Det gäller att hitta rätt.

Kylan har kommit på kvällskvisten, den har vi gott kunnat vara förutan. Kanske det kyliga politiska klimatet har påverkat, man vet aldrig. Men det känns bara trist att vi har politiker som inte ens lyckats kravla sig ur sandlådan. Barnsligt, löjligt och omoget, är kommentarer jag hört under dagen.

Om Stefan Löfven väntade sig sympatier för sitt handlande att utlysa nyval, verkar det fungera tvärtom. Har nog aldrig upplevt folk så förbannade över hur våra politiker bara tänker på vem som ska bestämma och fullständigt skiter i invånarna. Det är ju följden av den maktkamp som nu sätter igång och de politiska makthavarna kommer att flänga land och rike runt. Men vem styr landet?

Att det blir ett glapp på flera månader då inte bara skolan, vården, omsorgen, utan också pensionärer, sjuka och arbetslösa hamnar i ett ingenmansland, tycks inte bekymra regeringen. Nu ska det först och främst avgöras vem som ska bestämma och kunna genomdriva sin budget. Löfven sa att han tar sitt ansvar, i helsike heller!

Det här är inte bara löjligt, det är skandal! Ingen politiker tycks ha fattat att partiernas företrädare är deras ansikte utåt. Valresultatet är det betyg invånarna ger de som har haft makten, tappar man väljare är det fel företrädare partierna haft. Tydligast kan man se det i det tidigare röda Gävleborg, där sossarna envist klamrar sig fast vid de tunga posterna. Numera med hjälp av partiers företrädare som offrat sin själ för att få titeln landstingsråd och kommunalråd. Visserligen med partiets god minne, men i alla fall!

Dessa små partierna i vårt län som trott sig satsa på en vinnare, har slagit sig ihop med en som vägrat gå ut på banan och visat sig, istället fortsatt mumsa på hötappen i värmen. Det kan inte vara trevligt att sitta och titta på när andra äter. Den partiledare som inte rensar bort dessa personer, får skylla sig själv. Folk väljer inte längre parti av gammal vana, de har sett skandalerna som sossarna varit inblandade i och vill ha en förändring. Gnäll inte på SD, ta en närmare titt på partiets företrädare istället.

Men nyvalet kommer som en skänk från ovan för en del. En som vädrar morgonluft är Gudrun Schyman, det här kommer verkligen i rätt ögonblick. Många kvinnor som var tveksamma till om en röst på F! var bortkastad, såg hur nära det egentligen var. Att halka in på en räkmacka är inte dumt, men om F! kravlar sig över 4 procent, hur kommer vår riksdag då att se ut? Kommer partiledarna då att beskylla riksdagen för att ha blivit en syjunta? Räkna inte ut Gudrun, hon är en fighter som rest sig många gånger efter nedslagningar.

Nåja, våra politiker anser sig vara utsedda att uppfinna hjulet igen. Eller rättare sagt förändra så att det är möjligt. Man kan likna det här vid att ta en skopa vatten och hälla det på en matta som naturligtvis blir blöt. Vitsen med det hela är att få mattan torr igen, så den viras in i tidningar och läggs på ett element. Efter några timmar är den torr, men det betyder ju inte att man uppfunnit torrheten.

Men även om politiska beslut inte fört länderna framåt, har de i alla fall påskyndat den tekniska utveckling som slår oss med häpnad. När länders regeringar stirrat sig blinda på ekonomisk tillväxt, har de smarta tittat på hur de kan hjälpa både sig själva och kunderna att tjäna pengar. Man kommer helt enkelt med nya produkter i en aldrig sinande ström, kunderna vill alltid ha det senaste. Regeringar gnuggade händerna över invånarnas hejdlösa konsumtion och allt var frid och fröjd.

Men så började det visa sig att de som kunnat låna (med låg inkomst blir det kalla handen hos banken), dragit på sig skulder upp över öronen. Sjuka, arbetslösa och pensionärer med försämrade inkomster har inte råd med de nya dyra produkterna och plötsligt ligger allt det nya och samlar damm på hyllorna. Enda möjligheten är att rea ut varorna, för att ge utrymme för de nya som redan är i produktion. Hade inte någon kunnat räkna ut det?

Minst sagt förvånade stirrar finansministrarna på de dystra tillväxtsiffrorna och plockar fram manualen för hur pengarna ska kunna tas in på skatter istället. Det är ju intäkterna som är avgörande för att ekonomin ska gå ihop. Av någon underlig anledning tittas det på kostnaderna sist av allt, när alla andra möjligheter är uttömda. Det är det värsta scenario en regering kan råka ut för, fråga de länder som drabbades av den ekonomiska krisen.

Den här utvecklingen har klätt av våra politiker in på bara kroppen, de har ingen lösning på allt det nya de ställs inför. Istället kommer allt som försummats och träffar dem som en bumerang de kastade för många år sedan i ryggen. För att hålla allting flytande har pengar flyttats dit där de behövts och tagit där de funnits, nu är det lika illa över hela linjen. På något sätt liknar det Lyxfällan som sänds på teve.

Som tur är har någonting hänt med det tidigare beskedliga svenska folket, de har egna åsikter om hur vårt samhälle ska se ut. De så kallade förtroendevalda har spelat ut sin roll, det finns inte kunskaper för att kunna hantera alla de problem som är självförvållade. När dessutom världen runt omkring oss förändras i rasande takt, hamnar den tröga demokratiska beslutsprocessen i blickfånget. I den värld där snabba ryck gäller, går det inte att stå kvar på startlinjen och vänta att någon ska putta på.

På teve liknas det som nu händer vid en såpopera, jag ser det hela som en dråplig historia. Och visst finns det likheter med en historia jag kommer ihåg och som på ett folkligt sätt, belyser det som nu händer inom politiken.

Det var så här att pigan på en bondgård stod med ändan i vädret och mjölkade. Drängen kom in och frestelsen slog till. Men allt måste gå snabbt för att kunna överraska pigan. Men det gick lite för snabbt och pigan sa sävligt: Du far fel, du far i fisan.

Tja, det är väl så det blivit inom politiken, så det kanske är därför inga "barn" blir gjorda. Det gäller att hitta rätt.