Livet är en gåva till oss själva och inte för andra.

Det var definitivt inte meningen att skriva någonting idag. Varför det här dök upp i mitt huvud vet jag inte. Men omedvetet matas man varje dag med artiklar och inlägg på nätet som lagras i bakhuvudet för att sedan osökt dyka upp när man minst anar det. Det som slog mig var att det kanske bara är jag och politiker med huvudet på skaft, som märkt, att svenska folket blivit obstinata mot allt vad våra politiker säger. Även auktoriteter av alla de slag får en släng av sleven.

Att landets invånare blir allt svårare att styra i en viss riktning, har våra politiska partier fått erfara. Ägarna till pappersridningarna har gjort samma misstag som våra politiker. De frågade inte sina prenumeranter om de var villiga att betala för en digital upplaga. Istället sjösattes den, trots vissheten att en stor del av prenumeranterna, inte skulle kunna läsa den digitala upplagan. Förstår inte vitsen med att satsa på en digital tidning, om man bortser från att tryckningskostnader och distribution kostar pengar.  

Vad tidningsledningarna inte räknat med var, att en dagstidning är någonting de flesta äldre växt upp med och fortsatt läsa av gammal vana. Antagligen enbart på grund av känslan att hålla den i händerna och bläddra i den till morgonkaffet, för läsvärdet har varit uselt i flera år. Det kanske inte märks så bra i den digitala upplagan, eftersom ingen egentligen läser en tidning på datorn, klösplattan eller telefonen, det bara bläddras runt efter någonting intressant.

Den första smällen har de lokala landsortstidningarna fått ta, många gamla trogna prenumeranter fick nog, när de även måste betala för den digitala upplagan. Detta trots att de varken hade dator, klösplatta eller smart telefon. Det går att komma undan tevelicensen för den som bevisligen inte har någon teve att titta på, men den möjligheten finns inte hos tidningarna. Det var ett enormt misstag.

För många äldre som sagt upp sin prenumeration var inbesparingen nödvändig, för fattigpensionärer är tre hundra i månaden mycket pengar. Nu har de lärt sig använda text teve för att se nyheter och att prata med bekanta för att få de lokala. Djungeltelegrafen har börjat fungera igen och dödsfallen diskuterats innan tidningarna fått in dödsannonserna. När de som haft svårt att säga upp sin tidning får höra att det går att leva utan den, vad blir då kvar?

Genom barn och vänner har de äldre fått tips om att den fasta telefonen kan ersättas med en billig enkel mobiltelefon, vilket ger ytterligare pengar att hämta. Fastpris att ringa till alla nät har gjort att även den dyra fasta telefonen kunnat sägas upp, vilket innebär en besparing på runt hundralappen. Men det bästa av allt, de gamla kan ha telefonen med sig överallt, till och med när de lämnar sin bostad.

Vad som är möjligt att spara pengar på, har spridits bland de äldre, vilket många företag kommer att märka. Höjs inte pensionerna måste det snålas in på någonting och det är många äldre som tvingas snåla i vårt land och det lärde de sig redan som barn. Naturligtvis kommer det att påverka konsumtionen, för många bäckar små ... Ja, ni förstår vad jag menar.

Det har skapats ett märkligt samhälle, där hög konsumtion är ett måste för att hålla den ekonomiska tillväxten vid liv. Men de senaste åren har vissa grupper fått svårigheter att konsumera, en av dessa grupper har växt mer än beräknat. Vad de politiska beslutsfattarna inte alls räknat med var, att både de korta och långa sjukskrivningarna skulle öka så kraftigt. Det skulle ju inte kunna hända när de hårdare reglerna och försämringen av sjukpenningen infördes, det skulle bara skrämma skiten ur alla simulanter.

Naturligtvis har någon tänkt fel och inte räknat med att försämringarna kunde skapa riktigt sjuka människor. De som nu blivit (och blir) sjuka, blir det på grund av att både kroppen och "knoppen" inte klarar av den press och stress många utsätts för på sina arbeten. Orsaken till att det gått så långt, har varit rädslan för att bli sjuk och få svårt att betala sin räkningar på en usel sjukpenning. Därför har ett stort antal människor fortsatt jobba, trots att de inte varit fullt friska. Det växande antalet "offer" för ett helt vansinnigt politiskt beslut, kommer att påverka konsumtionen.

Tyvärr blir det så här när de politiska beslutsfattarna försöker styra invånarna, det blir fel och väcker både vrede och sorg. Man tycker att våra politiker borde tagit lärdom av senaste valet, man vinner inga anhängare med förslag som inte är förankrade hos invånarna. Det har blivit så att våra politiker diskuterar helt andra saker, än de som är viktiga och intressanta för invånarna.

Ute på stan pratas det om hur pensionärer behandlas. Åldringsvården är någonting som oroar många ensamma äldre, som märker att de snart inte kan klara sig själva. De vet att det drabbar dem både ekonomiskt och även på andra sätt. Men även bland de yngre diskuteras det flitigt att om vad som händer när någon råkat bli sjuk, hur hårt det slår mot privatekonomin. Sådana här saker sprids och gör ibland till och med en höna av en fjäder. Oavsett om ryktena kryddas eller inte, når det personliga budskapet fram och sprids till allt fler.

Det här skapar problem för de politiska företrädarna som säger en sak, men folk har hört en helt annan version. Naturligtvis tror de flesta mer på vad vänner och bekanta sagt än politiker, vilket undergräver förtroendet. Man kan säga att våra politiker faller på eget grepp, de har numera lika svårt att försvara sina ståndpunkter, som invånarna har att försvara sig mot politiska beslut.

I en tid då det pratas om robotisering och intelligenta maskiner som kommer att ta över, känns det som om det inte kan komma en dag för tidigt. Dagens människor lever sina liv som robotar i inrutade liv som består av arbete, följt av mera arbete i hemmet fram till läggdags. Sömn behövs för att orka med en ny dag, men allt fler har problem med sömnen.

Jean-Jacoues Rousseau skrev för länge sedan: Akta dig för robotlivet. Vakta på din livsföring och på dig själv så att din vardag inte automatiseras. Bryt med slentrian som blir dig övermäktig. Kloka ord som kanske först nu fallit i god jord. Kanske har vi nu nått den punkt då människor insett att de inte längre har ett eget liv, utan ett inrutat de själva inte haft kraft att bryta sig ur.

Det nöter på människans psyke att tvingas leva ett liv som de själva inte vill ha, istället för ett de en gång drömt om att få. Kanske är det ur den känslan det växt fram, att människor vill ha en förändring till ett friare liv och inte styras av andra. Livet är ju trots allt en gåva till oss själva och inte för andra.