Tänk vad tondöva makthavare kan ställa till det.

Den som vet när det är dags att slåss eller när det är läge att låta bli, blir segerrik. Det politiska etablissemanget valde att slåss mot SD, vilket visade sig vara som att slåss med väderkvarnar. Segraren blev därför SD som valde att inte slåss med det sammangaddade politiska etablissemanget, så visst stämmer kloka ord som sagts för länge, länge sedan.

För det politiska etablissemanget gäller nu att slicka inte bara sina sår, utan också klara sig utan alla de som vände dem ryggen när de manade upp till kamp. Som det visat sig förklarade de inte bara krig mot SD, utan också en stor del av invånarna. Ganska snopet för ledarna inom partierna som räknat med invånarnas stöd, men totalt missbedömt hur svenska folket numera tycker och tänker.

Tron på vad våra politiska makthavare kan uträtta för invånarna har skjutits i sank, inte ens de gamla trogna partisympatisörerna tror, att deras partiföreträdare kan uträtta någonting som förbättrar vårt samhälle. Det gäller inte minst Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som varit ivrigare att kohandla än att se till invånarnas bästa.

Stackars Löfven, som det ser ut, sätter sig snart den rödgröna soppan i halsen på honom. Nu tvingas han dessutom truga i sig den beska medicinen att Vattenfall, hotar stänga ner reaktorer i förtid på grund av effektskatten. Fattas bara att vi går mot vargavintrar som vi haft tidigare i landet, då tar det hus i helsike.

Staten står visserligen som ägare till Vattenfall, men på grund av politiska beslut är fortsatt drift som att kasta pärlor för svin. Men visst skulle det ha trillat in en massa sköna pengar, om vi kunnat ha ett överskott och exportera el till de Baltiska staterna.

Det räcker alltså inte med en flyktingkris, nu ställer miljöbeslut till det också. För att inte tala om vilket helsike Löfven kommer att få av ägarna till våra tunga energislukande industrier. Var det inte jobb åt alla som skulle skapas?

Tidigare politiska beslut ser sannerligen till att inte bara den här regeringen, utan även nästkommande får sina fiskar varma. Det kan bli så att det måste sättas upp vindsnurror till och med i Fjollträsk. Varför inte utanför Riksdagshuset, där snålblåsten ser ut att kunna hålla en hel vindkraftspark igång i framtiden.

Som om inte Vattenfalls uttalande var nog, nu talas det om att SD är landets största parti, vilket inte förvånar den som lyssnar på vad folk har att säga. Och större blir antagligen partiet om inte de övriga partierna gör ett rejält lappkast och vänder att andra hållet. Med det sensationellt låga förtroende regeringen har, blir det svårt att få någonting vettigt gjort. Oppositionspartierna kommer knappast att stödja någonting, som kan verka stötande för invånarna.

Har hört många gamla gråsossar muttra om att MP måste bort från regeringen, att vilket som helst av allianspartierna kan hoppa in som ersättare. För mig är det minst sagt märkligt att höra detta, men jag har full förståelse för deras ståndpunkt, MP har visat sig inte alls räcka till att ha med i en regering. Språkrören erkänner till och med att de varit världsfrånvända.

De båda språkrörens ständiga klavertramp går att förklara med ungdomlig dårskap, att de verkligen tror på det de säger. Men det är ju så med människor som brinner för sig sak, att de blir så eldfängda att de lämnar rykande ruiner efter sig. Att sätta ”eld” på svenska folket är inte det klokaste precis, men det är vad de försvarar på väg att lyckats med. Någonting de verkligen lyckats få fyr på många invånare, är den höjda drivmedelsskatten och bevarandet av importerade vargar. Man ska vara försiktig när man hanterar så glödheta saker, annars bränner man sig.

Det finns andra skrämmande saker i det som händer, nämligen att det är de båda tidigare största partierna som tappar sympatisörer. Om den utvecklingen fortsätter kan SD bli ensam herre på täppan och kan tvinga endera Socialdemokraterna eller Moderaterna att krypa till korset. För faktum är, att SD inte har någon som helst kunskap om, hur man håller ett land flytande.

Faran med att plocka in praktikanter för att lära dem hur man regerar, har tydligt visat sig med MP i regeringen. I MP:s fall får det folk att tänka på en skyddad verkstad, för sådana som inte klarar sig ute i verkligheten. Men om praktikanter genom att SD blir största parti ska leda en regering, blir det lika tokigt. 

Det gäller alltså att de rutinerade politiska rävarna tar sig samman och börjar se till landets bästa.

Tanken att alla övriga partier ska börja samarbeta för att få majoritet låter långsökt, men kanske enda chansen att bli större än SD. Annars återstår bara som någon lär ha sagt: Om du inte kan slå dem, gå ihop med dem. Med ansvar för svenska folket skulle antagligen SD tvingas inta en betydligt ödmjukare hållning.

För sent ska syndaren vakna brukar man säga, men visst har det politiska etablissemanget gjort nästan allting fel. Egentligen är det kanske så enkelt förklarat, att hela gänget dragit på sig den politiska sjukan. Det mesta har följt samma mönster år efter år, nämligen att går det inte att besluta på direkten startas en utredning, det ger minst ett par års andrum.

Minns att det under Fälldins tid talades om att saker och ting drogs i långbänk, på den punkten har ingenting förändrats inom politiken. Att omvärlden och invånarna förändrats, har därför ställt till det för vårt politiska styrelsesätt, som utgått från att en majoritet ska styra landet. Ingen har varit förberedd på att inte ens blockbildning skulle kunna skapa majoritet.

Så här i efterhand måste man ifrågasätta varför Socialdemokraterna valde att bilda en minoritetsregering. Läget är inte annorlunda nu än när SD röstade för den borgerliga budgeten. Läget är till och med sju resor värre och både Löfven och partiet har mist väljarnas förtroende. De flesta insåg att det skulle barka åt helsike, varför då inte partiledningen och Löfven?

Nåja, nu har de flesta sett att det var en skapad myt, att endast Socialdemokrater kan leda vårt land. Det går inte längre att tala om vad partiet gjort, eftersom det inte gjort någonting vettigt sedan femtiotalet, sedan har det mesta blivit fel. Det var svenska folket och exportföretagen men inte minst de krigsdrabbade länderna, som tog vårt land ur arbetslöshet och fattigdom. Men lyssnar man på de myter som skapats, var det våra politiker vid den tiden som ska ha äran för det. Redan då kunde man vända svart till vitt.

 
Ganska fantastiskt att ett folk lät sig duperas på det sätt som gjordes, men numera fungerar det inte. Nu är det upp till bevis som gäller, det går inte att prata sig ur de misstag som görs. Av den anledningen känns det skrämmande, att höra hur de akuta kriserna ska lösas. Oavsett vad regeringen lägger fram för lösningar, kommer den att ha en majoritet emot sig. Det kan bli så när invånarna inte är med på noterna, eftersom det ständigt spelas falskt. Tänk vad tondöva politiker och makthavare kan ställa till det.