Makthavare gör aldrig fel, de blir bara missförstådda.

Det har sedan länge inom både politiken och fackföreningsrörelserna, förekommit det som nu händer inom Kommunal. För oss äldre som varit med länge och som ser mönstret, känns det som de gamla sjunga kvittra de unga, som man förr sa. Ja, det verkar ha gått i arv inom både politiken och facken.

Visst har det blivit braskande rubriker när någonting hänt, men som någon har sagt, dagens nyheter blir bara morgondagens sopor. När det hela lagt sig och ingen sagt någonting, så har det har fått rulla på.

Att det förr eller senare skipas rättvisa tycks inte bekymra de som berusas av makten. Ger man någon tillräckligt med rep hänger de sig själva, minns jag min morbror brukade säga när någonting avslöjats, men sedan inte skett någon ändring på. Men förr eller senare slår det stopp.

Som det verkar, har det skett alldeles för många avslöjanden om, hur människor med förtroendeuppdrag trott sig vara skyddade av det säkerhetsnät som skapats. Man kan inte bara skylla på dåligt omdöme hos de som hängs ut, alla förtroendevalda är medskyldiga genom att inte påtala det som varit fel.

Det är knappast förtroendeingivande att skylla på att ha varit alldeles för naiv, man har helt enkelt blundat för det alla borde kunna se. De i maktställning har inte sett eller varit medvetna om hur både samhället och invånarna förändrats. Inte heller hur de sociala medierna börjat knyta samman grupper som vill ha en förändring av vårt samhälle.

Vad vi nu ser är hur viktig yttrandefriheten är och hur farlig den är för de politiska makthavarna. Det man kan se i Ungern och Polen är ett försök att tysta kritiker och de som skickar vidare det de får reda på är åt helsike. Om inte EU kan få stopp på regeringarna i Ungern och Polen kommer snart även sociala medier att omfattas av restriktioner, vilket gör att underjordiska rörelser på nytt kommer att uppstå.

Kan förstå de som börjat oroa sig över ett tredje världskrig. Oroshärdar, stigande fattigdom och orättvisor som fanns på trettiotalet och som ledde till detta fruktansvärda krig finns redan. Flyktingkrisen har fått länder att hacka på varandra, den europeiska sammanhållningen är inte längre mycket värd. Nu är det egna landet som gäller, eller snarare sagt makten över det.

Svenskarna har varit ett tåligt folk som anpassat sig efter de politiska förändringarna i vårt samhälle, men den som lyssnar inser att så är det inte längre. Den fackliga skandalen visar på en osund kultur som kan misstänkas genomsyra hela vårt politiska maktsystem. Naturligtvis kommer de som blir ansatta att slå ifrån sig med näbbar och klor, att hamna i kylan och se sitt lyxliv simma i en iskall vak väcker överlevnadsinstinkten.

I förlängningen kommer det här att drabba det politiska etablissemanget och därmed också invånarna. Tyvärr fungerar det politiskt skapade samhället på ett sådant sätt, att invånarna är de som får ta smällen. Rör det sig om underskott i de offentliga verksamheterna är det invånarna som måste skjuta till pengar.

Läste om hur vårt pensionssystem är underfinansierat och därmed kan göra att vi blir ett land där fattigpensionärer fylls på allt eftersom. Våra makthavande politiker har verkligen ställt till det både för sig själva och svenska folket. Vi lever nu i en tid då osäkerheten börjar sprida sig bland många, en stor del av dessa personer finns inom politiken, där de trott sig bli försörjda livet ut.

En anledning till det är SD som med hjälp av de övriga partierna, nu har runt en femtedel av väljarna bakom sig. Det viktigaste för att någonting ska bli stabilt är själva basen, om inte svajar det rejält i toppen. Lite av det kan vi nu se när inte ens en utrikesminister går säker när någonting händer, till och med de trogna sympatisörerna pekar finger.    

