Vad händer efter att ridån gått ner?

Människor jag känt i nästan hela mitt liv, verkar inte upphöra att förvåna mig. Visserligen gör de som folk gör mest, gnäller över både ditt och datt, men det visar sig ofta att de är informerade om vad som händer i vårt land och vår värld. Många av dem är missnöjda med att det gamla partiet de röstat på sedan de fått rösträtt, inte lyssnar på vad de har att säga.

Några av SD:s frontfigurer har gjort uttalanden som Åkesson kommer att få problem med. Än har inte de mest korkade inom partiet städats bort, de som trott sig känna segervittring och redan känt doften av makt. Finns det folk inom partiledningen som vill göra som i Ungern och Polen, får säkert alla sympatisörer som bara varit missnöjda med de övriga partierna kalla fötter. Det finns ju nu ytterligare ett alternativ som anammat en del av flyktingpolitiken

Nåja, risken att SD ska få inflytande på landets politik, har de här personerna sett till att skjuta i sank. Partiet har haft medvind tack vare många människors oro över invandring och de många flyktingar som kommit. Men börjar människorna oroa sig för vad SD kan ställa till med, hamnar partiet i rejäl motvind. Duktiga idioter som drabbas av maktberusning och storhetsvansinne finns det gott om. Tänk så enkelt det är att göra bort sig, genom att visa sitt rätta jag.

Nu har alltså det bjudits på en gratissläng att utmanövrera SD, vilket det verkar som att M nappat på. Trots det lappkast partiet gjort i flyktingfrågan, har jag inte sett eller hört ordet rasister nämnas, vilket är märkligt. Nåja, Reinfeldt talade tydligen i egen sak, för hårdare tag mot de som kommer hit, verkar ha lockat tillbaka de som svek partiet vid senaste valet. Nu är partiet störst och SD växer inte längre. Ja, det vet vi ju inte, för opinionsundersökningar ska tas med en nypa salt.  

Men det börjar bli ont om tid för vad de gamla etablerade partierna tänker göra, för att få rätsida på vårt land. Precis som företrädare för SD har ju de också gjort bort sig, men tillsammans kan de om viljan finns, rätta till de värsta orättvisorna som skapats i vårt land. Om flyktingar tar för mycket tid och kraft och att invånarna glöms bort, kan SD trots upprepande klavertramp ses som ett bättre alternativ. Vi får inte glömma bort den låga utbildningsnivån i vårt land, det är inga raketforskare som måste övertalas och originalet smäller alltid högre än en blek kopia.

Ibland slår mig tanken att den urusla utbildningen i vårt land, beror på en långsiktig politisk taktik, att skapa en fårskock som följer ledaren oavsett i vilken riktning det bär. Det går ju inte heller för sig, att de unga blir bättre utbildade och kunnigare än de politiska makthavarna. Ja, det var bara en förflugen tanke, men visst kan det ligga någonting i det.

Det raserade förtroendet för vad våra politiker verkligen kan göra är naturligtvis oroande. Att återskapa förtroende kommer att ta många år och så lång tid har de inte på sig. Ska det hända någonting, måste det därför hända snabbt, annars riskerar vårt land att hamna i en djup kris. Riksbankschefen spädde säkert på oron ytterligare, när han befarar en ny finanskris

Visst ser verkligheten helt annorlunda ut, än vad de makthavande ens kunnat tänka sig. Läste en artikel av Stig-Olof Holm, lektor i ekologi, som skrev att en kritisk ”befolkningspuckel” hotar om cirka 50 år, innan befolkningen börjar minska i antal. En hemsk tanke dök upp i huvudet, minskningen som då börjar, kommer den att bero på att folk kommer att svälta ihjäl.

Hursomhelst är många länder i dag överbefolkade, men det hjälper inte om de flyttas runt till andra länder, eftersom det där då händer samma sak. Om artikelförfattaren har rätt, har våra politiska makthavare fel, som hävdar att vi måste bli många fler, för att kunna bevara vår välfärd.

Enligt Holm löd receptet, att för att klara en värld med någorlunda bibehållet liv under den tid till då ”puckeln” nås, bör den hållas så låg som möjligt. Det vill säga istället för att vad som sagts i vårt land att det behövs flera, kommer det att behövas färre i framtiden. Lyssnar ingen politiker på vad andra har att säga, eller anser de sig själva veta mer?

