Sunt bondförnuft har ritat om den politiska kartan.

Med en vecka kvar till julafton märker man att tempot skruvats upp och folk börjar få någonting glasartat i blicken. Att Julen är en högtid alla ser fram emot ses som en självklarhet, men det finns många äldre som med ångest ser fram mot en helg där rågmjölsgröten byts ut mot risgrynsgröt. Hörde en gammal dam fråga en expedit i affären om det inte fanns skinkor för en person, vilket det naturligtvis inte gjorde.

Förr var det en självklarhet att kålhuvuden delades utan kostnad, nu tas det ut extra för de som delats. Samma sak med gurkor och kålrötter. Man kan säga att de äldre ensamstående diskrimineras, genom att inte kunna köpa hela kålhuvuden och kålrötter. Men så är det i många fall numera, det är storpack som gäller för affärerna. Det blir lite av mängdrabatt, som de äldre och övriga ensamstående får vara med och betala. Det här kan verka vara en bagatell, men det är så här vårt samhälle har blivit.

Det svärs ve och förbannelse över SD och alla de som röstat fram partiet så att det fått en vågmästarroll. Det är så dags nu, just den här utvecklingen varnades det för redan i slutet på åttiotalet. Att invandring och flyktingmottagning inte setts som något problem när det gällt några tusen om året, men när siffran stigit för varje år, borde det ha ringt en varningsklocka.

Det räcker inte att försvara den enorma ström av flyktingar som kommer till landet med att vi gör det av humanitära skäl. Vårt land har de senaste åtta åren knappast behandlat arbetslösa, sjuka och äldre humant. Tvärtom har det setts som nödvändigt att försämra för dessa grupper därför att de ses som en kostnad. Naturligtvis börjar folk fundera hur vi kan ha råd med en sak, men inte de andra.

Vad som händer är ju faktiskt att svenska folket får dela med sig av det som betalas in för att bekosta skola, vård och omsorg. Alla med sjukersättning, permanent sjukbidrag, a-kassa, ja, till och med fattigpensionärer betalar skatt.  Man kan förstå att många i de grupperna lade sin röst på SD, eftersom det var enda möjligheten att visa sitt missnöje anonymt.

Ett flertal gånger har jag hört att ett konkurrenssamhälle, måste leda till att ett stort antal människor slås ut, men ingen har tänkt så långt vad som händer med de utslagna. Jakten på tillväxt i ekonomin är en bidragande orsak till att människan ses som ett medel att uppnå ekonomisk stabilitet. Faktum är att det fungerar tvärtom, det skapar en obalans i ekonomin.

Just den ekonomiska obalansen har uppmärksammats i flera länder, som insett hur negativt liten köpkraft påverkar. Man kan i de flesta utländska tidningarna läsa artiklar på ekonomisidorna om Basinkomst och den betydelse ett införande kan få. Bidrag är förnedrande, de människor som tvingas uppsöka socialkontoren ser det som enda utvägen. I många fall behandlas dessa människor nedlåtande och de känner sig mindre värda.

Hur mycket det kostar att administrera bidragen är svårt att överblicka, men det är ingen dålig gissning att det kostar nästan lika mycket som bidraget som utbetalas. Om till att börja med dessa människor får en basinkomst som täcker in levnadskostnaden, skulle det inte bara förenkla för de behövande, utan också spara in en massa arbetstimmar som betalas med skattemedel.

Men det är svårt att få våra politiker att inse hur viktigt det är att redan nu, att vara förberedda på de förändringar många varnar för. Moderaterna håller fast vid att många invånare är arbetsskygga och simulanter, de kan inte tro på de rapporter som strömmar in att många slås ut av omänsklig behandling. Varför de i motsatts till de forskare som ser att arbeten kommer att försvinna, försvarar en arbetslinje som i teorin skall skapa hundratusentals jobb är obegripligt.

Vad som verkligen är att beklaga är att våra politiker, oavsett partifärg, inte börjat utarbeta en plan för vad invånarna ska leva av när jobb försvinner istället för att skapas. Det är en utmaning utan like vad människorna ska göra om miljontals jobb försvinner inom de närmaste tjugo åren, det går inte att skapa nya jobb i samma omfattning. Av den anledningen kan man förstå, att de förlitar sig till att någonting ska hända som ändrar på det.

Med den takt den tekniska utvecklingen har numera, kan det vara verklighet inom betydligt kortare tid. Tidigare har robotar satts in i monotona arbeten, som de klarar av mycket bättre än människan. Ingen kunde ens drömma om den utveckling som skulle ske inom Artificiell Intelligens, där all information som lagrats är tillgängliga med en knapptryckning.

Många kanske frågar sig vad Artificiell Intelligens egentligen kan bidra med, men vad det handlar om är ju i princip samma sak som det samlas statistik. En gemensamma enorm databas över orsak och verkan finns redan och fylls på för varje timme. Istället för att människor sitter och gissar utfallet av någonting, kan datorn göra jämförelser och sålla bort det som inte kommer att fungera. Kvar blir alternativ som har hög procentuell chans att fungera.

Redan finns datorprogram som ger varning för mänskliga misstag enligt sannolikhetsprincipen, med andra ord ifrågasätts omedelbart om inmatningen är korrekt eller inte. Det är alltså upp till inmataren att se till att det blir rätt för att komma vidare. I förenklad form hittar vi det i ordbehandlingsprogram, men i dessa ges förslag som kan vara alldeles uppåt väggarna, det gäller att använda huvudet.

Och det är väl vad framtiden handlar om, alla måste använda huvudet. Människan kommer att få ta större ansvar för sina liv, vilket kommer att forma det framtida samhället. Det politiskt skapade samhället utgår från att invånarna ska styras för att vara samhället till nytta. Följden har blivit att de som valts till rollen att leda, inte haft en susning om vart vi varit på väg.

Det politiska kaos vi nu tvingas vara åskådare till, visar hur handlingsförlamade makthavarna blir när någonting händer. Det som hänt har inte följt praxis, de som röstat på SD är rasister och dumma i huvudet. Eller som den nya Moderatledaren sa, storstadsbor är smartare än lantisar. Tydligen har hon aldrig hört talas om sunt bondförnuft, det är genom att använda det, som den politiska kartan ritats om.