Ett val för folkets bästa, eller ...?

Det pratas mycket bland folk om valet i Mars. En del är till döden trötta på allt tjafs, en del är förbannade, de flesta tycks vara överens om att politiker inte borde finnas. Det som nu händer har skapat ett politikerförakt utan like. De har bra betalt för att företräda invånarna, men istället är det sig själva de tänker på i första hand.

Det må så vara att de rödgrönas budget kan diskuteras, men av två onda ting kommer nog ändå ett stort antal av invånarna ta den säkra vägen. Det är bättre att rusta upp vårt land och skapa rättvisa, än att alldeles för många får skära guld med täljkniv. Oavsett vilken regering vi kommer att få, kommer folks missnöje att göra livet surt för våra politiker. För många känns det antagligen som att välja mellan Ebola eller en rejäl influensa, men sunda förnuftet säger ändå att influensan är att föredra.

Men den frustration vår statsminister uppvisade efter nedsablingen av budgeten var oroande. han uppträdde som en grinig fackbas, inte som en landsfader. Prestigen måste läggas åt sidan, nu är det blodigt allvar för landet. Om  det inte går att samsas om någonting annat, se då till att invånarna får ett trygghetssystem som hjälper dem som behöver. De sämst ställda pensionärerna måste få vad de betalat in, men skulle det bli verklighet skulle staten bli bankrutt. Skolan måste bli ett långsiktigt projekt, att reparera ett vrak på kort tid går inte. Sjukvårdens problem kan bara avhjälpas genom ett beslut om nedläggning av landstingen. 

Ska bli intressant att se vad det här leder till, kanske kan partierna börja samarbeta för landets bästa. Att se till sina partiers bästa har lett fram till det spända läge vi nu har. Varför inte utse en karismatisk person som kan representera vårt land på samma sätt som Fredrik, oavsett partitillhörighet? Vår statsminister fungerar som en ikon för landet, den personen måste vara kompetent och inge respekt för sitt kunnande.

Den attityd som Socialdemokraterna visat när det kärvat till sig, är välkänd för många ute i landet där sossarna klamrat sig fast vid de tunga posterna. Invånarna förtjänar att ha de bästa och mest kompetenta som håller i samhällets viktiga trådar. Som det nu är har många Socialdemokratiska makthavare ställt till, så det blivit ett trassligt garnnystan av alltihop.

Att sossarnas politiska ledning lotsar fram alldeles fel personer till att leda partiet är någonting som måste sättas under lupp. Vem bestämmer egentligen frågar sig många som upplever det som pinsamt att höra Löfven, göra den ena tavlan efter den andra. Det fanns en som har ett aktat namn inte bara i Europa, utan även i andra länder och som dessutom skaffat sig perspektiv på vad som gått snett i vårt land.

Jag har en känsla av att Margot Wallström klarat av både de interna och externa problemen på ett betydligt bättre sätt än Löfven. Hennes uttalande om att det finns andra att jobba ihop med än MP, måste ses som att hon ifrågasätter vad Löfven håller på med. En gemensam budget med MP är inte vad de trogna väljarna vill ha, vilket också kommit i dagen senaste veckan.

Som statsminister skulle Wallström smälta in bra i den Europeiska eliten, det tror jag till och med de borgerliga kan svälja. Låter lite drastiskt, men med Löfven vid rodret hotar den Socialdemokratiska skutan att gå till botten. Han har agerat som den gamle satirikern Storm Pedersen beskrev politiker för runt sjuttio år sedan. Han skrev så här: Om någon står i en talarstol och säger att vi sitter i samma båt, vill den vara kapten och att vi andra ska ro. 

Nog om det. Förhoppningsvis har våra politiker lärt sig, att om de inte har invånarna med sig, kan vad som helst hända. De etablerade partierna har gett utrymme för SD, genom att de inte haft en susning om hur invandrings- och flyktingpolitiken måste utformas.

Det kan vara så illa, att genom att försöka skrämma alla motståndare till invandring och flyktingmottagning i stor skala, har det skapats rasister. De utsatta och sämst ställda tvingas ju vara solidariska med de beslut våra politiska beslut fattar, det kan förklara mycket av det som hände vid valet. Betalt kvitteras.

När en sak inte öppet vågar debatteras, misstänker naturligtvis invånarna att det finns saker som inte tål dagsljus. Migrationsverket har tappat kontrollen för länge sedan, det är där det borde slagits stopp. Men i ett land där allt ska vara politiskt korrekt, hur gör man?

Vad jag kan förstå lutar det åt att sossarna tvingas ge MP på båten och förutsättningslöst sätta sig ner och parata med C och FP. Blockpolitiken är invånarna dödströtta på, det har bara ställt till eländes elände. Om sossarna bjuder till och C och FP nobbar, kommer de att få ta konsekvenserna. Men hur det än är, har C och FP mer gemensamt med sossarna än Moderaterna.

 
Apropå Moderaterna har de nu utsett sin nya partiledaren och kommentarer lät inte vänta på sig. Många har reta sig på hennes arroganta sätt och snobbiga uppträdande. Eller som en sa, hon är en utmärkt representant för det fisförnäma folket. Och visst är det så, något arbetarparti blev aldrig Moderaterna. När inte Fredrik klarade av det, hur ska hon kunna göra det?