Mycket tok kommer från ansvariga ministrar.

 Försäkringskassan har hamnat i skottgluggen igen, men efter att ha hört vår ansvariga socialförsäkringsminister, borde hon själv vara måltavlan. Efter alla bortförklaringar från hennes sida, kommer man fram till att det egentligen handlar om att tok gör som tok säger.

Handläggare tycks fått instruktioner att bortse från de intyg som finns och istället leta efter vad som inte finns med. Kan någonting ifrågasättas, behöver inte Försäkringskassan bevisa någonting, det är upp till den sökande. Försäkringskassa använder med andra ord ensidig bevisföring, som av någon anledning i de flesta fall accepteras av Länsrätter. Är det verkligen en rättsstat vi lever i?

Våra myndigheter fungerar efter de politiska direktiv som ges, hur de tolkas av myndighetschefer är en annan femma. Men det framgick tydligt att socialförsäkringsministern stod bakom de beslut som fattas av Försäkringskassan och tacka för det när hon själv är den som är ansvarig för direktiven. Men ansvar för vad direktiven kan leda till, är det ingen som tar på sig.

Samma sak är det med skolan, vården och Arbetsförmedlingen där de anställda måste rätta sig efter de politiska direktiven. Eftersom det mesta inte längre fungerar som tänkt var, är det de politiska direktiven som är boven i dramat. Lösning på problemen som finns, är att våra politiker kopplas bort från att besluta inom våra viktiga samhällsfunktioner.

Den slutsatsen har ingenting med politikerförakt att göra, bara ett konstaterande att våra politiker, inte är vuxna uppgiften att besluta i så viktiga frågor. Har en känsla av att om politiker eller chefer av alla de slag tas bort, skulle den utbildade personalen inom skolan och vården organisera verksamheterna efter eget huvud och få dem att fungera. Kanske skulle även Försäkringskassan börja fungera som tänkt var, ett stöd för de som blir sjuka.

Man brukar tala om bocken som trädgårdsmästare och det stämmer bra med många av våra politiker i maktställning. De kan inte skilja på vad de får eller inte får röra. Nu när det mesta förstörts, handlar det om att någonting nytt måste planteras och tas omhand. Det första som måste tas omhand är människorna som lever i landet, nu kretsar det bara kring att ta hand om de rika och den växande skaran av ungdomsbrottslingar. Kan inte föräldrarna hålla reda på sina snorungar, hur skall då det byråkratiskt uppbyggda polisväsendet kunna göra det?

I vårt land har det mesta legat för fäfot under många år, pengar har använts till andra saker än att underhålla. Snålheten bedrar visheten sa man förr, det är mycket de styrande i vårt land snålat in på. Men så en dag håller det inte längre och anledningen till det är att saker och ting går sönder titt som tätt. Inte minst vägar och järnvägar som inte underhållits.

Men det är ju inte bara infrastrukturen som åsidosatts, utan också de viktiga samhällsfunktionerna som fungerar sämre och sämre för varje år. Men även många människor i vårt land har fått känna av snålheten, vilket blir mycket svårt att reparera. Det kan bli så, när de politiska fantasierna skapat ett utopiskt välfärdssamhälle, dit våra politiker inte trodde tiden skulle nå.

Men tiden har hunnit ikapp för länge sedan, nu är det brandkårsutryckning som gäller. Men att dutta lite här och där kommer knappast att hjälpa, det behövs enormt med pengar som måste frigöras på något sätt. Enbart inbesparingar på vår enorma byråkrati skulle bidra med åtskilliga miljarder och vem vet, så kanske det måste bli.