Genom den tekniska ”revolution” vi ser framför oss, kommer hundratusentals människor bli av med sina jobb. Många av dem högutbildade, men med en utbildning som tyvärr inte är gångbar i det nya högteknologiska samhälle som kommer att växa fram. Redan nu kanske de måste ses som en arbetskraftsreserv, som måste omskolas till någonting. Det skriande behovet av personal inom skola, vård och omsorg, bör därför kunna lösas med det befintliga antal invånare vi hade, före innan alla invandrare och flyktingar kom till landet.

Så har vi det där med att våra politiker klagar över att befolkningen blir äldre, men det borde inte vara någon överraskning, eftersom det hör till livet att en stor del av befolkningen blir gammal. På femtiotalet insåg dåvarande politiker att det gällde att vara förutseende, men lösningen Folkhemmet blev en flopp. Trots det betalade invånarna världens högsta skatter i tron, att de verkligen betalade för att alla skulle bli omhändertagna från vaggan till graven.

De gamla har under åren försörjt vårt land genom höga skatter (och gör så fortfarande), men inte räknat med att deras pengar skulle försnillas av de politiskt förtroendevalda. Ingen kan förklara vart pengarna tagit vägen och vad som orsakat kostnader som skapat stora hål i landets kassakista. Men som livet är utformat sker trots allt en naturlig ”avgång” som reglerar antalet gamla, men tydligen inte i tillräckligt antal.

Att allt fler blir äldre borde vi vara glada över, men inte våra politiker trots att en stor del av dem kommer att bli gamla. Men med den hand i mun ekonomi vårt land har är det inte bra, eftersom ett långt liv betyder fler år som pensionär. Man kan därför se det som att hade pensionspengarna funnits kvar, hade varken pengar eller de gamla varit något problem. Som man brukar säga, man kan inte både äta kakan och ha den kvar.

Nåja, hur ska då vårt land göra? Lösningen många ekonomer nu anser vara den enda vägen att gå, är att invånarna delar på befintliga skattepengar. Den lösningen kan inte användas i vårt land på grund av alla flyktingar som kommit hit, de kan ju inte få vara med och dela på invånarnas skattepengar. Det skulle en överväldigande majoritet vara emot.

Men ett flertal länder ligger i startgroparna, ett av dem är Finland som diskuterar införande av basinkomst på försök. Skälet till det sägs vara att bidrag i alla dess former kostar pengar. Att inte Alliansregeringen tänkte på, det när jobbskatteavdraget infördes?

Finland ligger alltså långt före vårt land, när det gäller att vara garderad inför framtiden. Motviljan mot att ta emot ett stort antal flyktingar, beror antagligen på att deras visionärer insett just det Stig-Olof Holm skrev, att ju fler att föda desto svårare för landet. Det gäller att ha rätt politiska visionärer, vem som har det kommer att visa sig i framtiden.  

Naturligtvis har den Finländska regeringen även tagit till sig skriverierna om hur intelligenta maskiner, inom en snar framtid kommer att orsaka att oroväckande många, kommer att bli av med sina jobb. Att tro något annat skulle vara rent ut sagt idiotiskt. Frågan är inte om det kommer att hända, utan hur snart. Från början talades om att det skulle hända inom tjugo år, nu talas det om mindre än hälften av den tiden.

Hörde en Liberal uttala sig om att den nuvarande minskningen av arbetslösa, är den förra regeringens förtjänst. Det har tydligen kommit efter som Arboga öl, som man sa förr. Man ska aldrig ta ut någonting i förskott, uppgången kan vara en tillfällighet. Det är inte våra stora industrier som ökar sina personalstyrkor, tvärtom ser man tecken på att de kommer att göra sig av med folk.  
 
På något sätt ser man likheter mellan den just nu blomstrande ekonomin och en gammal bil, när den går som bäst är det inte långt kvar innan den lägger av. Våra politiska makthavare borde vara försiktiga med applåderna över den ekonomiska tillväxten och istället börja oroa sig över vad som händer när ”föreställningen” är slut och ridån gått ner. Det är nu det är dags att oroas över, vad som händer när dansen runt guldkalven är över. Vem vet när en ny finanskris slår till.