Fredagen den trettonde, en grå, disig och knappast
upplyftande dag. Kanske är det vädret som gjort mig på uselt humör, men
snarare är det nog det eländes elände som drabbat vårt land och som man påminns om varje dag. Efter valet när MP
fick en plats att leka i regeringen, var det många som inte trodde det kunde bli
värre. Men det har det blivit, på alla sätt.
Att locka väljare är betydligt lättare än man kan tro, det
gäller att satsa på det folk vill ha. Det är inte så dumt att bara satsa på ett
fåtal saker som många av invånarna anser viktiga. Bra mycket bättre än när
politiker vill spänna över hela fältet och det mesta blir kattskit eller halvmesyrer.
Det är väl så man kan förklara SD:s framgång. Det är inte mycket de vill ändra
på, men det är vad allt fler vill höra.
Svenska regeringar har sedan Palmes tid sökt uppmärksamhet
genom de mest underliga saker. Att erkänna Palestina var någonting ingen blev
klok på, vad hade det med vårt land att göra? Vi hade nog med problem redan när
den nya regeringen tillträdde och att då blanda sig i utrikespolitik som inte
hade någonting med svenska folket att göra, fick det många att dra åt sig
öronen. Vad är det för regering vi fått?
När underligheter och beslut som rör landets invånare blir
ifrågasatta, beror det på att våra politiker i sin iver att försöka styra och forma
landet efter sitt eget huvud, istället skapar ett huvudlöst samhälle. Att bära
huvudet under armen väcker visserligen uppmärksamhet, men inte hjälper det
svenska folket.
Har hört många kommentarer efter en intervju med Åkesson i
teve. Maken till reklam för SD har aldrig skådats är många överens om. SD har
haft rätt hela tiden var det en äldre dam som sa, regeringen skulle ha lyssnat
på dem. Vad vet gamla människor om politik, men de vet mycket om hur de själva tvingas
leva i dagens samhälle.
Med den försämrade service som erbjuds invånarna, skall
naturligtvis ersättningen till stat och kommuner också vara lägre. Det är ju
numera en sekunda vara invånarna får, inte en förstklassig. De grupper som
drabbats både ekonomiskt och genom sämre service på grund av politiska beslut,
ska definitivt betala mindre. Men man kan förstå varför alla dessa människor
inte får en skattesänkning, de är en mycket stor grupp som betalar högre skatt,
för att de som arbetar ska få lägre. Märkligare politiskt beslut får man leta
efter.
Även här har SD hittat en nisch som de andra partierna
struntat i, nämligen pensionärerna. Dessutom är en majoritet av vårt lands
befolkning enkla människor med enkla vanor, som därför tar till sig politiska
budskap som de begriper. De bryr sig inte om debatter där pampiga politiker gör
svart till vitt och tvärtom, de tittar på den verklighet som berör dem själva.
Nu har det visat sig att en stor del av arbetsmarknaden
förändrats och företagen blivit så teknikberoende, att det är svårt att hitta
utbildad arbetskraft. Arbetsmarknaden har alltså redan fått känning av den
förändring som kommer att ske. Hur länge våra stora exportindustrier anser de
kan ha kvar sin bas i vårt land är därför oviss. Precis som för alla andra,
gäller det för företagen att kunna leva vidare.
Snart kommer vi från politiskt håll att höra, att företagen
måste ta sitt sociala ansvar. Varför det? Att regeringar ställt till det för
sig är inte deras ansvar, det är våra politiskt aktiva som tagit på sig ansvaret
att leda landet på bästa sätt. Så har inte gjorts, därför har problemet för vårt
land blivit att mera pengar måste komma in. De fasta kostnaderna ökar för varje
år, därför måste hela den offentliga apparaten drivas enligt företagsmässiga
principer, att vara lönsamma och tjäna pengar helt enkelt.
Mycket märkligt eftersom vårt land byggts upp och
verksamheter skapats för att fungera som serviceorgan för invånarna.
Betalningen för detta från invånarna är de skatter som betalas, de ska med
andra ord ses som en avgift för den service staten, kommunerna och landstingen
är skyldiga att utföra. Det är där det politiska ansvaret att pengarna
förvaltas på bästa sätt kommer in i bilden. Det gäller alltså för de ansvariga
att snåla in på det som inte behövs.
Numera framstår det tydligt, att det är de som varit tänkta
att förvalta pengarna, som inte behövs längre. Inte alls förvånade med tanke på
den tekniska utveckling vi kan se. Det finns redan i dag utvecklade system för
smarta datorer, som gör det möjligt att både förvalta och fördela pengarna på
för invånarna bästa sätt. Om ”olyckskorparna” får rätt, blir det precis som
inom många av tillverkningsindustrierna, endast ett fåtal välutbildade blir de som
ser till att allt fungerar smärtfritt.
En trolig utveckling vi kommer att få se när det gäller
politiska företrädare, är att de inte kan konkurrera med intelligenta datorer.
Med nya tekniker kommer det bara att behövas ett fåtal välutbildade politiska
företrädare – även där behövs alltså kompetensutveckling – eller så kommer helt
nya in i bilden. Synd att vi inte är i det skedet redan i dag. I dagens
kaotiska läge, tänk vilken otrolig hjälp en smart dator varit, för att
organisera det som genom den obefintliga politiska styrningen hotar få landet
att kollapsa. Våra politiker styrs av det som händer, inte tvärt om.
Det slog mig att det här är en gammal mans tankar, trött på
att försörja människor som säger sig företräda mig, men som i första hand ser
till att hålla sig kvar på ett välbetalt jobb och invänta en fet pension. Ett
säkerhetsnät tjänstemän, kolleger och till och med de själva varit med om att
skapa, utan att fråga invånarna.
Hur tänker unga människor som framför sig har att försörja
inte bara de som i dag har sitt levebröd genom politiska och byråkratiska uppdrag,
utan även avdankade (genom väljarnas eller partiets försorg) fram till
pensionen och sedan fram till döddagar? De unga befinner sig nu i början på det
vi äldre har tvingats till och inte gått att ändra på. Det kan däremot de
unga som det politiska läget ser ut i dagsläget, men de måste unisont ryta till,
att nu får det vara nog.
Som jag beskriver det – att svenska folket måste betala
underhållsbidrag till politiker och byråkrater – ser det inte bara ut inom de
statliga verksamheterna, utan också inom kommuner och landsting. Det är nämligen
så vårt politiskt skapade samhälle ser ut, därför kallas det av våra politiker
för ett välfärdssamhälle. Ett samhälle skapat för en minoritet av folket som
lever gott på andras bekostnad.
En tanke som slår mig när jag ser Löfven i teverutan är, hur
länge kan han klara sig från en hjärtinfarkt eller rent av en stroke? Risken är
överhängande med den press han har på sig. Om något skulle hända honom träder enligt
de regler som finns, Åsa Romson in i hans ställe. Hon är ju faktiskt vice
statsminister. Finns en mer skrämmande tanke? Ska vi utbrista: Gud bevare invånarna och vårt fäderneland?
Hur har svenska folket kunnat bli så grundlurade?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar