Vad händer härnäst?

 

 Veckan som gått har varit en prövning, både fysiskt och mentalt. Enda att vara tacksam över är att inte behövt reta upp mig på det partiledarna sagt under Almedalsveckan, det har inte funnits tid till det. Sorgligt nog är det som hänt hur livet kan påverka oss, det är bara att följa med och försöka göra det bästa av det som händer.

Hur tanken överhuvudtaget plötsligt fanns i huvudet handlar kanske om det oförutsedda som drabbar människor. Våra politiker förstår inte hur människor kan uppleva de svårigheter som ständigt tränger sig på. Det handlar om både personliga och ekonomiska problem som för många kan kännas oöverstigliga. Någon förståelse för det har våra politiker inte visat under många år, vilket lett till att helt vanliga människor inte förstår sig på politiker. Det handlar om två vitt skilda världar att leva i.

Problemet kan härledas till att det gamla industrisamhället gick i graven. Fortfarande lever både politiker, byråkrater och deras administratörer kvar i den tiden. Helt felaktigt finns hos politiker den förmansmentalitet som en gång fanns och lägger all kraft på att tala om för invånarna hur de skall leva.  Enligt vad man kan läsa sig till är det folkviljan som skall styra, men folket blir aldrig tillfrågat.

Har under helgen försökt läsa ikapp bad som sagts och inser att ha hört det mesta under åren. Det är nu så vanligt att de olika partierna smutskastar varandra att det bara passerar förbi. Vad vi skulle behöva höra är hur en majoritet av folket skall kunna få det bättre.

Tomma tunnor bullrar mest. Inte alls förvånande tar Åkesson till brösttoner när partiets ministerposter ser ut att bara bli en önskedröm. Busch markerar att partiet kanske inte alls vill vara kvar i samma gäng. Kristersson sitter i en rävsax och det interna missnöjet börjar visa sig, det har blivit för många skriverier om honom och hans makas eskapader. Dags för M att rensa ut i toppen, men det är lite väl sent påtänkt eftersom opinionssiffrorna dalat.

Valet är naturligtvis inte avgjort, allt hänger på Magdalena Anderssons omdöme vilka som skall hålla henne under armarna. Ingen vet vilket parti de gamla trogna väljarna kommer att lägga sin röst på, de flesta har tröttnat på det gamla arbetarpartiets flirtande med medelklassen. Kanske har partiet sett det som att de äldre skall rösta som de alltid gjort.

Massvis med människor som var gamla redan vid förra valet är borta, av de gamla trogna finns inte många kvar. Men de äldre är ju inte heller den målgrupp Magdalena Andersson är intresserad av, tror inte hon någonsin varit det. Kanske inte insett att över 2 miljoner nu är pensionärer, vilket gör pensionärerna till en maktfaktor att räkna med. Som S har gjort och kapat sina rötter till de svagare grupperna och flirta med medelklassen är vanskligt, det är där förflyttningar inom partierna sker.

Det finns en risk att det kommande valet skymmer de problem som lurar i vassen. Ute i vida världen sker förändringar som mycket väl kan påverka vårt land negativt. Vissa aktievärden har nått svindlande värden som en dag måste korrigeras. Låtsasvalutor i form av krypto faller i värde vilket inte alls är förvånade, det är ett pyramidspel precis som aktiemarknaden blivit.

Det enda oroande när det gäller den instabila globala ekonomin är hur pensionerna kan påverkas. En stor del av pensionspengarna finns med i det hasardspel som pågår. Kanske skall vi titta närmare på hur det kan gå för det stora landet på andra sidan Atlanten.

Vad som händer där påverkar vårt land. Det gäller att plocka hem de pengar som investerats i det tidigare stabila landet, nu börjar det skaka i sina grundvalar. Precis som i vårt land, har en stor del av amerikanerna blivit betydligt fattigare.

Upp som en sol och ner som en pannkaka gäller för alla, men ju större de är desto tyngre faller de.