Jag har tagit mig tid att prata
med unga för mig totalt okända människor. Det är faktiskt lättare än man tror
att få kontakt. Vad som helst kan bli till en öppning som får många att prata
av sig det som trycker och stressar dem i deras vardag. För de allra flesta är
det lättare att anförtro en obekant än närstående.
Ett problem som tycks vara
vanligt bland de unga är, att de hela tiden känner det som att de måste anpassa
sig till hur de ska vara. Vad som förväntas av dem. Första gången jag hörde det
slog det mig, grubblar verkligen unga människor på en sådan sak? Tydligen gör
de det, för jag har hört flera säga samma sak.
Men var har de lärt sig att de
måste vara nyttiga medborgare som styrs av andras vilja och inte sina egna? Man
kan börja fundera över om det barn lär sig för livet, istället är en hjärntvätt
för att bli nyttiga för det politiskt uppbyggda samhället. Tydligen har vi nått
så långt att invånarna är till för samhället, inte att samhället är till för
invånarna och deras behov.
Det skrämmande är att det hela
börjar i tidig ålder med att det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli.
Eller hur ska man se på att det som en gång var dagis där barnen fick leka och
vara barn, nu fungerar som en preparering inför den vanliga skolgången. Borde
normalt sett ge dagens barn ett betydande försprång mot tidigare, men så är det
ju inte. Trots den tidiga starten upptäcker lärare i högstadiet att skrämmande
många elever inte ens kan läsa och skriva. Hur kan det vara möjligt?
I vårt land fördöms barnarbete,
ändå tvingas barnen redan i tidig ålder att inte längre vara barn. De tvingas
upp i ottan och skjutsas till dagis där det sedan är full fart hela dagen. Men
barnen lär sig att umgås och blir på det viset sociala hörde jag en politiker säga. Lära genom
att leka måste ske i de former våra politiker fastställt, det är ju hur
vansinnigt som helst.
Vad som hänt (och fortfarande
händer) i vårt land är, att alldeles för många barn slås ut redan i tidig ålder och ett skrämmande stort antal blir mobbade av sina "kamrater". De som mobbas passar helt enkelt in i det de
övriga barnen fått lära sig hur man ska vara, de mobbade barnen är annorlunda
på något sätt.
För mig bevisar det att man inte
kan utgå från att alla har samma förutsättningar, som tyvärr våra så kallade
förtroendevalda tydligen tror av ren slöhet. Man kan inte ha ramar i vilka barnen ska passa
in, eftersom verkligheten är att alla föds med olika förutsättningar. Det finns
stora ytor utanför ramarna som går att använda med lite uppfinningsrikedom. Med
det menar jag att det vore klokt om förskollärare flyttas upp till bli småskollärare
(som det är ont om) och låta barnen leka på dagis, till dess de är skolmogna vid sju års ålder.
Många är inte skolmogna ens vid den åldern.
Det finns tre saker som är
viktigt för alla och som behövs i vuxenlivet, det är att kunna läsa, skriva och
räkna. För en majoritet av eleverna räcker det att lära sig grunderna i att
lägga ihop och dra ifrån summor, helst ska barnen lära sig att göra det i
huvudet. Det finns många politiker som inte kan det. Nåja, hur det än är, är det fler som inte har fallenhet för och
intelligens nog att gå vidare till högre studier än de som har det.
Det arbetsliv som väntar (om det
finns något) för ungdomarna har inga likheter med hur det en gång var. Men för
de som lyckas få ett serveringsjobb, låglönejobb på hamburgerbarer m.m. är
det viktigt att kunna multiplicera och dividera. Att kunna dessa saker är alltså
användbart i livet, ungdomarna har en grund att stå på. Sedan är det upp till
dem själva om de vill lära sig mera.
Men om man utgår från att alla
måste lära sig läsa, skriva och räkna, lämnar det fältet öppet för eleverna att
själva välja det de är intresserade av. Grundämnena är så viktiga, att ingen
ska kunna slinka igenom skoltiden utan att kunna dessa saker. Men för att det
ska kunna vara möjligt är därför lärarna viktiga, för att kunna lotsa igenom
även de med ärvda svårigheter.
Våra politiker har verkligen
lyckats skapa en mall som gjort att eleverna ska bestå av en grå massa där ingen
ska kunna mer än den andra. Att många gör det i alla fall har skapat en obalans
som fört oss fram till det vi har i dag, kunskapsnivån när det gäller snittet
av elevernas kunnande har sjunkit. Den som tror att tidig betygsättning ska
räta upp det hela måste ses som rent önsketänkande.
Man kan se på skolan som de
knattelag och knatteligor som finns inom idrotten. Många föreningar har flera
lag i samma åldersgrupp. I vilket lag ungdomarna hamnar beror på de anlag som
finns, det sporrar en del att träna flitigare, andra är nöjda med att få vara
en del av gemenskapen. Avundsjukan utvecklas först senare med hjälp av
föräldrarna, men det är en annan historia.
Tyvärr måste utbildningen följa
samma mönster som inom idrotten, det är dit vår fantastiska tekniska utveckling
fört oss. Men eftersom alla inte har samma förutsättningar ska det vara lärarnas
ansvar, att se till att eleverna får den utbildning de kan ta till sig. I en
tid då eleverna använder läsplattor finns allt de behöver och vill veta mera
om på nätet. Med dagens teknik (som kommer att vara ännu mer avancerad om något
år), kommer det att ersätta gammal mossig kurslitteratur. Att eleverna lär sig hitta rätt information och inte en tillrättalagd "sanning" om
saker och ting, är ju inte helt fel.
Det är just möjligheten att med
några knapptryckningar ta reda på fakta istället för det våra politiker har att
säga, som skapat misstroendet mot våra politiska makthavare. Det går inte
längre att försöka dölja saker för invånarna, alla försök avslöjas på kort tid.
Det betyder att det gamla sättet att föra fram politiska budskap inte fungerar
längre, det krävs att det uträttas någonting så att invånarna ser resultatet.
Och resultat vill en ökande
skaran av människor se när det gäller tiggare och flyktingar som blivit allt
vanligare för invånarna på små orter. Man hör människor säga att visst är det
synd om alla dessa människor, men det finns många gamla både släktingar och
bekanta som lever under bedrövliga förhållanden. Varför ömmar inte de så
kallade förtroendevalda för dessa människor som slitit ett helt liv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar