Pellejönsar behöver vi inte.

 Minns en partiledare som en gång rappade i att nå´n jävla ordning måste det vara i partiet. Det var tider det. Nu är det dags att svenska folket tar efter och rappar i att nå´n jävla ordning måste det vara inom vårt allt mer dysfunktionella politiska maktsystem. Det är inte Pellejönsar vi behöver som styr landet.

Sedan Magdalena Andersson tillträdde som partiordförande, borde partiet bytt namn till Gnälldemokraterna. Det är fel på allting men själv har hon inga lösningar att komma med. Börja med att ta fram förslag som förbättrar för en majoritet av invånarna och glöm bort de som redan har så de klarar sig.Varje gång jag ser henne på bild dyker en ramsa upp i huvudet, sudda, sudda bort din sura min.

Inte är det bättre att se den ständigt smilande Kristersson, där allting rinner av som på en gås. Han gör aldrig några fel. Dyrare statsminister får man leta efter, men det kanske har med det dåliga omdömet att göra. Han passar sannerligen på att sola sig i glansen så länge den varar.

Känsliga frågor skyr våra politiker som pesten, de har ju inte en aning om hur folk ute i landet har det, eller tänker och tycker. Visst förekommer det tårdrypande reportage hur folk far illa, men ingen de känner har någonting att klaga över. För att undvika ge besked om viktiga frågor, används därför taktiken att anfall är bättre än försvar.

Naturligtvis bäddar det för en massa baklängesmål, men de går alltid att bortförklara. Det är inte lätt att ändra på fel andra gjort. Som det här med den katastrofala invandringen och flyktingmottagningen. Nå ja, nästan alla ställde sig bakom, vi skulle öppna våra hjärtan och alla var välkomna. Den som levt högt på att då vara emot var SD, men nu börjar folk inse att de är lite väl extrema.   

Det landet minst behöver är konfrontationspolitiker, vad vi behöver är politiker som tar sitt uppdrag på allvar och försöker ge hela folket bättre förutsättningar. Som det nu är finns det folk som påstår att det inte finns någon fattigdom i vårt land. Som bevis för det presenteras statistik som märkligt nog kommer fram till att det inte finns några fattigpensionärer och att jämföra med andra länder blir helt missvisande.

I längden kommer det inte gå att sopa det stora problemet under mattan. Chansen att rätta till de orättvisor som finns borde föras fram som en valfråga istället för det valfläsk som nu delas ut. Byråkrater älskar att använda procent så de kanske borde titta på hur många procent pensionärer det finns och tala om det för våra politiker.

Paradfrågan för SD har fått sig en knäck i samband med utvisningarna som inte många ställer sig bakom. Kanske för att det borde skett under ordnade former, att det skett efter noggrann bedömning. De som borde skickats härifrån först verkar inte ens finnas med på listan.

Men det är antagligen så att politik blir vi aldrig klok på.