Om galoscherna inte passar, är det bara att kliva ur dem.

Det är ingen väl bevarad hemlighet, att det förekommer en maktkultur i vårt land. Att all makt utgår från folket, tycks inte många politiker eller fackledningar insett. När någon skandal avslöjas är det alltid någon som tar på sig skulden och får bra betalt för det. Senaste beviset på det är inom Kommunal, den ytterst ansvarige känner stöd för att vara kvar. Stödet kommer knappast från alla de medlemmar som betalar in sin avgift varje månad.

Att vara politisk makthavare eller ta vara på medlemmarnas intressen inom de fackliga förbunden, innebär inte att de ska leva i lyx på invånarnas och som i senaste fallet, på medlemmarnas bekostnad. Men det har pågått så länge, att det har blivit en regel utan undantag.

De demokratiska spelreglerna verkar ingen politiker bry sig om, trots att de framhåller dem titt som tätt. Många beslutsunderlag som läggs fram är önskemål från olika intressenters lobbyister, inte vad som behövs för att få ett rättvisare samhälle. De verkliga makthavarna syns aldrig, men de märks när beslut fattas, som i många fall visar ett förakt för invånarna.

Vårt land ledande slår ifrån sig alla beskyllningar om att korruption förekommer, men det beror på vad våra politiker anser vara korruption. I vårt politiskt skapade maktsystem förekommer över hela linjen ett belöningssystem för de lojala. Vårt land styrs i något som kan liknas vid grumligt vatten som försvårar för invånarna att se vad som händer, men många fula fiskar simmar där.

Nu går skam på torra land var det en som sa, jag höjde inte ens på ögonbrynen att Kommunal driver en lyxkrog med förlust och ett semesterparadis för ledningen. Lyxkrogens förlust kan säkert förklaras med för få betalande gäster och för många snyltgäster. Inte minst den inre kretsen av Kommunal, de som är representanter för sina medlemmar.

Många av Kommunals medlemmar går på knäna med urusla arbetsförhållanden och har i förhållande till sin utbildning bedrövliga löner. En stor del av medlemmarna har också gått in i väggen och fått diagnosen psykisk ohälsa, som det nu kallas. Det som nu dras fram av Aftonbladet är bara toppen av ett isberg, men kan det bli mycket värre?

Svaret på det är att det kan bli mycket värre, den dag det börjar rensas upp i det politiskt skapade träsket. För det fackliga och politik är som ler och långhalm. Den kultur som florerar inom politiken att hålla varandra om ryggen, börjar nu luckras upp. När ministrar får blickarna på sig på grund av gräddfil för att få bostad i Fjollträsk biter de ifrån sig, de har blivit förda bakom ljuset.

Misstanken att allt inte stått rätt till med det elitskikt som skapats i vårt land har viftats bort som lögn och förbannad dikt. Men motståndet mot att låta SD vara med och leka, gjorde många invånare misstänksamma mot, vad som egentligen försiggår. Kan anledningen vara att företrädare för SD som känt sig mobbade, om de fick insyn i vad som händer, kan skvallra för svenska folket?

Att ingen skvallrat tidigare beror ju på att de inblandade själva skulle förlora på det. Man biter inte den hand som föder, brukar man säga. Det är bara att bita ihop och invänta en väl tilltagen pension, som gör att de har det bättre förspänt än de flesta.

Ett liv som pensionär är något många börjar drömma om redan i femtioårsåldern. Många av de som uppnått pensionsåldern försöker förverkliga sina drömmar om ett liv, där de kan njuta av de sista åren. Men många känner sig besvikna, till och med lurade. De har slitit och släpat för att försörja familjer och vårt så kallade välfärdssamhälle utan att ha känt sig delaktiga. Solidaritet som det talade mycket om efter andra världskriget, har visat sig varken omfatta dem eller deras föräldrar.

Grannens gräs är alltid grönare brukar man säga, men det kan ju bero på att vårt samhällsklimat blivit betydligt kallare, som fått många att lämna vårt land för ett varmare klimat. Det finns skäl att tro att många har tänkt precis så, för vårt land har aldrig haft så stor utvandring som nu.

Om det är människor som tappat tron på hur vårt land styrs och söker ett bättre alternativ att leva vet vi inte. Många av de som flyttat är högutbildade, men huvuddelen är ändå nyblivna pensionärer, med ett rejält bankkonto och en hyfsad pension.

Men om de med pengar och höga pensioner flyttar från landet och bara fattigpensionärer blir kvar, hamnar vårt land i en minst sagt brydsam situation. Det är inga småpengar det rör sig om när drygt femtio tusen lämnat landet, fortsätter det så, är det adjöss med välfärdssamhället. Ja, hela vårt politiskt uppbyggda maktsystem med, för den delen.

Många politiska beslut som fattats har varit kortsiktiga, anledningen har varit de ständigt ökade kostnaderna. De kortsiktiga inbesparingarna av personal, har visat sig bli en dyr affär. Något slut på eländet är svårt att se, om inte hela vårt samhällssystem rekonstrueras.

Politiska vägar och politisk styrning har visat sig orsaka problem som hela tiden växer. Om inte invånarna ges möjlighet att förverkliga vad de innerst inne vill syssla med, tappar de helt enkelt sugen och skiter i alltihop. Utan människor som vill och vågar ta egna initiativ, kan man inte heller räkna med att samhället utvecklas.

Genom att låta sig nomineras inom partierna, accepterar de blivande företrädarna att ta ansvar för att på bästa sätt föra sina väljares talan. Tyvärr är ansvar inte de politiska företrädarnas bord, de skyller på varandra eller till och med på sina väljare. Allting har blivit så jobbigt och svårt och det får invånarna ta på sig. Alldeles för många är gamla, arbetslösa och sjuka och då blir det kaos och inga pengar att köpa väljare för.

Nåja, alla politiker avlönas med skattepengar och politikers löner kan inte prioriteras. Staten behöver spara in på kostnader, lättaste sättet för att inte reta upp invånarna, är att städa bort politiskt skapade jobb. Förr eller senare kommer det att bli en nödvändighet, det gäller att ta det sociala ansvaret, eller invänta invånarnas dom. Får väl säga som man sa förr: Passar inte galoscherna är det bara att kliva ur dem.

 
I och med Kommunalskandalen är drevet igång och grävande journalister har fått blodad tand. Det finns hur många kioskvältare som helst att gräva fram, ledningen inom Kommunal är inte de enda som drabbats av maktens berusning. Men vad kommer konsekvenserna att bli av det?