Den enes bröd ...

 Nöjd blir vi aldrig och därför skall vi avundas alla de, som känner sig nöjda med hur de har det. Gilla läget som en del säger och göra det bästa av det som finns att tillgå. Vad som är märkligt är att det inte är i många fall två människor upplever det tillsammans. Vad som måste finnas är vad jag kan förstå två själar en tanke, så fungerar inte många av dagens människor.

Konsten är kanske att avskärma sig från den förändring vårt samhälle genomgått och inte bry sig om hur andra lever. En trend som växer är att skaffa knapptelefoner istället för irriterande smarta telefoner. Har utvecklingen gått alldeles för fort?

För en växande del har det gjort det, och det finns folk som tar den digitala utvecklingen med en klackspark. Känner några personer som ser det att förr eller senare får jag veta vad som hänt, berör det inte dem personligen, har det ingen betydelse.

Men om någon avviker från det mönster vi tror är det normala, kallas de för bohemer. Vad det handlar om är ju att dessa personer, insett vad som får dem själva att må bra. Jag förmodar att det en gång var meningen från begynnelsen, att livet skulle vara så för oss människor. Vad var annars vitsen med att människan skapades?

Naturligtvis finns det människor som omfamnar den tekniska utvecklingen och försöker utnyttja den för att skapa frihet för sig själva. Trötta på de ständiga räkningarna som ramlat ner i brevlådor och brevinkast har de bytt till rullande hem och kallas arbetsnomader. Deras brevlåda finns i telefonen, datorn eller läsplattan, den ström de behöver kommer från solpaneler på taket.

Inte sällan styr dessa arbetsnomader kosan mot solen och kan blanda livet med nytta och nöje. Ska man kalla dessa personer för bohemer? Genom den livsstil de valt hör de knappast till vad myndigheterna ser som normalt. Det blir ett heslike för våra myndigheter var de egentligen bor, vilken ort de mantalsskrivit sig på är ju en helt annan sak.

Övergången till konstgjord intelligens borde inte kommit överraskande för våra styrande politiker, ändå nämns det inte i den löftesflora som grasserar redan några månader före valet. Inte heller att antalet pensionärer stiger i snabb takt. Tänker de styrande svälta ihjäl de som en gång byggde det samhälle, som politiker under de senaste årtiondena rivit ner?

Hur kommande arbetsplatser kommer se ut, eller vilka som kommer att ha sina jobb kvar är vi lyckligt omedvetna om. Men invånarna borde i alla fall varnas för vad som obevekligt kommer att hända. Jobb kommer att försvinna, hur de skall ersättas finns det än inte några som helst lösningar på.

Ingen är betjänt av falska förhoppningar, av den anledningen gäller det för de styrande att redan nu varna för den förändring som kommer. Naturligtvis händer då vad de styrande inte vill skall hända just nu, att de med pengar blir ännu mer försiktiga, pengar kan komma att behövas framöver. Det gäller även de sämst ställda så regeringens uppgift blir att redan nu, se till så att de som behöver pengar, också får i paritet med vad som tidigare frikostigt delats ut till de rika.

Trots alla skattelättnader kunde jag läsa att flera miljardärer lämnat landet. Ska man se det som att råttorna lämnar det sjunkande skeppet, eller hur skall man se på det? Risken finns att de med ekonomiska möjligheter till det, kommer att lämna vårt land. Vad det handlar om är ju om de tror på en framtid för vårt land.

Men den som har lite sinne för ekonomi, inser att det nationalekonomiskt inte är någon större förlust vad gäller de skattepengar. De är inte så hemskt många och bidrar väldigt lite med att bevara vår välfärd i förhållande till inkomsterna. Men många av dem har blivit rika på de skattepengar, som är ämnade att ge service till invånarna i olika former. Den enes bröd, den andres död låter hemskt, men det är så det fungerar numera.