Nytt år nya bekymmer.

Från alla håll och kanter har man under dagen fått höra, gott nytt och god fortsättning. Som den av livet luttrade realist jag är, har jag svarat: Fortsättning på vad då? Nya året har precis börjat och vårt land står inför den värsta utmaningen i landets historia, att hantera den enorma mängd flyktingar som kommit till vårt land. Det är mycket skadeglädje man kan utläsa av det som skrivs i utländska tidningar, vi har blivit landet som är stor i orden men liten på jorden.

Men flyktingar är bara ett problem, om olyckskorparna får rätt kommer det dessutom att bli ett år, då massvis med människor går in i väggen. Inte minst inom ”Migränverket”, som med usel ledning och en virrig regering ställs inför en omänsklig uppgift. Det är de anställda som tvingas bära bördan och drabbas av dåligt samvete över att inte räcka till. Det kallas prestationsångest, vilket kan få fruktansvärda konsekvenser.

Tyvärr kommer de intelligenta maskinerna lite för sent, det hade varit till stor hjälp, när människan (regering) inte räcker till. Problemet är att allting händer alldeles för fort och ingen har varit förberedd, det är farligt när en regering, ja, till och med hela vårt politiska etablissemang invaggats i falsk säkerhet.

Redan för flera år sedan lyftes fram att gamla kunskaper inte längre räcker, att en majoritet av svenska folket inte hade den utbildning som allt det nya kräver. Det började talas om kunskapslyft, gamla kunskaper räckte inte till i den nya högteknologiska värld som vi trätt in i. Våra politiker har alltså varit medvetna om det, men vår resa mot framtiden har gått betydligt fortare än de tänkt sig.

Visserligen talades det redan på åttiotalet om vad vi genom datorisering kunde vänta oss, men det fanns gott om tid att ställa om till det nya. Men så började det högteknologiska samhället ta fart och nya tekniker såg dagens ljus med bara några månaders mellanrum. Det som gällde för bara ett år sedan, började ses som fullständigt gammalmodigt. Naturligtvis har den snabba utvecklingen tagit regeringen på sängen och yrvakna politiker vet nu varken ut eller in.

Som om inte det var nog, kunde man läsa och höra att det här bara är början, inom en snar framtid kommer intelligenta maskiner att ta över många av de traditionella arbetsuppgifterna. Det gäller alltså att se längre än en mandatperiod, någonting som inte är det lättaste, eftersom det börjar bli svårt att förutse vad som händer bara ett år framåt.   

Problemet för vårt land har visat sig vara de förändringar av vårt samhälle som gjorts de senaste tio åren. De experiment som genomförts har gjort att landets makthavare tagit ut framtiden i förskott. Alla pengar som satsats på att få fart på den ekonomiska tillväxten genom att få folk i arbete, har visat sig vara en kortsiktig tänkt.

Anledningen till det är att pengar måste komma in i strid ström, reserverna som invånarna en gång byggde upp är borta. Allting baserades därför på att så många som möjligt måste ha ett lönearbete för att försörja det politiskt skapade samhällssystemet, det som kallas välfärdssamhället. Regeringen försöker nu lösa det genom skattehöjningar och föreslagna ändringar som kommer att påverka arbetsmarknaden, vilket kan visa sig bli ett nollsummespel eller till och med en förlust för staten.

Men det finns massvis med problem som måste lösas så snart som möjligt, för att inte vårt land ska bli ett U-land i framtiden. Ett problem som uppmärksammats för många år sedan, men som de politiska makthavarna inte hittat någon lösning på, är de allt sämre studieresultaten hos våra ungdomar.

Det sägs att skolan behöver få mera resurser, annars kommer vårt land på efterkälken när de nya teknikerna tar över. Snarare måste nuvarande skolsystem skrotas och ett nytt byggas upp, utan politisk inblandning. Återigen har det visat sig vad som kan hända, när de politiska makthavarna trott sig ha gott om tid att åtgärda framtida problem.

De senaste månaderna har det visat sig, att våra så kallade förtroendevalda inte ens klarar av att hantera akuta problem. Men vår utbildningsminister trodde det skulle vara möjligt att få rätsida på skolan inom hundra dagar, med det nya läge vårt land hamnat i räcker inte ens hundra månader. Är det överhuvudtaget möjligt att få en fungerande skola, utan att alla politiska beslut rivs upp och de sakkunniga, det vill säga lärarna får lägga upp undervisningen?

 
Nåja, arbetskraft kommer det tydligen att bli gott om i framtiden, ja, kanske om bara några år. Det är inte ett tomt hot att intelligenta maskiner kommer att ta över många av de traditionella jobben, det är snarare en fråga om hur fort det kommer att bli verklighet. Ingen kan i dag säga hur många traditionella jobb som kommer att försvinna, det kan röra sig om hundratusental. Vad ska staten, kommunerna och landstingen beskatta, när inkomstskatterna minskar?