Försökte senast jag skrev vara ironisk, men en bekant som
läst min blogg, förstod inte vad jag menade. Han frågade om jag verkligen menade
allvar med det jag skrivit. Ironi är tydligen svårt att förstå sig på, så långt
tänkte jag inte. Kalla det för förflugna tankar eller vad som helst, men jag
försökte samla ihop dem och påpeka det bisarra i hur vårt samhälle fungerar. Vi
har massvis med människor i landet som bara för att de blivit allvarligt sjuka
eller gamla, lever under svåra ekonomiska förhållanden.
Sjukpensionärer och fattigpensionärer behandlas som icke
önskvärda, men invandrare tas emot med öppna armar. Över tvåhundratusen av dessa sjuka och pensionärer lever under fattiggränsen. Det jag föreslog var vad
som kan liknas vid en bytesaffär, är det fullt måste det ges plats för de som
kommer och tydligen behövs. Det är där ett flyttbidrag kommer in i bilden, som kan
ge både sjuk- och ålderspensionärer möjlighet att tillbringa de sista åren i
ett varmt klimat. Jag tycker det låter rättvist, de har dessutom betalat in
dessa pengar i skatter och mer därtill under åren.
Men jag blir aldrig
klok på hur vårt land fungerar. Läste för ett tag sedan att Sveriges Kommuner
och Landsting (SKL), uppmanar sina medlemmar att höja skatterna. Tydligen
består ledningen inom SKL av totalt verklighetsfrämmande personer. Det är inte
invånarna som skall betala för de politiska misstag som gjorts, det är de personer
som utsetts att förvalta skattepengarna på bästa sätt, som måste betala för
sina felaktiga beslut. Om det betyder nedskärningar av politiska uppdrag samt
politiskt skapade jobb som måste till, är det den verklighet som måste gälla.
Jag har svårt att se varför SKL överhuvudtaget finns, både
kommuner och landsting har jurister, kommun- och landstingsdirektörer som
jobbar på lokal nivå nära verksamheterna. Man kan bara se SKL som ett bevis på
hur det politiskt uppbyggda samhället blivit överbyråkratiskt.
Har enbart de senaste veckorna läst om att det politiskt
skapade samhället, nu passerat en gräns våra politiker varit omedvetna om. Politiska
beslut går ut på hur staten ska klara finanserna, människors behov har totalt
glömts bort, de makthavande har bara tittat på den politiska styrningens
överlevnad. I den isolerade miljön med likatänkande har inte uppfattats att
invånarna förändrats till att tänka själva.
Just den politiska isoleringen har ställt till med mycket
för de gamla partierna. När SD tog sig in i Riksdagen, rannsakade inte de gamla
partierna sig själva, utan fördömde de som röstat på ett rasistiskt parti. De
vände sig med andra ord mot en stor grupp invånare, som av olika skäl röstat på
detta parti. Att de själva då uttalade sig rasistiskt var det ingen som tänkte
på, men det gjorde många förbannade. Vi är (än så länge) ett fritt land där var
och en har rätt att framföra sin åsikt eller välja parti. Men visst har försök
gjorts från politiskt håll att reducera yttrandefriheten som är så viktig för
ett lands demokrati.
Tyvärr var det länge sedan vårt land var så demokratiskt som
det framhålls från politiskt håll. Det är inte folkviljan som styr, det är det
omsorgsfullt skapade politiska maktsystemet. Personer som säger sig vara
folkvalda företrädare, är istället företrädare för sina partier och kolleger
inom politikeryrket. En sammansvetsad grupp bestående av välavlönade med
generösa förmåner som hållit varandra om ryggen i vått och torrt.
Men det var förr det. I det nya kärva politiska klimatet –
mycket tack vare SD:s osannolika framgång – har det börjat bli svårt att skydda
andras ryggar, det gäller att skydda sin egen från ”bakhåll”. När allianspartierna
både till vänster och höger, för att överleva strävar efter att gå sin egen
väg, blir därmed alla sårbara. Istället för att skapa trygghet skapar nu det
politiska läget oro som sprids bland invånarna. Om inte partierna kan enas för
invånarnas bästa i Riksdagen, varför sitter de då där?
När andra partier velar fram och tillbaka hur de ska göra,
väger det över till SD:s förmån. Många äldre säger att om de lever, kommer de att
rösta på SD nästa val, för det kan inte bli sämre. Skulle SD bli största parti kommer
en massa rutinerade avhoppare från andra partier att ansluta sig – folk som vet
hur den politiska slipstenen ska dras – och förändrar SD:s image. Var och en
sig själv närmast gäller även för politiker. Det är ju bara ett bra betalt jobb,
utan krav på utbildning för fasiken!
Nästa politiska stötesten blir säkert Basinkomst som börjat
äta sig in i folks medvetande. Daglig dags går det att läsa om hur
arbetsmarknaden kommer att förändras och det är medelklassen som kommer att
drabbas mest. Just nu är det medelklassens röster som partierna försöker sno åt
sig, men det måste ses som kortsiktigt tänkt. Det är när jobben börjar
försvinna i snabb takt, som behovet av basinkomst kommer att diskuteras på
allvar. Alla behöver ekonomisk trygghet, även om det bara räcker till att
överleva.
Nåja, det blir nästa problem för vårt lands regering en dag,
men vilken konstellation regeringen då består av går inte ens att gissa sig
till. Det handlar knappast om nästa år, men troligtvis inom de närmaste tio
åren. Det kan gå betydligt fortare genom det som nu händer. Men det är nu det
står klart för alla, att makthavande politiker inte klarar av att hantera
oförutsedda händelser, eller helt enkelt blundat för att någonting (vad som
helst) kan hända. Flyktingkrisen kan mest liknas vid att tömma femhundra liter
vatten i någonting, som av myndigheterna bestämts ska rymma tio liter. Jösses,
vilken tanke, det är ju så vår bostadsmarknad sett ut i många år!
Politiker måste tänka utanför boxen läste jag att någon
skrivit. Bygger man upp ett samhälle där det bestämts ramar för allting, finns
inget utrymme för att måla utanför ramarna. Det är alltså politiska beslut som
orsakat att ramarna nu sprängs och påverkar alla invånare. Istället för ett
samhälle anpassat efter invånarnas behov, skapades ett kontrollsamhälle med
givna ramar för att styra invånarna.
I samband med rapporteringen om terrordådet i Paris, kom MP
med förslag som ska få fason på skolan. Från de allra minsta på dagis till den
högre utbildningen. Jösses, skolan är väl minsta bekymret just nu, det är vad
vi har för regering. Det gäller väl först och främst att få ordning i
hönsgården. Inte minst nu när Löfven lovat att vi ska hjälpa Frankrike att
kriga mot IS! Sitter stödpartierna i källaren och inte vet vad som händer?
Skrämmande, javisst. Nu är vi inte längre neutrala, vi är i
krig tillsammans med andra EU-länder. Så kan det gå då när våra politiker med
en dåres envishet, påstår att vi är ett neutralt land. Det går inte längre att
fälla upp vindbryggan över vallgraven och utestänga allt otäckt som sker i vår
omvärld. Den politiska lekstugan har spelat ut sin roll, nu väntar allvaret.
Hotet om ett terrorattentat även i vårt land visar hur det kan gå med öppna
gränser och noll koll på vilka som kommer hit.
Nu saknar vi verkligen att inte någon regering skapat en återställningspunkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar