De etablerade partierna trodde
knappast, att de genom decemberöverenskommelsen, skulle reta upp så många.
Antagligen resonerade de som så, att folk begriper inte vad det här handlar om.
Men det är just vad de gör och anser att de sista resterna av vår så omtalade
demokrati sopats bort. Om våra politiker tror att de jobbar i en
"skyddad" verkstad har de alldeles fel.
Vad det handlar om är ju att ett
parti som bara lyckats locka några ynka procent av väljarna, kan ställa till
det för en majoritet av invånarna. Det varnades för att blockbildningar var en
fara för vår demokrati och olyckskorparna fick rätt, för det vi nu har, har
ingenting med demokrati att göra. Enda lösningen verkar vara att höja
Riksdagsspärren till minst sju procent.
Det skulle sätta press på alla
partier att anstränga sig med förslag som förbättrar för alla invånare, inte
bara medelklass och höginkomsttagare. Man får en känsla av att dessa båda
grupper har stort inflytande på våra politiker. En anledning kan vara att många av våra
politiker lönemässigt tillhör medelklassen och en betydande del av dem måste ses som höginkomsttagare. Det väcker misstanken att den egna
plånbok spelar roll vid beslut.
Hörde en säga att det verkar som
om vårt land är minst sagt instabilt just nu. Jodå, det är många som oroar sig
för att det hela ska braka ihop. Men kan det bli annat när vårt land nu styrs
av ett parti som över sjuttio procent inte vill ska ha regeringsmakten. När
detta parti dessutom har en samarbetspartner som runt nittiofyra procent av
invånarna inte vill ska ha någon makt alls, förstår man problemet bättre.
Det här att de politiska
partierna har svårt att locka sympatisörer beror naturligtvis på någonting. För
svenska folket är det viktigast att en regering tar tag i det som rör
invånarna, skola, vård och omsorg. Försämringar för pensionärer, sjuka och
arbetslösa måste rättas till, annars väntar enorma problem för de etablerade
partierna. Faktum är att det inte finns ekonomiskt utrymme för någonting annat,
därför måste dessa viktiga saker prioriteras. Något som definitivt rubbar
förtroende för våra politiker är när politiska lösningar läggs fram, men de
flesta ser att inte de kommer att fungera.
Som det här med jobb exempelvis,
detta märkliga tunnelseende hos våra politiker som gör att de inte ser ett
skvatt av det som händer vid sidan om den fastlagda politiska vägen. De ser
inte folk som står och viftar med varningsflaggor att vägen tar slut lite
längre fram så det gäller att bromsa. Finns det andra vägar att gå, än att
tvinga folk i arbete för att försöka bekämpa den usla arbetslöshetsstatistiken?
Det är ett bra tag sedan jag var
inne på tankegången att alla oroligheter kan leda till ett världskrig. Många
tecken tyder på att oroligheter utöver de som redan pågår för fullt, kan blossa
upp lite här och var. Anledningen är att det inte finns någon stabiliserande
faktor att räkna med, de insatser som görs kan mest liknas vid
brandkårsutryckningar.
Vad man kan förstå beror de
flesta oroligheter på orättvisor och att gammalt och nytt kolliderat. Många
länder med lagar och styrelsesätt som inte hör hemma i modern tid, har klätts
av genom de nya tekniker som står till buds. I många av dessa länder känner sig
både ledare, prästerskap och männen hotade och använder grottmänniskors
tänkande. Det kommer att ta tid innan människorna inser att de håller på att
förgöra sig själva.
Efter alla åtgärder för att
förhindra en global uppvärmning med åtföljande katastrofer, har människan fått
betala ett dyrt pris men inte fått någonting tillbaka. Samtidigt börjar vi nu
se effekterna efter skövlingar av regnskogarna, naturens eget reningsverk. Det
har fått Moder Natur att få fnatt. Ingen blir längre klok på hur vindarna
blåser, inte heller på hur vädret ska bli. Människan har helt enkelt gått ett
steg för långt på grund av girighet, vilket nu slår tillbaka med oanad kraft.