På kort sikt finns en oro om, hur det kommer det att gå med vår svenska krona, vilket till och med experter är oeniga om? Kronan är svag mot de starka valutorna, förvånansvärt stabil gentemot euron vilket i sig är oroande. Vad många experter ändå är eniga om är, att det största orosmomentet är om bostadsbubblan ska spricka. Det behövs så otroligt lite för att den ska göra det. Kanske den tekniska utvecklingen, där Artificiell Intelligens kommer att ersätta massvis med jobb som i dag finns inom medelklassen, men troligtvis kommer det att ske tidigare. Det känns som om tiden runnit ut för att få rätsida på problemet.

Har försökt läsa mig till och frågat mig för hos duktiga ekonomer, vad det kommer att innebära för svenska folket om bubblan spricker. Något vettigt svar har jag inte kommit fram till, men de tragedier som utspelade sig på åttiotalet när räntorna var runt tjugo procent, kan tydligen bara ses som en storm i ett vattenglas. I dagens läge handlar det om så ofantligt mycket mer pengar, att det är svårt att få grepp om. De pengar bankerna har som säkerhet räcker inte långt.

Många ruskade på huvudet åt hur Grekerna bara fick ta ut en viss summa euro i veckan, men vi kan alltså själva hamna i samma situation. Den som tror att vårt land är bättre rustat än vad Grekland var, borde tänka om. Vårt lands byråkrati och administration är minst lika stor om inte större och det var av anledningarna till Grekernas ekonomiska problem.

Det är svårt att få grepp om hur många politiker, byråkrater och administratörer som avlönas med skattepengar i vårt land. För att inte tala om vad de kostar invånarna varje år. Anställda kostar pengar, oavsett om det är inom det privata näringslivet eller vår offentliga sektor. Inom den privata sektorn är det de anställda som jobbar ihop sina löner, semesterpengar och sociala avgifter.

Visst finns det en liten del inom den offentliga sektorn som drar in pengar till stat, kommuner och landsting, men även den delen betalas till största delen av invånarna. Det är med andra ord inte bara skattepengar som håller de offentliga verksamheterna flytande, utan även avgifter invånarna tvingas betala och som stigit under åren. Betalar vi avgifter för någonting det inte var tänkt att vi skulle betala för?

Världens högsta skatter har försvarats med att de offentliga verksamheterna är skattefinansierade, men i takt med utökad byråkrati räcker inte skattepengarna längre. Till gruppen kostnadsbelastning hör våra yrkespolitiker samt de politiskt skapade jobben. Vad som skulle behövas är en grupp erkänt skickliga rationaliseringsexperter som gallrar bort de onödiga befattningar som finns inom de offentliga verksamheterna. Ytterst ansvariga till ökningen av förtroendeuppdrag är de politiska makthavarna. Någon borde ha insett var gränsen går för vad svenska folket har råd med.

Som det verkar hjälper det inte hur skickliga ekonomer som utses till finansministrar, utan deras uppgift blir att se till att det hela går ihop, inte att varna för de ständigt stigande kostnaderna. Regeringar har hela tiden tittat på hur mycket pengar som måste in, istället för att se vilka kostnader som måste tas bort. Mycket snart är vi i ett läge där regeringen, kommunerna och landstingen måste fatta beslut om, vad som måste bort utan att det skadar invånarna.

Jag har aldrig förstått hur Margot Wallström kunnat nästan helgonförklaras inom Socialdemokratin. Hon har inte ens jobbat eller skattat i vårt land under många år. Känner hon överhuvudtaget solidaritet med svenska folket? Efter hennes sätt att hantera krisen med Kommunal, förstår man bättre de ”missförstånd” som uppstått med Saudiarabien och Israel. Varför hamnar hon hela tiden i situationer där det uppstår missförstånd?

 
I sin roll som utrikesminister har Wallström skaffat vårt land mäktiga ovänner, vilket hon blånekat till att det är hennes fel. Bevisligen är hon inte någon diplomatisk person, en sådan blir aldrig missförstådd. Läste en gång en beskrivning om den perfekte diplomaten som löd enligt följande: En skicklig diplomat ska kunna be någon dra åt helvete på ett så fint sätt, att de gör det med glädje. Wallström har sannerligen mycket att lära av detta, hon lyckas bara reta upp folk.