När någonting blir ojämnt fördelat, händer det oundvikliga.

Många ställer sig säkert frågande till, det erkänt skickliga ekonomer började tala och skriva artiklar om, nämligen inkomstfördelning. Det lilla vi vet om utvecklingen mot ett samhälle där superintelligenta datorer och robotisering tar över arbetsuppgifter, är bara att det kommer att hända runt tjugo år framåt i tiden. Antagligen kommer det att ske långt tidigare, vilket de här ekonomerna förmodligen har information om och insett vidden av.

Förenklat går inkomstfördelning ut på, att alla måste ha en viss summa för att kunna både överleva och konsumera nödvändiga varor. Tydligen börjar producenter av varor som kan räknas som nödvändiga, se en minskning som är oroande. Det ligger alltså i dessa företags intresse, att alla ska ha pengar för att kunna köpa deras varor. Med andra ord handlar det inte om välgörenhet, utan många större producenters överlevnad.

På sätt och vis liknar det här miljörörelsernas utveckling till att kunna sätta press på regeringar. Men istället för att komma med hot om kommande katastrofer, presenteras redan nu eventuella lösningar att robotarna och intelligenta maskinerna ska beskattas, precis som människorna görs idag. Det blir ändå billigare än de pålagor som drabbar företagen genom de avgifter som är lagstadgade för anställd personal.

   

Det finns mäktiga intressen bakom de ekonomer som nu sitter och räknar på för- och nackdelar med inkomstfördelning. Upplägget kommer att följa det som gjort regeringar miljömedvetna, eller snarare fått dem att se möjligheten att få en del av kakan. Nästa steg vad gäller inkomstfördelning blir därför antagligen, att fristående samhällsforskare, får välbetalda uppdrag att presentera rapporter om hur inkomstfördelning påverkar människors hälsa och samhällen. De försök i liten skala som gjorts, har gett positivt utfall på människors hälsa och välbefinnande. Vad jag kan förstå får motståndarna väldigt svårt att komma med några motargument, när det här blir allvar och inte bara någonting som kan hända..

Vad det här handlar om är ju någonting som kan locka en förödande majoritet av människor som ser fördelarna. Vem säger nej till ekonomisk grundtrygghet och större frihet att kunna påverka sina levnadsvillkor. Att inte tvingas till lönearbete för att överleva, vänder upp och ner på inte minst de politiska makthavarnas tänkande. Från att vara den som bestämmer, måste de börja stryka sina väljare medhårs, för att de få som blir kvar ska få behålla sina förtroendeuppdrag. För mig låter det som om vår demokrati kan återupprättas.

Även om det här med inkomstfördelning inte kommit fram till konkreta lösningar, har flera länder redan insett att det antagligen blir en nödvändighet för länderna att överleva. För vår del skulle problemet med alla invandrare och flyktingar som kommit hit (och fortsätter att komma) ställa till det. Hur gör man med dem? Vi kan inte ha en politik med riktlinjer som inte sträcker sig längre än näsan räcker.

Om flera länder bestämmer sig för (eller helt enkelt tvingas till) att införa inkomstfördelning genom införandet av Basinkomst, kommer det att påverka även vårt land. En så självklar sak som vårt lands självhushållning kommer att bli oerhört viktig. För att återställa vår självhushållning kommer det att behövas mycket folk för att kunna bygga upp, det som rivits ner genom politiska beslut. Och det är ju jobb våra politiker mest pratar om, även om de inte tänkt sig att de kan växa fram på det här sättet.

Jobb som växer fram ur det egna intresset och inte vinstsyfte, visar sig ofta bli lönsamt på sikt. Svensk musik är ett exempel, programmerare av dataspel och appar ett annat. Vårt land har även exporterat många världsstjärnor inom olika idrotter, vilket visar vad som händer när människor följt sin egen väg, inte den politiskt utstakade. Våra politiker har knappast ägnat dem någon uppmärksamhet förrän de blivit berömda.

Många sliter precis lika hårt för sin lön, som de som lyckats skapa en inkomst genom att utnyttja sina talang för någonting som kan anses vara medfött. Vad har vårt land förlorat på att dolda talanger tvingats jobba för att leva, istället för att lägga ner lika mycket tid på att utveckla sina talanger? Med den stora ungdomsarbetslöshet vi haft i många år, har jag svårt att förstå varför den frågan aldrig varit aktuell i vårt land. Det vansinniga i att det krävs en motprestation i form av ett sysselsättningsarbete för att få ersättning, dödar all kreativitet.

Läste förresten att ingen bör jobba mer än några timmar om dagen. Flera experter har kommit fram till att det nog inte är så dumt, vi jobbar för länge och för mycket med saker som en maskin klarar bättre. Många av dessa jobb sliter på både människors kroppar och psyken. Men det inlärda att tänka arbete istället för livskvalitet blir svår att bryta ner, men det är nödvändigt.

Det som den moderna människan saknar har någon kommit fram till är harmoni, istället stressas människor till att bli levande krutdurkar, som kan explodera för det allra minsta. Vi tänker inte så mycket på det, men utöver lönearbetet måste det uträttas en massa saker för att våra liv ska fungera. Det gör att "arbetsdagarna" blir långa och många får skuldkänslor av att inte ha hunnit med allt som "måste" göras. Människan klarar i längden inte av alla "måste", vi behöver tid att gå ner i varv och ladda batterierna.

Hela vår värld är uppbyggd på att tänk inte, utan kör på bara. Orsaken till det tänkandet kommer från de politiska företrädarna, som tagit på sig ansvaret att tänka åt invånarna. Om det nya tänkandet sprider sig, blir det svårt att övertyga invånarna om, att politiska företrädare behövs. Invånarna har själva tid att tänka hur de vill leva sina liv och försöka göra någonting åt det.

Egentligen är det fascinerande att ett samhälle kan växa fram där ett lönearbete och pengarna inte är viktigast, det är hur vi mår och kan leva våra liv. Att samhällen formas efter invånarnas behov, inte hur andra tycker att vi ska ha. Vår miljö skulle må betydligt bättre, tänk bara alla fordon som måste transportera människor till och från jobbet. Närbutiker istället för stormarknader utanför stadskärnorna. Det skulle till och med kunna bli folk på gatorna dag- och kvällstid på småorter igen, kanske till och med i Sandviken.

Visst låter det som en utopi, men det går inte att slå bort hur snabbt inkomstfördelning börjat diskuteras i stor omfattning, inte minst på Facebook. Om det ligger i tiden vet jag inte, men intresset finns i många länder. Oavsett vart det här leder, är det glädjande att det händer någonting. Det är väl så att när någonting blir ojämnt fördelat, händer det oundvikliga.