Det har varit intressant att läsa utländska tidningar den
senaste veckan. Tror aldrig jag sett så mycket skrivas om vårt land utomlands, så visst
har våra politiska makthavare fått uppmärksamhet. Stor uppmärksamhet har beskedet
om att landet inte har resurser att ta emot alla flyktingar fått, men en
del artiklar kan uppfattas som skadeglädje. Det är lätt att vara världens samvete
när problemen finns på tryggt avstånd, betydligt svårare när det gäller att
leva upp till det på hemmaplan.
Det är inte lätt att bekänna ett nederlag, men det är en sak
att säga vad man vill göra, en annan vad som är möjligt att göra. Redan för en
vecka sedan stod det klart vad vårt land inte kunde klara av flyktingströmmen,
beslutet kom därför alldeles för sent. De kommuner som skickat upp nödsignaler,
är ändå de som kommer att få ta smällen. Med tvång kommer man ingenstans, det
borde en statsminister begripa.
Men från en sak till en annan. Som om vi inte har nog med
problem, kryper ett för invånarna ännu allvarligare närmare. Det har talats om en
hel del om bostadsbubblan som skapats i vårt land och risken att den blåsts upp
och blivit alldeles för stor har inte minst Riksbanken påpekat ännu en gång. Känns
lite som den lille pojken som kom springande och ropade: Vargen kommer.
Men ingen har varnat för den politiska bubblan, att även den
kan spricka. Men nu höjs röster att det är fara å färde, spricker den politiska
bubblan, kommer smällen att höras över hela världen. I Gävle visade sig vad som
kan hända när de styrande är i minoritet, förhoppningsvis lärde sig det rödgröna
blocket vad vågmästarroll betyder. När ett parti blir tungan på vågen måste
alla andra partierna ta skeden i vacker hand.
Det är sannerligen inte mycket hjälp svenska folket har av
regering och riksdag. Nu är vårt land hotat av den terror andra länder fått
känna av. Och hur ska vi göra med alla flyktingar som kommit till landet? Vi
har varit naiva, sa vår statsminister. Svenska folket vill veta hur det här ska
rättas till, inte att de som tagit på sig att leda landet, slår ut med armarna
och säger: Nu sitter vi riktigt i skiten, hur ska vi göra?
Löfven ser pressad och trött ut, det var inte så här han
hade tänkt sig att vara statsminister. Det stämmer inte alls för honom och det
märker invånarna. Såg att Socialdemokraterna fått drygt tjugoen procent i en
mätning, runt en procent bättre än Moderaterna. Som en form av parentes nämndes
att SD nu var klart största parti, vilket knappast förvånar någon. Hur hade det
sett ut om SD fått vara med om kursriktningen för landet redan efter valet? Om
det vet vi ingenting, men så resonerar folk i gemen.
Tanken slår mig att det gamla politiska etablissemanget,
genom sättet att behandla SD, fått upp ögonen på folk som lever ute i
verkligheten. Att det är de gamla etablerade partierna som nu försöker vända
kappan efter vinden som fått folk att tänka på vad SD hela tiden sagt. Regeringen står ensam, övriga partier anser att så här långt, har det inte gjorts tillräckligt. Ingen förvånas över V.s uttalande att det gjorts för mycket, alla som vill ska få komma hit. Nåja, oavsett vad
partierna kan komma överens om med regeringen, framstår de ändå bara som bleka kopior av originalet.
Det var ju inte så här våra politiker tänkt sig att det
kunde bli. Inte heller hade de tänkt sig att SD skulle gå ut med en kampanj utomlands,
som skrapade bort den politiska bild som målats upp av vårt land och det som
målats över kommit fram. Vem vill visa vägar och järnvägar som förfaller, folk
liggande i korridorer på sjukhusen? Att flyktingar tvingas bo i gymnastiksalar,
nedlagda skolor och tält. Knappast inte heller köerna till Arbetsförmedlingen,
Socialkontoren och bostadsförmedlingar. Det var ju en så vacker bild av ett
välfärdssamhälle, varför skulle den förstöras?
