Dags att spara kontanter i madrassen.

 

 Än så länge kan man gå oantastad på gatorna, men snart vimlar det av valarbetare som försöker ragga väljare. En bedrövlig tid för äldre personer som fortfarande är självgående. De som inte är det och bor på äldreboende, får säkert besök av idoga valarbetare som vill stå till tjänst att välja rätt parti. Ja, deras parti naturligtvis. Under åren har hänt att de haft allting klappat och klart, det har bara handlat om en formalitet.

Det får mig att tänka på en blind person, som av en partiraggare får frågan om vad partiet skulle kunna göra för att allt ska bli bättre. Efter en stunds betänketid säger den blinde: Få se nu … Genom sin blindhet ”ser” en person med sådant handikapp, att vårt samhälle inte är skapat för personer med handikapp eller de sämre lottade.

Det ironiska i att exempelvis en blind tillfrågas är att det inte handlar om annat, än att en massa personer kämpar för att kunna ha kvar sina betalda uppdrag. Det dräller av förtroendeuppdrag inom kommuner, där partilojala utses leda olika verksamheter, utan krav på kunskaper. Det kravet finns inte heller på kommunalråd, de är som regel helt vanliga människor som av någon outgrundlig anledning hamnat i största partiets topp.

Vårt politiska maktsystem är ett enda stort skämt och folk skulle säkert skratta, om inte de styrande ständigt ställer till med problem för invånarna. Kommunalskatten är en betalning för tjänster som ska utföras och som gör livet enklare för invånarna. Den är definitivt inte tänkt att försörja en massa människor, som genom sina okunskaper skapar fördyringar och problem.

Äntligen verkar det gå upp för de flesta, att vårt land är korrumperat på flera sätt. Någonting som funnits sedan långt tillbaka i tiden är vänskapskorruption i smyg, nu sker det nästan helt öppet. Visserligen finns denna typ av korruption inom det privata näringslivet, men inte lika framträdande som inom politiken. Kanske borde vi tacka vår statsminister för att han gett vänskapskorruption ett ansikte.

Som realist har jag insett att en ny regering, knappast kommer att åstadkomma de förändringar som borde göras. Magdalena Andersson kommer att ha samma ifrågasatta personer på viktiga poster, vi vet att om landet hamnar i en kris, drabbas de av handlingsförlamning. Vad som oroar mig är att hon ska börja spara igen för att fylla på tomma lador. Bränna pengar som nuvarande finansministern är ingenting för henne.

Mycket kan hända, till och med före valet. Men det verkar som om våra politiker undviker tala om vad som kan hända. Vi lever i en global värld där det inte handlar om verkliga pengar, utan enormt med digitala. Otroligt många människor har idag förmögenheter som kan gå upp i rök inom loppet av bara några veckor eller månader. Det är alla människor som inte har några besparingar som kommer tvingas betala.

Det innebär att kontanter kommer att behövas mer än någon ens kan ana, det är dags att tömma bankkonton och lägga pengar i madrassen. Visserligen blir det inte många kronor kvar efter att alla fasta kostnader betalats, men det är bättre att ha dem i plånboken eller madrassen för att kunna se vad som finns kvar. Banker är inte säkra, de förlitar sig till att staten och därmed invånarna ska rädda dem och ta smällen. Det har hänt tidigare för den som var med vid den tiden och minns, låt det inte hända en gång till.