Vårt land verkar ha blivit ett dårarnas paradis.

Vädret bestämmer i hög grad det jag tar mig för med om dagarna. Den period vi nu är inne i känns inte bra, det är för kallt och regnigt. Humöret påverkas och inte blir det bättre av det som händer i vårt land. Att det inte bara är vädret som påverkar humöret fick mig att slå på datorn och skriva ner det som fick adrenalinet att flöda.

Det som tynger människor allra mest är vardagsproblem, läste jag som flyktigast för ett tag sedan. Jag har grubblat på det lite till och från, vardagsproblem är knappast någonting man medvetet tänker på, de finns bara där. Ändå är det massvis med beslut som måste fattas under en dag, många av dem oförutsedda andra har vi skjutit framför oss till dess vi tvingas ta itu med dem.

Det är först nu som man börjat titta närmare på om människan har sin begränsning, när det gäller vad psyket klarar av. Anledningen är naturligtvis de alarmerande sjukskrivningarna på grund av psykiska problem. Vad beror det på att människor bryts ner mentalt, har det blivit för mycket av någonting, eller av allting? Kanske det, för en enkel förklaring jag hittat, hänvisade till det gamla uttrycket om droppen som urholkar stenen, att ett ständigt nötande på psyket är orsaken.

Det är ju fruktansvärt om vår moderna värld och sättet vi lever, nöter ut människors psyke. Vem tjänar på det? Inte landets regering i alla fall, om de tvingas anpassa samhället efter allt fler sjuka människor. Men förlorarna är ändå de människor som drabbas och får sina liv förstörda. Varför inga politiska visionärer sett att detta kunde hända, visar att politiska vägar inte är de bästa, de når sällan eller aldrig ända fram.

Händer det för många negativa saker i vårt land? Håller våra politiker på och tjafsar om helt fel saker? Kanske det, för senast nu på morgonen hamnade jag i ett gäng gubbar som ivrigt diskuterade vårt samhälles förfall. Det är alla dessa "kramare" av alla de slag som är på väg att göra Sverige till ett dårarnas paradis, var det en som sa. Att det läggs miljontals kronor på att rädda utrotningshotade rovdjur exempelvis, när det finns viktigare saker som är på väg att utrotas. Man kan fråga sig vad som är viktigast att rädda, djur eller människor.

Upprinnelsen till diskussionen var att våra mjölkbönder är på väg att försvinna. Våra politiker har glömt bort att samhället är till för invånarna och att i möjligaste mån skydda dem. Att våra politiker haft en märklig strategi för att få ett hållbart samhälle, vittnar inte minst att det försvinner en mjölkbonde varje dag. Vansinniga regler, skatter och avgifter gör att producenterna av mjölk, de som tagit riskerna genom modernisering och utökning av sina besättningar för att överleva, belönas med att tvingas lägga ner tack vare oförstående politiker.

Varje förlorad mjölkbonde försvagar vårt lands möjlighet att vara självförsörjande på mjölkprodukter, vilket får oerhörda konsekvenser på sikt. Våra politiker har sett bönderna som företag, vilket är helt fel. De är människor som sysslar med det de älskar och därför fortsatt, trotts alla motigheter och arbete sju dagar i veckan året om. Att vara bonde är en livsstil som i de flesta fall gått i arv, många av dem kan inte tänka sig ett inrutat liv som anställd.

Många av de bönder som nu tvingas lägga ner har stora lån, vilket kommer att innebära många mänskliga tragedier. Köpare till fastigheterna finns alltid, men vad kommer köparna att göra med de uppodlade arealerna? Köpare kommer knappast att stå i kö för att bli nya mjölkbönder. Det känns sorgligt att politiska beslut, kan ställa till med någonting så katastrofalt.

Det här får människor att tänka. Alla har sett uppmaningar om att köpa svenskt, trots att priserna varit högre än för importerade varor. Varför denna uppmaning? Det är inte invånarnas ansvar att hålla av våra bönders producerade varor under armarna genom att betala mera, det är de politiska makthavarnas, som ska se till att de kan konkurrera med andra länder på samma villkor.

Såg att OECD i sin prognos tippat att den ekonomiska tillväxten i vårt land kommer att bli bättre än väntat. Vi är alla medvetna om att prognoser och utfall inte är samma sak, det behövs inte så mycket för att prognoser ska slå fel. Jag har inte sett någon expert som kommit med varningssignaler om att våra mjölkbönderna riskerade att försvinna. Möjligtvis kan det ha nämnts någonting i syfte att få folk att köpa svenska varor, men det har i så fall gått mig förbi.

Ändå är det lite förvånande att mjölkbönderna kommit i kläm, eftersom priserna på mjölkprodukter stigit kraftigt senaste året. De tycks inte ha fått någonting av prishöjningarna, trots att deras kostnader ökat. Det är staten som bär ansvaret för det som nu händer, men tydligen haft god hjälp att stjälpa mjölkbönderna av Arla.

Det verkligt skrämmande är att vår miljö tycks vara viktigare än landets bönder. Uppmaningen att vi ska äta mindre kött för miljöns skull har vi hört från miljöfanatiker. Det leder bara till att våra köttproducerande bönder slås ut och det kan väl knappast vara meningen. Men genom politiska beslut, ser det ut som om hela bondenäringen kan slås ut i vårt land. Det i en tid då inte bara vårt land utan också länder i vår omgivning, står inför en förändring som idag är omöjlig att förutspå.

Man saknar inte kon förrän båset är tomt är ett gammalt talesätt. Naturligtvis kommer alla de mjölkbönder som nu tvingas lägga ner sina jordbruk, att lämna ett stort tomrum efter sig. Vad de ska göra i framtiden är också ovisst, trots de allsidiga kunskaper de har. Omställningen från att själv bestämma över sina arbetstider kommer att bli svår för många. De har jobbar så länge det behövs för att bli klar med sina dagsverken och det blir för det mesta inte åtta timmars arbetsdagar.

Mjölkbönderna är ett utmärkt exempel på hur vårt samhälle förändrats till att alla måste vara lönsamma. Enda möjligheten har varit att öka besättningarna för att producerat mera mjölk, vilket lett till sjunkande ersättning istället för bättre lönsamhet. Priset på en vara har med tillgång och efterfrågan att göra, det är problemet med att producera mera.

Genom det kontrollsystem som finns har staten kunnat se att omsättningen ökat, vilket setts som utrymme för att kunna belägga bönderna med nya avgifter på både det ena och andra. Man kan säga att myndigheterna tvingat bönderna fram till den ohållbara situation de nu befinner sig i.

Nu är det bara att vänta och se hur det här påverkar de verksamheter som försett bönderna med maskiner, utsäde, tillskottsfoder, gödningsmedel mm. Det här kommer att påverka betydligt fler än de bönder som tvingas lägga ner sina jordbruk. Men det kommer vi att se först när röken lagt sig och det är möjligt att överblicka skadornas omfattning. Vårt land verkar ha blivit ett dårarnas paradis.