Vi är ett märkligt land och folk.

Anstormningen av flyktingar har verkligen gjort så att de gamla partierna fått hjärtat i halsgropen. Nu är det inte budskap om att öppna våra hjärtan som gäller, nu gäller det att vända kappan efter vinden för att inte blåsa omkull. Det är nu våra politiker skulle haft klart för sig, om de hade folket bakom sig eller inte. Eftersom de inte frågat och istället utgått från att svenska folket skulle acceptera deras ståndpunkt, vet de nu varken ut eller in.

Ganska märkligt att inte de garvade politikerna gjorde sig tid att analysera valresultatet och vad SD:s framgång berodde på. Jag tänker närmast på S, M, FP och C som varit med i hetluften under lång tid. Men reaktionen var den rakt motsatta, man försökte smutskasta SD istället vilket resulterade i att SD fick ännu fler sympatisörer.

Det hade varit enklare att ställa sig själva frågan: Vad var det som lockade så många väljare att lägga sin röst på SD? Berodde det på att det fanns så många rasister i vårt land, eller var det ett misstroende mot dem själva? För den som lyssnar på vad folk har att säga, var det helt klart ett misstroende mot de gamla partierna. Inte blir förtroendet större när Moderaterna står och håller upp fingret för att känna hur vindarna blåser och låter Socialdemokraterna ensam stå i snålblåsten.

Vi är ett märkligt land och folk, något liknande finns inte och kommer nog inte heller att finnas. De som sätter vårt land på kartan är inte längre våra exportföretag, utan smarta innovatörer inom dataspel branschen, musiker av alla de slag, samt deckarförfattare. Ganska intressant eftersom det här inte är någonting som uppmuntrats av våra politiska makthavare. Det som de nu framgångsrika ägnat all sin tid och kraft åt har inte setts som ett arbete utan en hobby. Lönearbete ska det vara, annars är det svårt att kontrollera vad folk håller på med.

Thomas Alva Edison var en praktisk man som sa: Jag är ingen forskare, jag är uppfinnare. Han ansåg att pengar var ett mått på uppfinningarnas värde. Så skulle ingen våga säga i vårt land. Men antagligen var pengarna bara en bonus och sattes inte i första rummet och någon timpenning räknade han nog aldrig ut. Och det är så innovationer, musik och bloddrypande berättelser skapas, men det gäller också för landets ledande att uppmuntra alla som är kreativa.  

Så har det tyvärr aldrig fungerat i vårt land i modern tid, det har gjort att många både uppfinnare, musiker och idrottsstjärnor bosatt sig utomlands. För idrottsstjärnor har gällt att under en kort tid försöka få kvar så mycket som möjligt, av de stora inkomsterna. Det finns en gräns för hur länge toppidrottsmän kan ligga på topp, sedan gäller det att ha någonting att falla tillbaka på.

Även om skattetrycket lättade lite, fortsatte vårt land vara udda. När miljötänkandet kom in i bilden, satsade vårt land på att bli bäst på att rädda vår miljö. Varför har många frågat sig, men pengar kom in till staten och för landet fullständigt onödiga jobb skapades. Det fanns till och med de som trodde att det här skulle skapa nya jobb, som skulle ersätta de industrijobb som sågs försvinna. Resultatet har inte blivit vad regeringar hoppats på. En klapp på axeln och beröm hur duktiga de varit ger inga pengar, tvärtom belastar miljöskatter och avgifter numera alla invånare, rik som fattig. 

Hur det varit möjligt att forma ett folk att acceptera att staten fungerar som överförmyndare är ofattbart. Men så har det blivit och invånarnas uppgift är att hålla staten, kommunerna och landstingen vid liv. Det har skett genom en beskattning som gjort det möjligt att hela tiden utöka det politiska kontrollsystemet för att ingen ska kunna slinka undan.

Kontrollen finns redan från skolåldern där alla barn får lära sig att bli nyttiga medborgare. Den politiska styrningen genomsyrar hela skolväsendet, vilket visat sig vara samma sak, som att ha bocken till trädgårdsmästare. De politiska ideologierna och visionerna kolliderade helt enkelt med att folk förändrades i sitt sätt att tänka. Att stora grupper genom egna erfarenheter såg det de politiskt ansvariga inte såg.

Signalerna om hur illa det var ställt med utbildningen kom för många år sedan, men det var först när en utomståendes larmrapport nådde regeringen, som alla politiker reagerade. Det visade sig inte alls vara lätt att ändra på någonting som var åt helsike fel. Misstaget att föra över skolansvaret på kommunerna som såg skolan som en kostnad i den kommunala budgeten var en katastrof. Ingen politiker tycks ha fattat att alla invånare betalar skatt för en fungerande skola, de pengarna får inte användas till annat.

Men att pengar tas där de finns och läggs där de fattas är någonting som förkommit under så många år, att ingen ansvarig politiker ens tänkt på att det faktiskt är att likna vid förskingring. Man utgår från de fasta kostnader som finns och det som blir över ska sedan fördelas. Genom den politiska styrningen måste det räknas bort en ganska stor bit av den gemensamma kakan, det kostar pengar att ha med politiskt tillsatta för att besluta om de pengar som tilldelas de olika verksamheterna.

Personer som genom sina uppdrag ser sig som demokratins försvarare och till och med anser att de borde vara fler, kostar i dag pengar som behövs inom alla viktiga verksamheter. Det är inte de arbetslösa, långtidssjukskrivna, förtidspensionerade eller pensionärerna som är tärande, det är de politiskt förtroendevalda. Folk i gemen har upptäckt det, när ska politikern själva inse det?

Domen från gatans parlament är hård, det är inte invånarna som är ansvariga för det som nu händer, det är politikerna som påtagit sig rollen att fixa allting. Det lindrigt sagt mullrar i vår lilla stad, jag har hört att det är samma sak på andra ställen. Vad som än händer framöver, är det våra politiskt aktiva som kommer att ställas till svars.

Men det här behöver inte vara enbart negativt eftersom våra politiker bör ha insett sin egen begränsning. Om de inte stirrar sig blinda på det nästan oöverstigliga problem de nu hukar sig för, kan de faktiskt se de möjligheter som finns att välja en ny riktning. Vad det handlar om är ju att klamra sig kvar som förtroendevald, eller ställa sig i kön vid Arbetsförmedlingen. Politikers löner kan aldrig gå före det skattepengarna är avsedda att användas till.

 
Fortsättning följer på de här funderingarna.