Men anledningen till
att vårt land blivit så här är enkel att förklara. Så länge människor är
inblandade sker misstag. Den politiska styrningens svaghet är, att människor
som till stor del saknar kunskaper om det de skall besluta om, kan göra för
invånarna dyrbara misstag. Det som nu händer i vårt land beror på mänskliga
misstag, det kan aldrig bortförklaras.
Någonting man hör
allt oftare är att det måste bli slut på, är att våra politiker inte ser till
behoven, utan de egna ideologierna. De är trötta på att småpartier för att
samarbeta vill ha igenom sina krav. De små partierna är små därför att över
nittio procent av befolkningen, inte sympatiserar med deras ideologier. När dessa
småpartier ges ett visst inflytande som påverkar invånarnas liv, blir de
förbannade. Man kan inte hänvisa till att besluten tagits i demokratisk
ordning, när det är fullständigt odemokratiskt.
Att invånarna börjat tänka själva och även luftar sina åsikter,
är definitivt någonting nytt för våra politiker. Tidigare har ingen sagt ifrån
och då har våra politiker kunnat fortsätta som tidigare. Pressen kommer därför att
bli enorm på de politiskt aktiva, de måste göra saker för invånarna, inte skapa
monument över sig själva. Men det räcker inte med det, kravet på att antalet
politiker och politiskt skapade jobb måste skäras ner så att det märks, är
något det pratas högt om bland folk. Det innebär besparingar för invånarna och
kan undvika skattehöjningar.
För visst är det pengar folk kommer att prata om framöver,
pengar som kommer att påverka deras levnadsvillkor. Flyktingarna kostar pengar,
det kan vi aldrig komma ifrån. Lånas det pengar till deras överlevnad, är det
svenska folket som blir betalningsansvariga. I ett land där regeringar beklagat
sig över att inte finns pengar att kompensera pensionärerna, eller att sjukförsäkringen inte
längre fungerar som en försäkring är en skam. Om de styrande anser att det inte
finns pengar att betala ut av de pengar invånarna betalat in, vem har
förskingrat pengarna?
Har de styrande varit så naiva att de trodde, att även de
som drabbats av försämringar, skulle känna solidaritet med de flyktingar som
kommer till vårt land? Man får en känsla av att våra politiker tittar på sina
egna feta bankkonton och utgår från vad alla har råd med. Men några
hundralappar mindre varje månad kan betyda, att många inte har mat på bordet
den sista veckan innan nästa allmosa kommer. Det är dags att gå tillbaka till
grunderna hur en demokrati ska fungera, annars väntar anarki.
Embryot för anarki finns eftersom vi i nuläget inte har en
fungerande stark regering, samt att möjligheten för en stark regering inte
finns i sikte. Anarki är ett tillstånd
som innebär frånvaro av härskare eller statsmakt, men kan också bero på förvirring
och kaos i brist på fungerande lagar/eller regering. Riksdagen som
sammanhållande länk finns inte, nu försöker alla knipa politiska poäng av
situationen.
Egentligen inte förvånande att det blivit så här. Man kan se
det som att SD visat att vårt politiskt uppbyggda styrelsesätt är bräckligt och
föråldrat, vilket de övriga partierna utåt visat genom att hålla samman mot SD.
Men de har glömt bort en viktig sak, nämligen basen för den pyramid partierna
består av. I takt med att basen krymper (väljarna sviker), börjar pyramidens
topp svaja betänkligt.
Just nu växer basen för SD på bekostnad av de andra
partierna. Av det borde de andra partierna ta lärdom av, för när ett parti får
gehör för åsikter som anses vara rasistiska, visar det hur viktigt det är att inse
det faktum, att makten kommer underifrån. Det ökande stödet visar inte att SD
har rätt, utan att de övriga varit med om att göra alldeles för många fel.
Som jag ser det har fältet lämnats fritt för nya partier att växa fram på kort tid. Det gäller bara att ta reda på hur invånarna vill att vårt samhälle ska vara. Hur läget i landet ser ut om tre år vågar vi inte ens gissa hur det kommer att se ut. Vårt land kanske ser helt annorlunda ut inom ett halvår, det borde Löfven och regeringen vara medveten om vid det här laget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar