Härliga tider, strålande tider. För en del i alla fall.

 

 Ett brev från Försäkringskassan ramlade ner i brevinkastet. I brevet kunde jag läsa att jag skulle få ett elstöd med 70 kronor, men det kommer att ta ett tag innan jag får pengarna. En gammal monolog framförd av Thor Modén kändes plötsligt högaktuell, Nämligen härliga tider, strålande tider. Nja, inte riktigt. Hur mycket kommer det att kosta att skicka de sketna kronorna till mig?

Men det ser lovande ut inför dagen med en strålande sol och behaglig värme. Det behöver vi alla efter den långa mörka tiden, då det ibland känts som att bara haft ledsyn. Genom att kunna släcka belysningen och koppla bort extra värmeelement kanske det blir pengar över till en korvring. Ja, det är ju egentligen inte elen som är dyr, utan alla skatter och avgifter. Skulle de skatterna och avgifterna tas bort, skulle det bli härliga tider, strålande tider till och med för de sämst ställda.  

Som gammal skall man vara glad över det man får av staten, till och med betala inkomstmässigt mera skatt än rika också. För det äldre är det lite som att betala 200 i skatt, för att få 50 kronor i någon form av bidrag. För våra politiker med skattelättnader på sex tusenlappar i månaden och de rika som i många fall fått mer, är det däremot härliga tider, strålande tider.

Vår statsministers fru håller på att rusta upp ett gods eller vad det är, gratis arbetskraft lockas in för att rusta upp det som behövs. Maken kan ju alltid skaka fram ett jobb som tack för hjälpen, det är så det går till i finare kretsar. Än så länge kan statsministerparet utbrista i härliga tider, strålande tider.

För den som kämpat för att kunna sälja de böcker de skrivit är det en törnbeströdd stig att vandra. Jimmy Åkesson var medveten av det och lät partiet köpa nästan hela upplagan. Men det har inte räckt med det, fester både blöta och kulinära har det fifflats med. Men fram till nu har han i alla fall haft härliga tider, strålande tider.

Som det ser ut i opinionsmätningar leder der röda blocket. Ja, speciellt röd är knappast Magdalena Andersson, hon tyr sig hellre till blått där hon känner sig hemma ekonomiskt. Trots det sällskap hon kommer att ha om valet vinns att släpa på, är det i alla fall just nu härliga tider, strålande tider.

Men allt är inte frid och fröjd. En majoritet av invånarna har helt andra känslor när det gäller den tid vi lever i, de ser det istället som sorgliga tider, bedrövliga tider. Så kan det bli, när det görs skillnad på folk och folk.