Med regeringar som kaxigt säger
att det här fixar vi men det blir pannkaka av alltihop, börjar människor ta
saken i egna händer för att få det rätt. Tyvärr blir det för det mesta alldeles
åt helsike och det hela blir ännu värre. Kanske är det meningen att nästan allt
liv ska gå samma väg som de väldiga dinosaurierna en gång gjorde för att kunna
börja på ny kula. Det ser inte bättre ut.
Men visst är det märkligt att när
allting borde bli bättre, blir det mesta bara sämre. Med de hjälpmedel som
finns borde dagens ungdom kunna lära sig betydligt mer än tidigare
generationer. Vad beror det på att det inte är så? Kan det vara så att det
finns en rädsla hos de politiska makthavarna att de unga med mer kunskap kan
utgöra ett hot mot det politiskt uppbyggda maktsystemet? Att våra politiker av
den anledningen helt enkelt saboterat skolan ...?
Resultatet av det som kallats
flumskolan visar sig tyvärr även hos våra politiker. Man kan fundera över vad
Romson fått för utbildning, men klampa i klaveret kan hon både när det gäller brunkol
och båtflyktingar. Man kan förstå varför partiet tappar sympatisörer, när inte
ens de som leder partiet vet vad de håller på med.
Jag full förståelse för att våra
ledande politiker har svårt att förstå vad som händer i vårt land, i deras
värld ska det som nu händer, inte kunna hända. Allt är uppbyggt på en teori om att
ju fler som arbetar, desto bättre får vi. Under många år har vårt land haft
svårt med att skapa nya hållbara jobb,
så det har gällt att hålla de arbetslösa sysselsatta till dess våra
industrier kan anställa igen. Men det finns ingen hejd på motgångarna, för nu hotar dessutom de nya tekniker som redan
börjat tas i bruk, att få de traditionella jobben att försvinna. Ingen vet ens
vad det blir för jobb som kommer att finnas kvar.
Med politiker som sitter fast i
gammalt tänkande och de nya högteknologiska värld som är på väg att formas och
som de inte förstår, kan vi förvänta oss kaos. Vårt land leds inte av personer
med superhjärnor precis, utan helt vanliga människor. Dessa förtroendevalda ska
hantera invånarnas miljarder och förvalta dem på bästa sätt. Minst sagt
märkligt eftersom det är en uppgift som kräver både hög utbildning, kunskap om och
erfarenhet av att hantera pengar.
Eftersom det är komplicerat och siffror
svåra att förstå sig på, har politikernas beslutsfattande förenklats genom att
allt presenteras i staplar och tårtbitar. Vad våra politiker fått lära sig är att det röda
inte är bra, vilket ger slutsatsen att mera pengar måste komma in för att få balans i det
hela. Men att åtgärder för att få staplarna och tårtbitarna i balans kan ställa
till det rejält har de svårt att förstå.
Den förändringens vind som fått allt fler att omvärdera vad de håller på med, kommer också att påverka hela
det politiskt skapade kontrollsystemet. Många som har sitt arbete inom de offentliga verksamheterna börjar ifrågasätta det arbete de tvingas utföra. De har insett att vårt land har ett kontrollsystem som visat sig sakna all form av organisation, vilket fått bland andra generaldirektörer att ta sig friheter, som de politiska makthavarna inte vet hur de ska hantera.
Som en röd tråd kan man följa orsaken till de kriser som uppstått i vårt land. Det man kan se är att snålheten bedrar
visheten, vilket orsakat krisen inom inte minst vården och skolan. Det
har sparats in på fel saker i vårt land i många år och resultatet av det kan
alla nu se. Inte förvånande erbjuds nu sjuksköterskor en
månadslön extra för att skjuta på sina semestrar, men vad händer när de tar ut
sin semester i höst? Det finns knappast fler sjuksköterskor att täcka upp med redan då.
Man får se det som att de politiska ledningarna handlat under press och besluten därför panikartade.Tanken med erbjudandet var kanske god, men ändå blev det fel. Undersköterskor och biträden känner sig nu naturligtvis
orättvist behandlade, är de inte värda någonting? Hur de politiska ledningarna inom landstingen tänker är för många en gåta. Jag har därför full förståelse för
alla de som flytt från vårdyrkena inom landstingen och skolan, trots att de sagt sig älska sina jobb. Men
hälsan är ändå viktigast för allt fler, vi har ju bara ett liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar