Vårt samhällsbygge börjar knaka i fogarna.

Skandalen inom Kommunal har riktat blickarna mot, hur hela vårt politiskt skapade samhälle har utformats. I en demokrati sägs att makten utgår från folket, men så fungerar det inte, det är folket som tvingas följa fattade beslut. Vi har fått ett samhälle där så kallade förtroendevalda bestämmer och invånarna måste lyda, det vill säga så långt från ett demokratiskt samhälle det går att komma.

I takt med att orättvisorna ökat och klyftan mellan rik och fattig framstår allt tydligare, har man nått en farlig gräns. Den politiska rädslan för att allt färre av ”arbetsmyrorna” ska orka bära det som behövs till stacken, börjar visa sig allt tydligare. För färre kommer det att bli om allt fler går in i väggen och jobb börjar försvinna genom den tekniska utvecklingen.

Tiden rinner iväg och det gäller att skapa nya jobb, som inte berörs av den tekniska utvecklingen. Vår självhushållning är usel, så varför inte satsa på att bli ett bondesamhälle igen. Det borde vara den enkla vägen att få folk i arbete, eftersom befolkningen inte har den högteknologiska utbildning som kommer att behövas. Inte lika fint som ett högteknologiskt land som våra politiker drömt om. Men mat måste vi ju ha för att överleva, men det måste skapas förutsättningar för att även små jordbruk ska kunna överleva.

För de politiska makthavarna hade inte flyktingströmmen kunnat komma i ett sämre läge. Regeringen hade förhoppning om att kunna fylla på ladorna som var tomma och få regera på sin egen budget. Överenskommelser som gjorts med MP skulle kunna infrias utan att göra en alltför stor del av svenska folket förbannade. Men det blev kattskit av alltihop.

Att vara beslutsfattare i ärenden som påverkar ett helt folk, innebär ett oerhört ansvar. De underlag som ligger till grund för besluten måste ta hänsyn till, om en majoritet av folket ställer sig till bakom eller inte. Det som lamslår hela det politiska etablissemanget är, att vad de själva trott, inte alls stämmer med vad en mycket stor del av svenska folket tycker.  

Men det här gäller inte bara landets högsta beslutsfattare, det gäller alla så kallade förtroendevalda. Landstings- och Kommunledningar fattar beslut som rör invånarna inom respektive län och kommuner, men även på denna nivå, fattas beslut utan att fråga hur invånarna vill ha det. Ska man se det som att de politiska makthavarna tror sig ha mandat att fatta besluten utan att behöva fråga?

Att det finns stora skillnader mellan hur våra politiker och invånarna tänker, har visat sig de senaste åren. Politiska beslut som satt press på människor som blivit sjuka, har visat sig vara ett enormt misstag. Enligt en prognos kommer bortåt en kvarts miljon människor ha drabbats av psykisk ohälsa inom några år. Vad är det som är fel i vårt samhälle, eftersom så många drabbas av psykisk ohälsa?

Ja, egentligen är det inte fråga om psykisk ohälsa från början, det är helt enkelt människor som bränt sitt ljus i bägge ändar och är slutkörda. Det är först när Försäkringskassan kommer in i bilden, som de psykiska problemen drabbar de sjuka. Den låga sjukersättningen är en bidragande orsak, men problemet förstärks genom de hårdare reglerna och handläggarnas krav om en snar återgång till arbete.

Det talas från politiskt håll att vi är ett rikt land, konfiskering av pensionspengar och att ta pengar från trygghetsförsäkringar pekar på att vi inte är det. Vårt land har levt över sina tillgångar under många år, nu börjar det bli svårt att skaka fram de pengar som behövs. Att fler måste komma i arbete beror på att penningflödet inte räcker till, det finns nämligen inga reserver att ta ifrån.

Jag tror inte våra politiker insett problemet med vårt moderna samhälle, trots att det medvetet skapats för att ge ekonomisk tillväxt. Konsumtion har uppmuntrats, det skulle ge flera jobb och därmed mera skatteintäkter. Med andra ord har de politiska makthavarna prioriterat att försöka höja statens intäkter, framför att spara på de alldeles för höga löpande utgifterna.

Det är först på senaste tiden jag sett ekonomer ifrågasätta det föråldrade styrelsesätt vi har och de enorma kostnaderna det medför. Att hänvisa till i demokratisk ordning fattade beslut är inte längre hållbart, eftersom det är en fråga om en majoritet av beslutsfattarna som ställer sig bakom beslutet. Man ska alltså se de beslut som fattas som en styrkedemonstration, flest ja-röster vinner, det har ingenting att göra med ett demokratiskt beslut.

För Socialdemokraternas del handlar det om att de har runt en fjärdedel av väljarna att luta sig emot. Det ger knappast mandat att bestämma över tre fjärdedelar av invånarna. Tack vare att de till sin hjälp, har ett parti som bara har drygt en tjugondedel att komma med, upplevs nuvarande regering som ett enda stort skämt. Märkligt vore det om inte svenska folket visar sitt missnöje.

Nu ska Kommunal förnya sig, men det är inte bara inom fackföreningsrörelsen det behövs förnyelse, i ännu högre grad skulle det behövas inom politiken. Som vårt politiska system är utformat väljs de politiska företrädarna för en mandatperiod, inte att sitta år ut och år in. Tyvärr har invånarna varit alldeles för ointresserade för vilken företrädare deras parti nominerat, det gäller över hela linjen. Av den anledningen har samma personer valts om gång efter gång, eftersom partiet nominerat dem.

Efter ett par mandatperioder har det blivit ett välbetalt yrke och gett rutin men också en mättnad. Det blir lite som grevinnan och betjänten, att samma sak upprepas år efter år. Men med tiden avtrubbas känslan för uppdraget och det glöms bort, att de faktiskt bara har sitt uppdrag och sina väl tilltagna lön och förmåner på nåder. Alldeles för många förtroendevalda glömmer bort detta och börjar tro att de förtjänar makten och alla dess förmåner. Då blir det som i Kommunal.

Vansinnigheter i vårt land har med hjälp av retorik kunnat pågå under alldeles för lång tid. Såg en bild av en orm med en fisk i munnen, som med den retorik våra politiker använder sig av fått följande rubrik: Modig orm räddar fisk från att drunkna. Den vinklingen använder tyvärr både våra politiker och media som håller de politiska makthavarna om ryggen. Men invånarna är klokare än så och har genomskådat vad det hela går ut på.

Mycket pengar har lagts på det moderna politiska skrytbygge som nu kan visas upp, men till mesta delen består det av rivningsmaterial, från det rejäla samhälle våra förfäder byggde upp. Vid de rivningar som gjorts har det bästa som höll hög kvalitet sålts, pengarna behövdes till en vacker fasad som skulle väcka uppmärksamhet. Ingen tänkte på att bygget pöste ut och blev betydligt större, än den grund samhällsbygget skulle stå på. Så nu står vi där med ett fuskbygge som börjat knaka i fogarna.