Det jag varit inne på, att sunt bondförnuft kommer att
avgöra valet i Mars, ruckar jag inte på. Som det nu ser ut går S och SD framåt,
övriga partier backar. En opinionsundersökning är föralldel inte mycket att bry
sig om, folk säger en sak men håller tyst med hur de kommer att rösta.
Men visst är det så att S troligtvis kommer att dra till sig
många röster, eftersom invånarna sett hur det politiska kriget går till. Många
resonerar som så, att det är bättre att ta det säkra för det osäkra och helst
slippa att småpartier kan komma med vansinniga förslag.
Både V och MP är partier som har dålig
verklighetsförankring, det de utövar ska mera ses som religioner.
Planhushållning fungerar knappast i dagens moderna ekonomi, men det är ju
faktiskt vad V helst vill ha. Miljöpartiet vill rädda vår miljö och förkunnar
hur en naturkatastrof kommer att inträffa om ingenting görs.
Hur ska miljarder människor kunna övertygas om att göra
uppoffringar för miljöns skull, när de knappast har mat för dagen? Makthavande
politiker kan komma överens om vad som helst, men i slutändan står de maktlösa
om de inte har folket med sig. Innan det går att rädda vår miljö, måste världen
förändras och det låter sig inte göras från vårt land.
Gatans parlament går på högvarv i vår lilla stad. Ingen
säger sig bli förvånad om SD får över tjugo procent i valet. Naturligtvis utgår
man från att allt fler invånare säger sig fått nog av att ta emot flyktingar.
De har förståelse för att folk flytt undan krig och elände, men det är inte vår
lilla stads problem att ta emot så många.
Eftersom fler flyktingar är på väg kommer också motståndet
att öka, det har blivit så att de som försvarar invandring får mothugg och behandlas
på samma sätt som SD. Det beror naturligtvis på att vi är ett land som inte kan
ta hand om de sjuka, arbetslösa och gamla på ett humant sätt, hur ska då vårt
land kunna hjälpa andra. Att inte våra
politiker i Fjollträsk begriper vad de ställt till med är fullt förståeligt, de
är skyddade från verkligheten.
Ja, inte riktigt, det stundande valet kommer att bli en svettdrypande pärs för många. Jag var inne på att det kan gå så illa att det blir bara tre partier i riksdagen, men så långt kommer det väl ändå inte att gå. Men visst märks det tydligt att folk är trötta på de små partierna, de ställer till alldeles för mycket tok om de får vara med och regera.
Det har blivit minst sagt grötigt inom politiken. En röst på
Socialdemokraterna är samtidigt en röst på V och Mp, som s-sympatisörerna inte
alls vill ha något samröre med. De som röstar på C, FP och KD, lägger sin röst
på Moderaterna, trots att väljarna inte vill ha med Moderaterna att göra. Om
inte blockpolitiken skrotas kommer det hela bara att bli värre.
Ser man tillbaka på historien är det som nu händer inte
förvånande, större riken än vårt har kollapsat. Senaste beskedet från
Riksbanken att räntan inte kommer att höjas förrän mitten på 2016, får inte
folk att ta glädjeskutt precis. Det betyder att nästa år inte blir någon
höjdare för varken staten eller våra stora företag.
Amorteringskravet kommer inte från vare sig den förra eller
nuvarande regering, det är bankerna som börjar få kalla fötter. Lite väl sent
att i eftertankens kranka blekhet inse att det har lånats ut alldeles för
mycket pengar. Det hänger ju inte på låntagarnas förmåga att i dagsläget betala
ränta, om bortåt tio tusen jobb försvinner blir det många som inte längre
klarar av att betala.
I och med försämringarna av trygghetsförsäkringarna, rasar
ekonomin för den som blir arbetslös eller långtidssjuk. De flesta som skaffat
sig hus eller bostadsrätt har kalkylerat med två heltidslöner, men om en råkar bli
sjuk eller arbetslös, spricker den tidigare kalkylen. Det var en kalkylerad
risk den borgerliga regeringen tog, de räknade med att ett par hundratusen jobb
skulle balansera det hela, inte att jobb skulle försvinna
Jobbskatteavdraget var ett risktagande, eller snarare en
chansning att konjunkturen skulle skjuta fart och därmed skulle nya jobb
skapas. Sänkningen av restaurangmomsen gick snett, det blev inte alls så många
nya jobb som regeringen hoppats. Försäljning av statliga bolag gav
engångssummor som försvann, Vattenfall som tidigare försett staten med pengar
gjorde miljardförluster. Av de storslagna planerna blev som en god vän brukar
säga när någonting gått snett: Det sket sig.
Utan att vara pessimistisk kan man nog räkna med att nästa
år kan bli ett lågvattenmärke. Den ekonomiska oron i Ryssland påverkar inte
bara ryssarna, det påverkar även den globala ekonomin. Tror knappast att någon
räknat med att alla skulle drabbas av sanktionerna mot Ryssland, men så
fungerar vår globala värld. I vår pyttelilla del av världen, får vi förlita oss
till att våra makthavande politiker vet vad de håller på med. Om inte, ligger
vi illa till.
Konflikter har aldrig lett till någonting konstruktivt, de
skapar bara ett låst läge där ingen vill utsätta sig för risken att lida en prestigeförlust.
Partierna har i det nuvarande politiska läget, mera sett till att försvara sin
existens, än vad som är bäst för invånarna. Enda möjligheten att lösa de
motsättningar som finns, är att alla sätter sig vid samma bord och försöker
hitta en lösning.
För att citera Ralph Waldo Emerson: Det finns
ingen olycka som inte de rätta orden kan börja reparera. Och det är bråttom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar