Ansvar är inte politikers starka sida

Det har varit några dagar som inte gett mig någon egen tid och kunna koppla av. Kanske har det varit bra att slippa tänka, utan göra det som måste göras. Efter att ha druckit mitt morgonkaffe slog jag på datorn för att skriva av mig som det sägs. Hur skall man kunna skriva av sig den frustration våra politiker skapar?

Det kommande valet är ett skämt. Redan nu, kan man ana att det blir ett nytt kaos, eftersom stöd från andra är tungan på vågen. Den ljusning liberalerna sett ser ut att bli kortvarig, skulle förvåna om de lyckas hålla sig kvar i riksdagen.

Hur länge kommer svenska folket att acceptera att partier som inte har folkligt stöd, genom det maktsystem vi har, ges makt att påverka invånarnas levnadsvillkor? Det är ju deras belöning för sin samverkan. Att folk vill ha bort dem, kanske är det vad de små partierna kan vänta sig, de ställer till mer problem än att hjälpa till att lösa de som finns.

Med det politiska system vi har, gäller att till varje pris skrapa ihop en majoritet som skall kunna driva igenom de ideologier partierna har. Ideologier är att ta i, snarare handlar det om önskelistor partierna har. Än verkar det inte gått upp för de flesta, men de som inte röstar, har större påverkan på våra politiker än missnöjesröster.

Det kommer efter som Arboga öl sa man förr och visst är det mycket som kommer efter på grund alla felbeslut som tagits. Nu måste allt krut läggas på att mildra snedeffekter och kompensera invånarna för både dyrare mat, el. och drivmedelspriser, det är ju valår i år. Men är verkligen svenska folket så lättlurade?

Det är inte bara vanligt folk som är ängsliga över vad som kommer att hända efter valet, de rika varnar nu för att återinföra förmögenhetsskatt är skadligt för landet. På vilket sätt det är skadligt för en majoritet av invånarna är oklart. När man ser de orättvisor som skattesänkningar för de rika orsakat, skall man kanske se det som skadestånd. Pengar till skattesänkningar, har negativt påverkat andra viktiga saker.

Inom politiken används ordet fördelningspolitik och visst har skattepengarna fördelats, men på ett helt vansinnigt sätt. Rika personer har fått mer och det är ingen väl bevarad hemlighet att de som har mycket pengar, inte vill dela med sig. Flera av de omåttligt rika tror till och med att de gör mänskligheten en tjänst, genom att förse folk med jobb.

Lätt vunnet, lätt förgånget brukar man säga, men naturligtvis finns en erfarenhet bakom de orden. Erfarenhet finns också bakom de varningar som nu sänds ut om att aktiemarknaden står inför en storstädning. Korrigeringar sker alltid när någonting har övervärderats och investerare kommer till sans och inser att de måste dra sig ur.

Som det verkar förlitar sig de flesta på rådgivning av AI, som helt saknar sunt förnuft. En dator är inte klokare än vad den programmerats till eller tar hjälp av programvara. Skräp in, skräp ut sa man förr när det gäller datorer, samma sak gäller AI. Det allvarliga är att AI tar till sig även det skräp som matas in, till slut blir det en fråga om det går att lita på AI.

Kom i kontakt med AI redan för över trettio år sedan, men då begränsat av de datorer som fanns, men även det ännu inte utbyggda nätet. Tanken var god, men av den har blivit någonting som skaparna knappast hade tänkt sig. Det var tänkt att komplettera vad man själv kommit fram till, inte att styras av de råd de smarta maskinerna ger. Sjuka hjärnor ser enorma möjligheter att påverka människor på ena eller andra sättet.

Hur våra politiker skall kunna hantera den högteknologiska utvecklingen är för mig en gåta. Inte ens de konsulter som anlitas, har den kunskap som kommer att krävas. Men konsulter har länge varit ett redskap att gömma sig bakom, det de kommer fram till är de önskemål de styrande vill ha bekräftelse för. Ju mer följsamma konsulterna är, desto fler uppdrag. Ytterst ansvarig är med andra ord våra politiker, men tar de på sig det ansvaret?