Dags att oroa oss för vårt land, istället för miljön.

Det är 1:a Maj och som vanligt höll jag på att säga, har vädrets makter inte varit nådigt. Blåsigt och kallt och vissa platser har fått regn. Kanske vilar det en förbannelse över den forna stora arbetarrörelsen.

Jag har varit med så länge att jag minns folkmassorna på 1:a Maj tågen på fyrtio och femtiotalet. Men redan i slutet på sextiotalet började folk fundera över vilka plakaten vände sig emot. Vi hade då varit en enpartistat i många år och Socialdemokraterna höll i alla trådar, men det gick inte längre framåt utan bakåt med landet. Tron på Socialdemokraternas sätt att regera landet sviktade betänkligt efter hand.

Och så har det fortsatt, men de platser där Socialdemokratin varit stark, har arbetslösheten bitit sig fast och kommunerna hamnat i skottgluggen för skandaler och att vara företagsfientliga. Partiet har  inte passat in i den förändring som tvingats på oss från omvärlden och har inte klarat av att förnya sig och anpassat sig till verkligheten.

Fortfarande vilar de gamla ledarnas ande över partiet och tyvärr finns fortfarande gamlingar kvar som har inflytande över partiets förda politik. Det de gamla ledarna en gång gjorde är historia och hände i en tid då vi fortfarande levde i ett industrisamhälle, där utvecklingen skedde fem år i taget. Numera tar utvecklingen sjumilakliv varje år och det gäller att vara på alerten för att hinna med.

Att Stefan Löfvén nu har det näst lägsta väljarstödet av partiets tidigare ledare, är därför inte någon sensation. Det är inte bara hans egen framtoning och beslut som är avgörande, utan också företrädare för partiet ute i landet som försvagar hans ställning. På många platser ute i landet gick partiet bakåt vid valet, men klamrar sig ändå kvar vid makten. Det har retat gallfebern på många, inte minst de gamla.

Problemet med Socialdemokratin är att de gamla trogna väljarna är på väg att dö ut i ordets rätta bemärkelse. Massvis med människor som röstat som föräldrarna och som de själva alltid har gjort försvinner för varje år.  Den bas som burit upp partiet trots ständigt svikna vallöften har tunnats ut och är på väg att försvinna. Vad som finns kvar är de som kunnat dra nytta av partiet och fortfarande kan göra det.

Det kanske största misstaget är ändå samarbetet med MP, ett parti som talar för storstädernas invånare och som fördyrar för de som bor på landsbygden och håller landskapen öppna. Vår miljö skulle må mycket bättre om människorna gjorde det, att rädda vår miljö har därför börjat i helt fel ända.

Vad vi fått i vårt land är politiska partier som alla talar för sin vattvälling, den som känns mest välsmakande får rösterna. Den soppa allt fler tycker är smakligast får inte serveras, vilket naturligtvis retar upp ännu fler. Men den politiska korrektheten håller på att krackelera och invasionen av tiggare börjar nu diskuteras. Bilder av kåkstäder som växt upp lite här och var i landet hittar till och med utomlands, det ger en helt annan bild av vårt land än den våra politiker målat upp.

Det här är ett problem för de gamla etablerade partierna som spjärnat emot att ens diskutera vad  de öppna gränserna för EU medborgare kan innebära. Det räcker inte att de ansvariga inte vet hur de ska göra med alla ankommande flyktingar, nu har de fått tusentals tiggare på halsen också.

När man i det läget får höra våra finansminister säga att det viktigaste för landet är jobben, jobben och jobben, måste man börja fundera över vad vi har för regering. Om den verkligen vet vad den talar om. Att fånga upp de ungdomar som hamnat i en gråzon på grund av att ingen tidigare brytt sig om dem är inte det lättaste. Att dessutom få dem att jobba med påhittade jobb är dömt att misslyckas.

Varför inte istället ge alla dessa en månadspeng, en klapp i ryggen och lycka till att hitta ett jobb. Eller varför inte låta dem odla sina intressen som kan ge inkomster på sikt? Det finns säkert bättre förslag, men knappast sämre än de regeringen har att komma med. Det är dags att oroa oss mer för vad som kommer att hända med vårt land, än vad som kommer att hända med vår miljö.