflammation. Nåja, allt kan hända, men det kan bli den Demokratiska sensationen Bernie Sanders och storkäftade Donald Trump det kommer att stå emellan.

En politiker (är han det egentligen?) som Donald Trump har vi mig veterligen aldrig haft i vårt land, men vi har haft många Bernie Sanders. Efter det jag läst om Bernie, liknar han många av de människor som brunnit för att förändra vårt land, men bara efterlämnat rykande ruiner. Tänk om fru Clinton i en debatt skulle säga: Titta på Sverige, det är så Sanders vill att Amerika ska bli. Efter att ha Googlat om vårt land, skulle antagligen de flesta Amerikaner få kalla fötter.

Men Trump då, vad kan han ställa till med? Det är väl det som blivit Republikanernas stora problem, som det verkar företräder han ju bara sig själv. Men det är lätt att förstå Amerikanska folket, att de är trötta på de traditionella politikerna. Samma sak är det ju även i vårt land, vilket kan vara en av anledningarna till att SD kunnat bli så stora som de är. Ja, i förhållande till småpartierna som tidigare fått fungera som statister i det politiska spelet.

Att två av de små partierna (även om bara ett av dem sitter med i regeringen), får vara med och säga sitt hur landets ska skötas är märkligt. Men det säger väl allt om hur vårt land kunnat bli som det nu är. Just nu ser nog de flesta vårt land som knasbollarnas paradis, för mycket som är knasigt diskuteras på regeringsnivå.

På grund av en skatt och ständigt nya strängare regler för kärnkraften, som tänkt ska inbringa miljarder till staten, hotar nu ägarna att lägga ner kärnkraftverken så fort som möjligt. Det är bara staten som satsar på olönsamma saker, inte det privata näringslivet. Jag anser att folket måste få säga sitt genom en ny kärnkraftsomröstning.

Hur kommer landet att se ut om kärnkraftverken läggs ner och storföretagen försvinner till andra länder? Risken är överhängande att det blir så, och kvar blir då kanske bara det utopiska landsortsreservatet dit tiden inte når, som inte minst Miljöpartiet drömmer om. Vågar verkligen våra politiker syna om kärnkraftbolagens utspel om nedläggningar, är ett tomt hot eller inte?

Men svenska folket har förändrats. Det som skiljer sig mot tidigare är att folk nu luftar sina åsikter, istället för att tyst mumla förbannelser över politiska beslut. Att det påverkat partistrategerna märks tydligt, de har kommit underfund med att vad invånarna vill se är resultat, inte en massa "dösnack". Kanske det till slut leder till att de politiska partierna rättar sig efter folkviljan, det skulle inte vara en dag för tidigt.