Okunskapsnämnder, det är väl vad de borde heta.

Fler än en jag mött i affären har klaga över att jag har så bråttom numera och inte hinner prata som de varit vana vid. Vid de samtalen pratades det minnen från en tid som var så olik den vi nu befinner oss i, att det inte går att göra jämförelser. Vad som numera rör sig i mitt huvud är om någon skall kunna rätta till alla fel som gjorts av våra politiker.  

Det är märkligt hur våra politiker kört fast i, hur det skall kunna bli fason på skolan och vården. Inom vården skulle man kunna börja med att ta bort en massa chefer och ge de anställda fria händer att organisera hur det skall jobbas. Inbesparingen av chefslöner skulle ge möjlighet att plocka in hjälpande händer i form av sjukvårdsbiträden, som avlastar den utbildade personalen.

Våra politiker har ett stort bekymmer med att de unga blir allt fler som har svårt att läsa och skriva. Våra politiker har själva bäddat för det genom att stoppa surfplattor i händerna på eleverna i tron att de själva skulle lära sig av det som finns på nätet. Problemet är ju att det inte finns och har inte funnits på många år, någonting som ungdomar vill läsa.

Man måste krypa innan man kan gå är ett känt faktum, samma sak gäller att läsa. Det gäller att börja med att läsa korta berättelser skrivna med ett enkelt språk. Den som är ovan att läsa har inte heller tålamod att traggla sig igenom fler än kanske runt fyrtio sidor. Det var inkörsporten för många när jag var ung, då nästan alla killar läste 25 öres deckare, Rekord Magasinet eller All Sport. Små tunna häften fanns även att läsa för tjejerna.

Ungdomsböcker fanns det gott om vid den tiden, B. Wahlströms ungdomsböcker gav ut berättelser om den fantastiske piloten Biggles skrivna av kapten W.E Johns. Skulle inte förvåna om många satsade på yrken inspirerade av ungdomsböcker, eller blev duktiga inom olika idrotter.

Föräldrarna till många av de unga i dagens läge, jagar på sina telningar att satsa på en sport som de kan bli miljonärer på. Många av dem fanatiska pådrivare och glädjen att idrotta blir till en plåga för de unga istället. Idrott skall vara en lek, det är ingenting som skall tas på blodigt allvar.

Kanske är det så enkelt att det skall vara roligt att göra någonting. Både när det gäller idrott eller att läsa. Inom idrotter skall ungdomar prova sig fram vad de har anlag för, när det gäller läsning måste det skrivas någonting underhållande och roligt, för att ungdomarna skall börja läsa.

Varför inte locka de unga att själva skriva, ensam eller i grupp? Plockar man ihop en grupp i en skolklass finns det plats även för de med läs- och skrivsvårigheter, för fantasi har de allra flesta. De som har livligast fantasi kanske kan bli författare, eller varför inte politiker.

Vad våra politiker håller på med är lite som att gå över ån för att hämta vatten. Allt finns där, men då måste politiker hålla sig borta från den skyddade plats vården och skolan skall vara. Inom vården är det läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som skall styra det dagliga arbetet. Det är dags att lägga ner de regioner vi har, ledamöterna gör mer skada än nytta i en värld där det krävs kunskap.

Inom skolan är det lärarna som skall hålla i trådarna när det gäller undervisningen och det är de som ser om eleverna utvecklas eller inte. Och för allt i världen, bort med de fullständigt onödiga kommunala okunskapsnämnderna.