Varför ska människor bestämma över andra människors liv och öden?

Vad händer med ett land då invånarna insett, att de utnyttjats av det politiskt skapade samhälle allt färre vill ha? Ett styrelsesätt där förtroendevalda tagit på sig rollen att ta hand om allting, men skjutit över försörjningsplikten på invånarna. Fattas det pengar till det som måste göras, är det invånarna som måste betala.

För att det hela ska kunna fungera, måste det finnas en kontrollapparat som styr invånarna, till det behövs massvis med människor. Enbart inom de offentliga verksamheterna har skapats så många lager av chefer, att det mest liknar en lök. Inom kommuner och landsting är det den administrativa delen som växt på bekostnad av alldeles för liten personal på golvet.

Vårt land har med andra ord en alldeles för stor improduktiv bemanning, i förhållande till den produktiva befolkningen. Politiskt har det inte gjorts några ansträngningar att ändra på detta förhållande, det är en viktig del i vad politikerna tror är ett demokratiskt styrelsesätt. Ingen har ägnat en tanke åt att det istället gått för långt och styrelsesättet blivit odemokratiskt.

Panikåtgärden Decemberöverenskommelsen visade hur cementerat vårt styrelsesätt blivit, det största partiet eller konstellationen måste ha möjlighet att regera till varje pris på sin egen budget. För utomstående fullständigt obegripligt och därför väckte det så starka reaktioner. Först i efterhand gick det tydligen upp för de inblandad vad det kunde innebära, att ett växande SD hotade att bli största parti, därför skrotades överenskommelsen. Att DÖ dessutom var en odemokratisk överenskommelse nämndes aldrig.

Vi äldre har många gånger fått vara med om att städa upp efter politiska beslut, som visat sig vara katastrofala. Att många nu ser sin möjlighet att ta hämnd på de gamla politiska partierna, är därför inte alls svårt att förstå. För många har SD blivit det verktyg som kan smula sönder det uppbyggda politiska kontrollsamhället. Hårda tag ska inte användas mot invånarna, utan ett felaktigt uppbyggt samhällssystem.

Enligt en undersökning tycker 64 procent att vi tagit emot alldeles för många flyktingar, vi är tydligen ett rasistiskt folk innerst inne. Men faktum är att både våra politiker och myndigheter har tänkt i banor som varit rasistiska. Romerna är bara ett exempel, mycket av det som hänt tidigare har hemligstämplats.

Socialdemokraterna är det parti som har mest lik i garderoben, det SD anses stå för kan snarare ses som busstreck. Betydligt aggressivare och förstörare av allmän egendom har vänsteraktivister varit, vilket inte undgått invånarna. Frågan är vem som egentligen är rasister, det har blivit en lek med ord.  

Det är inte svenska folket som satt ribban för vad som är rasism eller inte, det är det politiska etablissemanget. Den största anledningen har naturligtvis varit att tysta ett hot mot deras tidigare trygga tillvaro, men det har visat sig att de själva utgjorde största hotet. Det ingen politiskt aktiv räknade med var, att svenska folket fått nog av den politiska maktkampen.

De flesta har genomskådat vad politik egentligen går ut på och inte är det att se till invånarnas bästa. I sin iver att försvara och förstärka den politiska makten, gjordes misstaget att pressa invånarna alldeles för hårt och skapade därigenom ett omänskligt samhälle. Det är inte för invånarnas bästa fler måste i arbete, utan för att kunna finansiera det politiska kontrollsamhälle som skapats.

Makthavande politiker insåg inte att snålt tilltagen personal skulle slita ut de övriga, de såg bara på pengar som sparades in. Inte förvånande klarade många av personalen inom skola, vård och omsorg inte av den pressande arbetssituationen. Det började talas om den psykisk ohälsa som spreds som en präriebrand. Politiker började diskutera om det var arbetsplatserna det var fel på, eller om folk inte tålde att jobba hårt.  

Svaret på det är naturligtvis att människor inte fungerar som robotar, de kan tänka och känna, någonting de politiska makthavarna inte tagit med i beräkningarna. Inte heller att det skulle påskynda den tekniska utvecklingen, som på sikt kommer att göra många politiker arbetslösa.   

Än så länge har vi bara sett smakprov på vad Artificiell Intelligens innebär, snart kommer många att se sina jobb övertas av de intelligenta maskinerna. Det samhälle som kommer att växa fram tvingar människorna att använda sin kreativitet, som varken kan eller får styras av politiska beslut. Människorna kommer att sysselsätta sig med olika saker, men knappast på det sätt som nu görs. Lön för sitt arbete kommer att ses som en bonus.

Vårt lands stora yta kommer antagligen att utnyttjas och nuvarande glesbygder befolkas igen. Storstäder kommer inte att vara motorn i ekonomin, eftersom bränslet för motorn är det stora antalet människors konsumtion och behov av service. Med traditionella jobb som försvinner saktar motorn ner undan för undan som tjänstejobben försvinner.

Om det inte redan visats upp så många bevis på vad de intelligenta maskinerna kan utföra, skulle det ses som rena rövarhistorier. Maskiner som hela tiden tar till sig det de inte vet och som kan kommunicera med människor, vem kunde tro att det skulle bli möjligt. Men det finns redan och tekniken förbättras hela tiden. Människan intelligens kommer att överträffas av maskiner, kanske till och med de människor som skapat dessa maskiner.

Den tekniska utveckling vi sett nästa explodera, får mig att tänka Douglas Adams bok, Liftarens Guide till Galaxen. Beskrivningen av vår obetydliga blågröna planet så osannolikt primitiv att till och med digitalur var någonting att komma med. En planet där invånarna var olyckliga större delen av sin tid. De många lösningarna på detta problem handlade om cirkulationen av papperspengar, vilket skapade ännu fler olyckliga.

I berättelsen kom en flicka äntligen på varför allting blev fel hela tiden och visste hur planeten skulle bli ett fint och bra ställe att leva på. Innan hon hann till telefonen och berätta för någon, inträffade en dum och fruktansvärd katastrof och idén gick för alltid förlorad.

Det som beskrevs i boken stämmer på ett skrämmande sätt in på vår nuvarande situation. Sittande regering hade räknat ut hur alla invånare skulle bli lyckliga, bara den fick regera på sin budget. Men så drabbade katastrofen landet och verkligheten grinade regeringen i ansiktet.

Fortfarande är papperspengar det viktigaste, den ekonomiska tillväxten och skapandet av nya jobb ska lösa alla problem. Ja, plus lite lån, nya skatter och omfördelning av befintliga pengar, vilket hör till när inte invånarnas inbetalade pengar räcker till. Men ekonomisk tillväxt har inte fungerat tidigare, därför har nu tillkommit en växande skara av invånare, som istället blivit sjukare och olyckligare.

Kanske finns ingen annan lösning än att planeten förintas, innan människorna på jorden förstör hela Universum. Kanske är det vad en högre intelligens någonstans därute insett är absolut nödvändigt. Att de naturkatastrofer som inträffar är en varningssignal, att människan ska sluta lägga sig i det den inte vet någonting om, annars ...

 
Människan som i övermod trotts sig vara intelligentast på jorden, har visat sig inte alls kunna mäta sig med de intelligenta maskinerna som skapats. Varför ska då människor bestämma över andra människors liv och öden?